Nu tillträder en ny regering som formats under framarbetningen av ett anti-liberalt avtal. Tidöavtalet, av oppositionen kallat Slottsavtalet, innehåller precis som Liberalernas ungdomsförbund skrev i en debattartikel i Expressen i fredags, rent auktoritära förslag.

En av de redan mest kritiserade delarna i avtalet mellan tillträdande regeringspartier och SD innehåller skrivningar om utredning av möjligheter att utvisa människor av bristande vandel, med vilket avses ”förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet”.

Trots att det i augusti rapporterades att 64 kandidater till riksdagen hade kopplingar till kriminella mc-gäng, och att mer än hälften av dessa var företrädare för SD, så vet vi alla att det inte är denna typ av ”association” med kriminella organisationer som avses i avtalet, utan att detta handlar om etnicitet och främlingsrädsla. Införande av visitationszoner och avlyssning utan brottsmisstanke är istället åtgärder tänkta för områden med fler ickevita svenskar. Men räkna inte med att denna, med Leif GW Perssons ord, ”konkursansökan om rättssäkerhetsskyddet” inte i längden också får konsekvenser även för dig om du råkar ha ljusare hudton.

För det talas alltså om anmärkningar i fråga om ”levnadssätt” och ”regelefterlevnad”. Den här glidningen, exemplifierad i ett avtal som nämner utlänning 33 gånger, utvisning 16 gånger, återvandring 8 gånger och straff 60 gånger, (men feminism, rasism och diskriminering 0 gånger), handlar inte ”bara” om utrensning av icke etniska svenskar. Det här är språkbruket från en auktoritär, repressiv stat. En stat som dikterar hur du ska leva, vem som hör till och hur en lämplig familjekonstellation ska se ut. Det här är språkbruket från politiska ledare för en missnöjd och otrygg folkmobb som vänt hatet utåt men aldrig blickar inåt.

Prostitution och missbruk är exempel på potentiella skäl för utvisning som räknas upp. Missbruk är dock lagligt så länge det rör sig om alkohol och lagliga substanser, men precis som när SD:s ordförande i Hultsfred häromåret kallade arbetslösa för ”skit” som helst inte borde flytta till kommunen och menade att adhd-diagnoser används som ursäkt för att inte jobba, så syftar denna nya politik på att stärka in-gruppen genom att sparka neråt. Prostitution är inte heller olagligt, men det är självklart dem som är drabbade av sexhandel som SD vill sätta åt, inte vita svenska män som utnyttjar kvinnor. Vita köpare av olagliga droger har heller aldrig omnämnts i allt tal om hårdare straff.

Notera alltså att den nya regeringen har anammat ett språkbruk med glidning från att tala om kriminalitet och lagar; det handlar i språkbruket inte längre om att följa lagen utan om att följa odefinierade ”regler”. Det handlar om kontroll av hur vi väljer att leva våra liv, där det inte behöver handla om kriminalitet utan ”i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet”. Otvetydigt enligt vem? Och konstaterade hur – om det alltså inte har konstaterats via en rättsprocess som på ett rättssäkert vis bedömt eventuellt lagbrott? En av många oroväckande meningar i dokumentet gäller “möjlighet att kunna utvisa gängkriminella som saknar svenskt medborgarskap utan att de dömts för brott”. Vad som är svårt att förstå är hur vi vet och vem som avgör att någon är kriminell om den alltså inte dömts för något brott.

SD:s ”svenska normer” bygger på ett svaghetsförakt och att skapa trygghet via en idé om ett ”vi” som är annorlunda än ”de andra”. Nationalistiskt identitetsbygge vilar på separation och misstänksamhet. Nationalism fostrar oss att titta snett på det som sticker ut. Nationalisterna är öppna med att de önskar ett angivarsamhälle där vi ska rapportera dem som inte följer det rätta levnadssättet. Vi minns hur Åkesson häromåret föreslog att det ska bli samhällsplikt att anmäla grannar som gömmer flyktingar. Ett förslag som med rätta kritiserades för att likna de angiverilagar vi förknippar med totalitära stater. Ett angiverisystem som också för tankarna till Texas, som stiftar lagar för att ekonomiskt belöna personer som rapporterar någon som hjälper eller stödjer kvinna att ta sig till en grannstat för att söka abort.

Det mest ironiska är när de auktoritära på ett auktoritärt sätt attackerar journalister och andra för att de beskyller dem för att vara just auktoritära. Den ironin blir vardag i det förtryckta och ängsliga vita folkhemmet med det på ytan renlevande levnadssättet.

Texten är korrigerad den 17/10 2022 kl 20.50,