Städernas framväxt har fått havets mest artrika och värdefulla miljöer att försvinna i en rasande takt. Grunda bottnar har grävts upp för att anlägga djupa hamnar eller torrlagts för att ge rum till industrier och bostäder, som i sin tur ökat belastningen på havet. Även om miljölagstiftningen gradvis skärpts, har havsmiljön ofta dragit det kortaste strået när den ställts mot städernas behov av ny mark för bostäder och jobbskapande industrier.

EU:s vattendirektiv, som ska få EU:s vatten att må prima igen, har kallats en papperstiger. Men nu håller tigern på att förvandlas till en best. I december fick företaget Ragn -Sells ansökan om tillstånd för en fabrik som skulle återvinna fosfor avslag av Mark- och miljödomstolen i Växjö. Det trots den klimatnytta som domstolen såg med projektet och att tillskottet av metaller i Öresund skulle bli försumbar.

Bara en månad senare var det Malmös tur. Den här gången var det en fråga om staden skulle få torrlägga 16 hektar av havet för att anlägga ett industriområde. När beslutet damp ner hos stadens politiker var det inte vad man hoppats på: avslag.

– Kan vi inte förverkliga de här planerna innebär det att vi tappar mark som motsvarar tusentals jobb för Malmöborna. Det här är mark där nya företag vill etablera sina verksamheter, beklagade sig kommunalrådet Andreas Schönström i Sydsvenskan.

Ska tolkas skarpt

Så vad är det som har hänt? I båda domsluten återfinns namnet på den tyska floden Weser. En federal myndighet ville 2015 fördjupa delar av floden så att stora containerskepp kunde nå fram till hamnarna i Bremerhaven, Brake och Bremen. Förutom att vatten skulle grumlas under själva muddringen skulle både strömmar förändras och salthalten påverkas. Det vill säga, vattnets status skulle påverkas negativt, samtidigt som EU:s vattendirektiv säger att medlemsländernas vatten ska uppnå god eller hög ekologisk status. Frågan som till sist hamnade hos EU-domstolen var hur skarpt Vattendirektivet skulle tolkas, ett mål att sträva mot eller ett mål som måste uppfyllas?

– Domstolen fick i uppgift att tolka det och de kom fram till att det ska tolkas skarpt och inget medlemsländerna kan välja att uppfylla eller inte, säger Katrin Herrlin Sjöberg,  samordnare på Vattenmyndigheten, Södra Östersjön.

Dessutom var skrivningen hård. Det skulle räcka med att endast en så kallad kvalitetsfaktor försämrades, såsom morfologin, vilket till exempel innebär bottenstrukturen, för att ett projekt skulle kunna nekas tillstånd. Även om undantag kan ges till projekt med stor allmännytta, är det inte kriterier som är lätta att uppfylla – vilket både Malmö och Ragn-Sells fick veta.

För att kunna undantas måste ett projekt bland annat kunna visa att det syftar till att skydda grundläggande värden i medborgarnas liv, eller uppfylla grundläggande principer för stat och samhälle. Samtidigt måste det kunna visa att verksamheten inte kan uppfyllas på något annat sätt som är väsentligt bättre för miljön.

Infördes i miljöbalken 2019

Men de juridiska kvarnstenarna mal långsamt. Trots att EU-praxis ska följas har det tagit tid innan domen fått genomslag i Sverige. Den första januari 2019 skrevs Weserdomen in i miljöbalken och nu har ärendena börjat dyka upp i större utsträckning där domen tillämpas och omnämns, berättar Katrin Herrlin Sjöberg. Alltifrån fiskodlingar till industrier har bedömts av domstolar. Men samtidigt som Malmö stad gått bet, har danskarna kunnat påbörja megaprojektet Lynetteholm. Samtidigt är Lynetteholm annorlunda, då det också ska utgöra ett stormskydd – vilket skulle kunna utgöra ett stort allmänintresse. Ett argument som å andra sidan kritiserats, inte minst från svensk sida, då det kan byggas utan den konstgjorda ön.

– Det jag kan konstatera är att vi i Sverige har beslutat är att en ö som är en tiondel så stor inte kan tillåtas på grund av att vi inte klarar av att uppfylla vårt ansvar inför EU – och att de gjort en bedömning att en ö tio gånger så stor kan uppföras och att de ändå kan uppfylla sitt ansvar inför EU, säger Carl Lindqvist, utredare på länsstyrelsen i Skåne, en av de svenska myndigheter som kritiserat Danmarks beslut.

Kringgick miljölagstiftningen

Men den danska ön har inte prövats på samma sätt som utfyllnaden i Malmö. Vattenmyndigheten Södra Östersjön, som yttrat sig i båda ärendena, fick till svar av de danska myndigheterna att de ännu inte gjort en så kallad hydromorfologisk statusklassning i sina kustvatten, där sådant som bland annat rör bottenstruktur ingår. Det vill säga några av av de kvalitetsfaktorer som användes i Malmö för att bedöma om utfyllnaden skulle försämra vattenmiljön eller inte.

– Har man inte gjort det, då är det svårt att bedöma om någon kvalitetsfaktor försämras. Så då kunde vi inte bedöma om det fanns en gränsöverskridande påverkan på de svenska förekomsterna. Kanske är det något som Danmark får diskutera med EU-kommissionen, för det är något medlemsländerna ska göra, säger Katrin Herrlin Sjöberg.

En annan skillnad är att någon domstol aldrig bedömt miljöpåverkan för Köpenhamnsön och om den är förenlig med Vattendirektivet. Frågan om hur samhällsviktig ön är och hur miljöpåverkan skulle bedömas tog landets politiker ställning till, då den lag som klubbats i folketingen upphäver dansk miljölagstiftning.

Både Ragn-Sells i Helsingborg och Malmö stad har överklagat domarna i Mark- och miljödomstolen.

Läs EU-domen om muddring i floden Weser här.

Läs mer: Varningen: Så kan ekologisk utarmning bli ”det nya normala”

Läs mer: Proteststorm mot danskt ö-bygge

Läs mer: ”Havet är vår garant för livet på jorden”