Klockan 11.59 i dag valdes Moderaternas partiledare Ulf Kristersson till Sveriges 35:e statsminister.

Röstsiffrorna blev 176 mot 173, vilket betydde att samtliga ledamöter i de tre partier Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna som kommer att sitta med i den nya regeringen, samt alla ledamöter i Sverigedemokraterna som kommer att stödja den, följde partilinjen.

Det var en märkbart nöjd Ulf Kristersson som sedan kom till sin första pressträff som statsminister.

– Som jag misstänker att ni kan förstå känns det stort, jag är tacksam. Jag är glad över förtroendet jag fått från riksdagen och påtagligt ödmjuk inför uppgifterna som vi har framför oss, säger Ulf Kristersson.

– Vi sökte mandat i valrörelsen för förändring för att förändring var nödvändigt. Nu är förändring möjligt.

Han är noga med att påpeka att den förändringarna kommer att ta tid, att det är en ”stor uppgift” att lösa alla problem men att det möjligt.

Ministrarna klara

Moderaterna har tidigare utlovat att ett elprisstöd ska komma till den 1 november. Kristersson törs i dag inte lova att det löftet han hållas.

– Det kommer så fort som bara är möjligt, men en regering kan inte fatta beslut förrän den tillträtt, och det inträffar först i morgon.

Var det ett misstag att lova väljarna? 

– Inte alls, vårt löfte består, men man måste vara på insidan av regeringen för att kunna fatta sådana beslut.

Nu ska Ulf Kristersson finslipa på sin regeringsförklaring. Vilka som blir ministrar är redan klart. Klockan 09.30 i morgon tisdag kommer han att avge sin regeringsförklaring och presentera ministrarna.

"Slottsavtalet"

I statsministeromröstningen röstade Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet nej.

Den nya regeringen väljer att kalla överenskommelsen mellan partierna för ”Tidöavtalet” efter Tidö slott utanför Västerås där de haft sina förhandlingar.

Oppositionen kallar det för ”slottsavtalet”.

Partiledare Nooshi Dadgostar (V)  gör en poäng av att när det finns svenskar som blir fattigare så slöt den nya regeringen sitt avtal på ett slott. Hon menar att vi nu ska tillbaka till 1930-talet där beslutsfattare ska fokusera på bristande vandel.

– Det öppnar för livsfarlig rättsosäkerhet och ett auktoritärt godtycke, för vem ska slå fast vad som är bristande vandel?, säger Nooshi Dadgostar innan omröstningen.

Enligt henne blir det Ulf Kristersson, Ebba Busch, Jimmie Åkesson och Johan Pehrson som bestämma vad som är bristande vandel.

– Gud bevare oss väl, säger Nooshi Dadgostar.

Enligt henne är Sverigedemokraterna ett enfrågeparti, som bara riktar in sig på att minska invandringen, och enligt henne måste Jimmie Åkesson vara mycket nöjd med överenskommelsen mellan partierna.

– Åkesson måste helt enkelt ha krupit ned under ejderdunen i slottssängen när delen om invandringen i överenskommelsen var färdig. Det här blev en riktig segerhelg tänkte han nog, säger Nooshi Dadgostar.

Hon menar att Jimmie Åkesson anser att allt är invandrarnas fel.

– Brotten som begås, vems fel är de? Invandrarna såklart, svarar Jimmie Åkesson, som själv är medlem i den mest kriminellt belastade minoriteten i Sverige, det vill säga partiet Sverigedemokraterna, säger Nooshi Dadgostar.

Tidöavtalet har möts av hård intern kritik från flera tunga liberaler.

– Vi har mött väljarna i det här valet. Det har varit solklart att vi ska bilda en liberal borgerlig regering. Liberalerna fick ett stöd. Nu levererar vi på det vi sa. Då är det konstigt att vi ska ifrågasättas. Men vi hör vad de säger. Det finns ett brett stöd i vårt parti för den politik som ligger, säger Liberlalernas partiledare Johan Pehrson.

Utkastad från åhörarläktaren

Under omröstningen avbröts talmannen av en man som skrek från läktaren.

– Ulf Kristersson du lovade en förintelseöverlevare att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna, skrek han.

– Du tog henne i hand. Du tog henne i hand, fortsatte han.

Mannen fördes sedan ut från läktaren och greps av polis för störande av förrättning.

Efter omröstningen frågade Aftonbladet Ulf Kristersson om hur han uppfattade situationen:

– Jag uppfattade bara att det skreks något och att någon avlägsnades, man får inte skrika i kammaren, säger Ulf Kristersson.

Tänkte du något speciellt om budskapet? 

– Nej, jag var helt fokuserad på den omröstning som ägde rum. Jag vet exakt vad jag sade i den situationen och det har också bekräftats.

Läs mer:

M, KD och L bildar regering med stöd av SD

Starka reaktioner på Tidöavtalet: ”Vi kommer få släcka bränder överallt”

Tidöregeringen vill stärka trygghet och studiero i skolan, samt komma till rätta med skolfrånvaro och öka skolors möjligheter att ”agera kraftfullt när elever kränker, hotar, använder våld eller på annat sätt agerar störande”. Därför har SD och regeringen tillsatt en utredning som ska lämna förslag på utökat ansvar och befogenheter för rektorer och lärare när det gäller ordningsregler. De vill också möjliggöra fler insatser som riktar sig till särskilt våldsamma elever.

– Med den här utredningen vill vi påbörja en kulturförflyttning i skolan. Det ska inte råda något tvivel om att det är läraren som bestämmer över undervisningen. För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser. Nu tar regeringen krafttag för att alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och både skolpersonal och elever slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier, säger skolminister Lotta Edholm i ett pressmeddelande.

Men Sveriges skolledare, Sveriges elevkårer och Sveriges elevråd är kritiska efter att ha läst direktiven till utredningen.

”Vi ser oroande tecken på att regeringen saknar engagemang för Barnkonventionen”, skriver företrädare för organisationerna i en gemensam debattartikel som publicerats i Dagens samhälle.

Bland annat är de kritiska till att man i direktiven, utan belägg, slår fast att ”lärarnas ansvar för undervisningen begränsas av elevernas rätt till inflytande”. Och med den utgångspunkten ska utredaren ”se över vilken rätt eleven ska ha”. Samtidigt ska utredningen lämna förslag på hur rektors ansvar för beslut om ordningsregler kan förtydligas. Ett ansvar de menar att rektorer redan har i nuvarande reglering.

”Det kommande förslaget blir därmed ett icke efterfrågat slag i luften”.

Att rikta in sig på minskat elevinflytande är kontraproduktivt enligt debattörerna, och hänvisar till en kunskapsöversikt från Skolverket från 2015 som visar att delaktighet och inflytande har en stor påverkan på elevers motivation och skolframgång. Men kritiken handlar också om den rådande tidsandan:

”I tider då auktoritära regimer tar upp striden mot demokratin är det regeringens ansvar att säkerställa att unga kan engagera sig för en positiv samhällsutveckling.”

Bristande studiero går enligt debattartikelns undertecknare inte att komma åt med fasta lösningar som är lika för alla. Istället anser de att regeringen borde lägga resurser på att skapa mindre undervisningsgrupper, och se till att skolan har legitimerade lärare och speciallärare med rätt kompetens för att möta alla elevers skilda behov.

”Att hävda att lösningen på stök är att lärare visar ut elever som inte följer normen är att förenkla en komplex verklighet i syfte att vinna politiska poäng”, skriver de.

I samband med den årliga lönerevision som pågår för närvarande gick direktivet som DN tagit del av ut från förvaltningschefens kansli. Där framgår att de som arbetar med att genomdriva Tidöavtalets politik särskilt kommer prioriteras, något som fått flera att reagera. Bland dem Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef på fackförbundet ST.

– Vi blev väldigt överraskade, vi har inte varit med om detta tidigare. Det ska inte vara någon politisk inblandning i lönebildningsprocessen. Vi förstår inte riktigt hur vi ska tolka det här, säger hon till DN.

Oroande politisering

Av de sammanlagt 5 000 personer som arbetar på regeringskansliets olika departement är de flesta opolitiskt tillsatta, vilket innebär att de har kvar jobbet oavsett regering. Lönesättningen är individuell och ska baseras på de anställdas kunskap, kompetens, erfarenhet och resultat.

En anställd på utbildningsdepartementet, som uttalar sig anonymt till DN, säger:

– Jag fick veta av min chef att jag inte skulle kunna få något högre lönepåslag. Motiveringen var att jag inte arbetar med ett politikområde som prioriteras enligt Tidöavtalet.

En anställd på klimat- och näringslivsdepartementet, som också uttalar sig i DN, trodde först att det rörde sig om ett missförstånd men fick saken bekräftad av en kollega.

– Det här är en politisering av verksamheten som gör mig orolig. Lön är ett viktigt styrmedel. Vi tjänstemän ska inte ha några lojaliteter åt något håll, säger hen till tidningen.

”Förvaltningspolitisk revolution”

Den nya, politiska, prioriteringen ingick inte i den lokala överenskommelse om löneprocessen som tecknades under hösten, utan lades in i efterhand, enligt ST:s Åsa Erba Stenhammar:

– Plötsligt kom nya prioriteringar som inte har diskuterats mellan fack och arbetsgivare. Det är oklart varifrån dessa kom, men det finns en tydlig uppfattning om att detta kom från politiskt håll och inte från arbetsgivarens håll.

Och prioriteringen strider mot den rågång som ska finnas mellan regeringskansliet som arbetsgivare och politikerna som sitter i regeringen.

– Vi har även lyft frågan med vår motpart, Arbetsgivarverket. Och vi är helt överens om att det i lönebildningsprocessen inte ska vara någon politisk påverkan, säger Åsa Erba Stenhammar till DN.

Statsvetaren Patrik Hall kallar förfarandet en ”förvaltningspolitisk revolution” i en uppföljande intervju, och undrar vem som sanktionerat saken.

– Regeringsformen säger att det ska vara saklighet och opartiskhet som ska prägla tjänstemännens arbete. Gränslinjen mellan politiska och opolitiska tjänstemän är ofantligt viktig att upprätthålla, säger han.

”Fel och olyckligt”

Regeringskansliets förvaltningsavdelning har avböjt intervju, men lämnat en skriftlig kommentar till DN:

”Vilka medarbetare som ska prioriteras i årets löneöversyn baseras på de analyser som respektive departement har genomfört gällande inom vilka områden, utifrån regeringens politiska prioriteringar, det finns utmaningar att rekrytera och behålla kompetens.”

Även Arbetsvärlden har sökt förvaltningsavdelningen, utan framgång. Att politiken glider in i lönebildningen på arbetsplatsen har facket inte varit med om tidigare, säger ST:s ordförande Britta Lejon till tidningen.

Hon anser att det är ”fel, olyckligt och riskerar en ökad tystnadskultur” och understryker att ST stöttar sin avdelning på regeringskansliet.

– Vi kommer naturligtvis att titta närmare på vad som gått fel i löneprocessen, säger hon till Arbetsvärlden.

Under helgen hade Sverigedemokraterna sina landsdagar. Jimmie Åkesson höll under lördagen ett minst sagt obehagligt tal. Han skräder verkligen inte orden. Det är tydligt att han känner sig självsäker när han säger att moskéer ska rivas, medborgarskap återkallas, föreningsfriheten ska begränsas – och att ”Socialdemokraterna är […] en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige”. Talet är ett stort steg mot ökad polarisering och ett stort steg från demokratiska värderingar. 

Det Åkesson och hans vänner bedriver är en förskjutningspolitik. Med stor sannolikhet är det inte rivna moskéer som är det yttersta målet – åtminstone inte just nu. Vad man istället vill uppnå är en fortsättning på den gradvisa förskjutning mot ett allt mer människofientligt samhälle som pågått under de år Sverigedemokraternas makt växt. Genom att säga något som låter extremt i dag får de det som är hälften så extremt att låta normalt. I morgon är extremen vardag. Det faktum att Kristersson och de övriga partiledarna i regeringen väljer att blunda för det leder till att Sverigedemokraternas vision om ett homogent, strömlinjeformat och auktoritärt samhälle får allt större förankring i verkligheten.

Jakten på makten i den svenska politiken blir alltmer absurd. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i Sverige. Att Åkesson nu kan stå och ifrågasätta den utan skarpa reaktioner från regeringspartierna säger något om hur långt hans och hans ”Sverigevänner” kommit i sitt förskjutningsprojekt. Mänskliga rättigheter ifrågasätts utan omskrivningar, allt i trygghetens och säkerhetens namn. Men det är inte den så kallade ”Sverigefientliga” politiken som orsakat dagens samhälleliga läge – det är den människofientliga. Just den som Åkesson och kompani själva står för. 

Regeringens  kognitiva dissonans, alltså det tillstånd i hjärnan som uppstår när man har flera sinsemellan motstridiga idéer samtidigt, är farlig, eftersom den möjliggör ”Sverigevännernas” normalisering av rasistiska och antidemokratiska värderingar. Det är naturligtvis bra att Kristersson och övriga partiledare i regeringen sagt ifrån mot Åkessons tal – för det har de gjort. Men när de samtidigt samarbetar med ett parti som alltmer öppet står för antidemokratiska och människofientliga ideal blir deras kritik värd noll och intet. Hur ska de ha det? Ska vi skydda grundlagsskyddade fri-och rättigheter eller inte? Det går inte att både skydda dem och montera ner dem samtidigt.

Om regeringspartierna menar allvar i sin kritik mot Åkesson och att de vill skydda religionsfriheten och mänskliga rättigheter bör de bryta Tidöavtalet omedelbart. Om det inte var uppenbart för dem tidigare vilket parti de hade att göra med så är det verkligen det nu. Makt till varje pris leder det svenska samhället i en farlig riktning, där grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter på allvar riskerar att försvinna.