Energi · Kan själv

Plastbanta med stil och gott samvete

Omhändertagna flaskor fyllda med näringslösning blir en fin ljusorgel.

Jerker Jansson gillar burkar. Att odla svamp i, förvara mat, prylar och lite allt möjligt i. I dagens Kan själv berättar han hur du kan ersätta plasten i ditt hem utan att springa ut och köpa en massa nytt. Lär dig ta bort etiketter från burkar och flaskor nästan utan kemikalier.

Glas är bra. I synnerhet om de återanvänds. Det var inte länge sen som läsk huvudsakligen såldes i flaskor på 33 cl av glas och i ett standardutförande som alla använde. De behövde inte smältas ner och gjutas igen förrän de blev rejält slitna. De diskades och fylldes med läsk igen tills dess.

Jag har inte koll på vilka eventuella miljökonsekvenser det systemet hade, men jag tror ju att det skulle vara rätt bra för både oss människor och världen omkring oss om vi använde mer förpackningar som inte bara är återvinningsbara utan också återbrukbara.

Många har plastbantat på senare år och det kan ju vara klokt. Men att springa ut och köpa nya fina burkar i glas eller metall är kvalificerat onödigt och innebär en ny belastning på världen. Det blir till en tom gest. Att köpa sig fri från ett problem.

Genom alla hushåll passerar ett gäng bra burkar och flaskor. Det är bara att ta bort etiketten, diska ordentligt och byta ut plastprylarna mot dem. Oftast räcker det med att lägga den tomma glasburken i hett vatten med yttepyttelite diskmedel en stund. De flesta etiketter lossnar då. Men tyvärr använder många producenter lim som inte är vattenlösliga och då behövs andra metoder.

Enklast är att gå loss med något lösningsmedel. Aceton. Bensin. Någon slags sprit. Men det är extremt sällan som det är meningsfullt. Det ska vara en rasande snygg burk eller flaska för att jag ska öppna det skåpet och i de allra flesta fall funkar ändå grejer från köket.

Det tar ofta inte mer än några minuter innan en etikett lossnar i vatten med lite diskmedel i
Det tar ofta inte mer än några minuter innan en etikett lossnar i vatten med lite diskmedel i. Kom ihåg att inte pilla! Foto: Jerker Jansson

Få loss nästan alla etiketter med värdighet

1. Hett vatten. Låt burken ligga i hett vatten med en aning diskmedel i. Låt den ligga i tills etiketten lossnar. Pilla inte under tiden, då riskerar det bli pannkaka av alltihopa. När allt papper är upplöst och limmet blött lossnar etiketten av sig själv. Papperet tar med sig det mesta av limmet och det är bara att diska burken. För det mesta.

2. Skrapa. Om limmet inte är vattenlösligt lossnar inte etiketten utan kommer att bli genomblöt utan att lossna. Under sådana etiketter sitter oftast ett segt, silikonaktigt lim som inte går bort utan lite våld. Skrapa då först bort så mycket som möjligt av det blöta papperet. Ibland sitter limmet i strängar som går att pilla bort. Skrapa bort så mycket du kan med en vass kniv. Genom att göra skärande rörelser och skrapa från olika håll går det ofta att få bort det mesta.

3. Olja. Jag använder sesamolja till en massa. Vet inte om det egentligen är bättre, men jag gillar lukten och känslan. Det funkar lika bra med solrosolja eller vilken olja som helst. Smörj burken i olja och skrapa runt med en kniv. Eller naglarna. Tanken är att blanda in oljan i limmet så att det inte längre klibbar fast. Vissa lim löses upp av oljan också, men poängen är att göra så att limmet släpper.

4. Diskmedel. Skölj av så mycket som möjligt av limmet och oljan och smörj in en klick diskmedel i resterna av limmet. Skrapa och greja en stund. Stålull eller nån slags boll av metalltrådar för köksbruk kan vara bra för att få till den sista lystern. Om etiketten fortfarande inte har givit upp vid det här laget brukar jag ge upp. Det dyker säkert upp en lika snygg burk snart ändå.

De sporbildande taggarna på igelkottstaggsvampen är otroligt vackra
De sporbildande taggarna på igelkottstaggsvampen är otroligt vackra. Svampen är känslig för mögel och andra infektioner, men går bra att odla i burk om du håller koll på hygienen. Foto: Malin Bergendal

Igelkottstaggsvamp i burk

Den växer vilt här i landet, men är rödlistad som akut hotad och därför fridlyst, så det enda sättet att få smaka på dem är att få tag på odlade. Vild växer svampen gärna på ek och bok, men den går att odla på många olika sorters ved från lövträd. Jag använder antingen björkflis från det som kallas värmelogs, ihoppressad flis, eller aspflis – enklast är att köpa i en zoo-affär.

Svampen är supergod, med en diskret umamismak med söta, nötiga toner. Eftersom den mest består av en massa tunna trådar är det bäst att antingen steka den i större bitar eller hacka den till färs. Uppkryddad går den att använda till tacos eller pastasås. Den är allt som quorn vill vara, helt enkelt.

Det kan vara lite svårt att få tag på mycel, men det finns några företag som erbjuder det för en rätt billig penning. För att odla den fyller jag burkar med blötlagt träflis och steriliserar. Det duger gott att köra dem i ugnen på 120 grader i ett par timmar, men det är bättre med två timmar i ångbad eller en timme i tryckkokare.

En liten silikonport i burkens lock kan man enkelt fixa själv med en klutt värmebeständig silikon
En liten silikonport i burkens lock kan man enkelt fixa själv med en klutt värmebeständig silikon. Foto: Jerker Jansson

För att mycelet ska kunna andas borrar jag 3–4 hål i locken och täcker med mikroportejp som finns på apotek. På det här sättet går det att odla en massa olika svamparter, det är bara att anpassa substratet. För att få i sporer eller jäst löst i vätska är det bra med en liten silikonport. De går att köpa på nätet, men är lite enkla att göra med en klick värmebeständig silikon.

Ångsterilisering

Många kansjälvuppdrag kräver hygglig hygien, till och med sterilisering. Egentligen krävs det en tryckkokare med tillräckligt tryck eller en konserveringsapparat, men det går också med andra metoder. Jag har tidigare berättat om att det går att göra konserver i ugnen. Ångsterilisering är snäppet bättre. Ångan gör att värmen kommer åt bättre, ger en jämnare temperatur och torkar inte ut innehållet i burkarna.

Jag har testat med många olika råvaror och har kommit fram till att det inte gör någon större skillnad mellan ånga och tryckkokare. Inte för mina behov. Klart det möglar i mina burkar ibland, men det beror sällan på konserveringssteget, utan på att jag varit klantig.

Gör så här:

1. Häll lite vatten i en stor kastrull och ställ i burkarna. Om det är hål i locken, täck dem gärna med bakplåtspapper eller aluminiumfolie. Hur mycket vatten som behövs beror på hur länge du ska ånga. Ofta räcker fem centimeter.

2. Sätt på locket och gärna en tyngd. Tyngden gör att trycket ökar lite så att ångan verkar effektivare. Koka upp och ställ in värmen så att det puttrar men inte stormkokar. Kolla då och då att inte vattnet kokar bort.

3. Stäng av plattan efter två timmar och låt allt kallna helt innan du lyfter på locket. Det är extremt viktigt. Om du lyfter locket för tidigt kommer en massa kall luft att strömma in i kastrullen och om det är tejpade hål i locken strömmar smutsig luft in genom tejpen. Burkar kan spricka också.

Energi · Syre förklarar

Allmänningens dilemma

En allmänning är något som ägs och brukas gemensamt, exempelvis en bit jordbruksmark.

Allmänningens dilemma, eller allmänningarnas tragedi, har blivit ett populärt begrepp för att beskriva att det som är bäst ur en individuell synvinkel ofta är mindre bra ur ett gemensamt perspektiv. Här reder vi ut vilka problem som kan uppstå – och metoder för att lösa det.

En allmänning är något som ägs och brukas gemensamt. Ursprungligen syftade det på jordbruksmark eller skogsområden, men det har i dagens samhälle fått en vidare betydelse och kan användas om allt ifrån operativsystemet Linux och webbencyklopedin Wikipedia till en gemensamt ägd verkstad eller samlingslokal. Ägandeförhållandena kan se olika ut, men i Sverige är det till exempel vanligt att en allmänning ägs av en samfällighet.

Dilemmat

Kritiker av allmänningar brukar hävda att människans inneboende egoism leder till att systemet inte fungerar eftersom alla ser mer till sitt eget bästa än till kollektivets. Det här dilemmat är långt ifrån nytt, redan Aristoteles skrev att “det som är gemensamt för störst antal personer får minst omsorg. Människan bryr sig mest om det som är hennes eget och mindre om det som är gemensamt.” På 1800-talet skrev den brittiske ekonomen William Forster Lloyd en pamflett där han tog upp ett exempel på allmänningens dilemma.

Fler får eller inte, bra eller dåligt för gruppen
Fler får eller inte, bra eller dåligt för gruppen. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Exemplet handlade om en grupp fåraherdar som delade en bit mark tillsammans, vilket var vanligt i den tidens England. Lloyd lyfte fram att ur den enskilde fåraherdens perspektiv skulle det vara rationellt att skaffa fler får för att öka avkastningen, men för gruppen som helhet skulle det bli ohållbart eftersom det skulle leda till att marken överutnyttjades.

Spridning

1968 fick begreppet Allmänningens dilemma stor spridning då den amerikanske ekologen Garett Hardin skrev en artikel som hette just ”Tragedy of the commons”. Hardin utvidgar begreppet till att gälla hela jordklotet och tar upp tre exempel på allmänningens dilemma: överbefolkningen, utnyttjandet av naturresurser och människans förhållande till välfärdsstaten. I alla dessa fall menar Hardin att individens mål – till exempel att skaffa egna barn, att använda upp viktiga resurser eller att utnyttja välfärdssystemet för sin egen vinning – strider mot det som är bäst för mänskligheten i stort. 
Man kan dela upp dilemmat i två kategorier. Dels att det som är gemensamt överutnyttjas. Lloyds pamflett om betesmarken är ett exempel på detta, men också dagens storskaliga fiske där många fiskarter håller på att försvinna eftersom det fiskas för mycket. Dels att ingen tar ansvar för det gemensamma, ett exempel på det kan vara ett kollektiv där ingen städar eftersom ingen specifikt har det ansvaret eller att man ägnar mer tid åt att ta hand om sin egen odlingslott än en gemensam eftersom man tjänar mer på det.

Ett av de största exemplen på dilemmat är kanske klimatförändringarna, där det som uppfattas som positivt för individer – i alla fall på kort sikt – riskerar att förstöra hela vår livsmiljö. 

Lösningar

Så hur kan man lösa dilemmat? Elinor Ostrom, som fick Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2009, har föreslagit att dilemmat inte är så svårt som Garett Hardin och andra vill göra gällande. Hon pekar på att det finns gott om allmänningar över hela världen som fungerar framgångsrikt och där de som driver allmänningen gemensamt har beslutat om vilka regler som ska gälla. Det underlättar dock, menar Ostrom, om det finns tydliga gränser för vad som är gemensamt, att alla är medvetna om vad som händer om resurserna överutnyttjas och att det drivs av en lokalt förankrad  grupp med tydliga sociala normer och värderingar.

Ellinor Ostrom, nobelpristagare i ekonomi 2009
Ellinor Ostrom, nobelpristagare i ekonomi 2009. Foto: Bertil Ericson/TT

Ett annat exempel på hur man kan lösa dilemmat är det som brukar kallas för naturens rättigheter. Om man, som man till exempel har gjort med floden Whanganui på Nya Zeeland, erkänner floder, skogar och berg som subjekt med rätt att finnas till så förhindrar man också människor från att överexploatera dem.

Geografen Douglas L. Johnson har studerat nomadiska pastoralistsamhällen i Nordafrika och Mellanöstern och lyfter fram att för många av dem som lever i dessa samhällen är inte det viktigaste att få en så hög profit som möjligt utan att långsiktigt minimera riskerna, vilket man gör genom att inte överutnyttja en bit mark.

Från vänsterhåll menar många att allmänningens dilemma har använts som ett propagandaverktyg för att rättfärdiga privat ägandeskap framför gemensamt ägande. Propagandaverktyg eller ej – att allmänningar omöjligt skulle kunna fungera på grund av människans  inneboende egoism får nog anses vara en myt. Fråga till exempel det schweiziska jordbrukskollektivet som framgångsrikt har drivit en allmänning sedan 1517, samtidigt som bönderna också har haft sina egna privata odlingar.

Energi · Syre tipsar

Hitta ditt sätt att engagera dig!

Greenpeace i Uppsala, en av många miljöorganisationer man kan engagera sig i.

Brinner du för miljö- och klimatfrågor men vet inte var du skulle vilja engagera dig? Här har vi samlat lite information om några av Sveriges alla miljöorganisationer – kanske hittar du en organisation som passar just dig!

Extinction Rebellion, eller XR, startade i England 2018. Det är en organisation som använder sig av fredlig civil olydnad för att få regeringar världen över att genomföra konkreta åtgärder i syfte att stoppa en ekologisk och social kollaps. XR vill också att det ska införas medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet och att vi ska ha uppnått nettonollutsläpp år 2025.

Regn i Göteborg stoppar inte Rebellmammorna, en del av Extinction Rebellion, att demonstrera för sina barns framtid
Regn i Göteborg stoppar inte Rebellmammorna, en del av Extinction Rebellion, att demonstrera för sina barns framtid. Foto: Extinction Rebellion

Återställ våtmarker

Beskrivs ibland som en utbrytargrupp ur XR. Återställ våtmarker driver frågan att vi ska stänga ner torvbrytningen och återställa Sveriges alla våtmarker. Enligt organisationen står torrlagda våtmarker för 25% av Sveriges koldioxidutsläpp och de menar därför att detta är en av de lägst hängande frukterna för att stoppa klimatförändringarna. Organisationen har fått stor uppmärksamhet för sina vägblockader och för att de tagit sig in på olika arenor med banderoller.

Aktivister med budskapet Återställ våtmarker tog sig in på dansgolvet under Charlotte Kallas dansnummer under finalen i Let's Dance 2023
Aktivister med budskapet Återställ våtmarker tog sig in på dansgolvet under Charlotte Kallas dansnummer under finalen i Let's Dance 2023. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Greenpeace

Greenpeace grundades i Kanada 1971 och kan sägas ha gått i bräschen för den fredliga civila olydnad som många miljöorganisationer ägnar sig åt idag. Från att främst ha varit en anti-kärnkraftorganisation breddades de snart och började ägna sig åt olika typer av miljöfrågor. De har blivit kända för sina spektakulära aktioner, både till land och till havs, mot till exempel valfångst, kärnkraftsanläggningar med mera. I dagsläget fokuserar de mestadels på att stoppa den globala uppvärmningen och bevara den biologiska mångfalden i haven.

Naturskyddsföreningen

Sveriges största och äldsta miljöorganisation. Bildades 1909 av ett antal akademiker och bland de första medlemmarna fanns bland andra Selma Lagerlöf. Organisationen har lokalavdelningar i hela Sverige som bland annat ägnar sig åt studiecirklar, naturvandringar, prylbytardagar och mycket mycket mer. Samtidigt ägnar de sig också åt lobbyverksamhet på nationell nivå. Ligger också bakom miljömärkningen Bra miljöval.

Fältbiologerna

Naturskyddsföreningens fristående ungdomsorganisation. De bildades 1947 och har precis som moderorganisationen en väldigt spretig verksamhet med allt ifrån fågelskådning och exkursioner till klimat- och rättviseaktioner. De uppfattas dock av många som lite mer radikala än Naturskyddsföreningen och de har använder ibland civil olydnad. Föreningen riktar sig till personer i åldern 6 till 25 år.

Världsnaturfonden WWF

WWF behöver kanske ingen närmare presentation. Det är en av världens största miljö- och naturvårdsorganisationer och driver framförallt frågan om att hejda förstörelsen av värdefulla livsmiljöer och bevara den biologiska mångfalden. Men man arbetar också med att förnybara resurser ska användas hållbart och att minska ohållbar konsumtion. Sedan starten 1961 har de bland annat inrättat flera nationalparker och tagit initiativ till världens största miljömanifestation, Earth Hour.

Världsnaturfonden och Havets hus släppte ut småfläckig rödhaj som utrustats med sändare i Gullmarsfjorden i Lysekil
Världsnaturfonden och Havets hus släppte ut småfläckig rödhaj som utrustats med sändare i Gullmarsfjorden i Lysekil. Foto: Henrik Jansson/TT

Jordens vänner

Jordens vänner är den svenska grenen av Friends of the Earth som sägs vara världens största demokratiska miljöorganisation med drygt två miljoner medlemmar. Förutom miljö har de stort fokus på demokrati och social rättvisa. En fråga som de drivit länge är kampen mot skövlingen av regnskog i Sydamerika. På senare år har de också börjat arbeta mer med klimaträttvisa och energifrågor.

Fridays for future

Greta Thunberg kan sägas vara upphovspersonen till den världsomspännande rörelsen Fridays for future. Allt började med att hon skolstrejkade utanför riksdagshuset innan valet 2018, snart anslöt fler och efter bara någon månad hade skolstrejkerna börjat sprida sig till andra länder. Organisationen söger själva att 14 miljoner människor har deltagit i skolstrejkerna sedan i 7500 olika städer. FFF drivs av ungdomar men det finns också sidoorganisationer som till exempel Grandparents for future för äldre som stöttar kampen.

End Ecocide Sweden

Till skillnad från många av de andra organisationerna här vill End Ecocide Sweden inte bara skydda naturen utan också ge den rättigheter. End Ecocide-rörelsen finns i många länder, i vissa länder har man lyckats ge floder rättigheter och på andra platser har man till och med lyckats få in naturens rättigheter i grundlagen.

Skydda skogen

Skydda skogen är en relativt ung förening. Den grundades 2009 med syfte att bevara gammelskogarna och andra skogar med höga naturvärden. De senaste åren, då skogsfrågan har blivit alltmer uppmärksammad, så har även Skydda skogen fått ett större genomslag. Förutom att lyfta skogar som hotas att avverkas i Sverige så har de även uppmärksammat Ikeas avverkning av värdefull skog i Ryssland.

Urbergsgruppen

Urbergsgruppen arbetar för långsiktig hushållning med jordens naturresurser och för minskat uttag av ändliga råvaror ur jordskorpan. Gruppen har sitt ursprung på Gotland och deltog i den uppmärksammade kampen för Ojnareskogen 2012. De har också tagit ställning mot flera gruvor och kalkbrott.

Älvräddarna

Älvräddarna har funnits sedan 1970-talet då utbyggnaden av vattenkraften var en het fråga. I dag verkar man bland annat för att den befintliga vattenkraften ska miljöanpassas, att man ska stoppa utbyggnad av ny vattenkraft och att man ska riva ut onödig vattenkraft som producerar lite el men förstör viktiga vattendrag. Under årens lopp har Älvräddarna bland annat lyckats få Vindelälven, Kalixälven, Piteälven och Torne Älv att bli skyddade nationalälvar.

Älvräddarna har dokumenterat turbinskadad ål vid ett vattenkraftverk
Älvräddarna har dokumenterat turbinskadad ål vid ett vattenkraftverk. Foto: Älvräddarna

Ta Tillbaka framtiden

Precis som Fridays For Future är det här en organisation för unga. De beskriver sig själva som att de ”gör fredligt motstånd mot samhället som bränner upp våra chanser till ett värdigt liv”. Organisationen bildades tidigare i år och har hittills framförallt blockerat vägen för oljetankbilar. I september störde de också Ulf Kristerssons AW i protest mot budgeten. 

Våra barns klimat

2012 startade en grupp oroliga föräldrar något som de kallade för Föräldravrålet. Gruppen bytte senare namn till Våra barns klimat. De har skrivit ett upprop som har fått stor spridning och har även tagit initiativ till en internationell plattform som i dag samlar 60 organisationer i 18 olika länder. De lutar sig bland annat mot Parisavtalet, FN:s Barnkonvention och det svenska generationsmålet.

Rewilding Sweden

Runtom i världen pratas det alltmer om att återförvilda naturen, till exempel genom att återinföra arter som har varit utdöda. En sak som det har talats mycket om är att sätta ut visenter som skulle kunna beta och hålla de öppna landskapen levande. Men Rewilding Sweden arbetar också mycket med sådant som att återställa våtmarkerna och se till att älvarna får rinna längs sina naturliga banor.

Omställningsnätverket

Omställningsnätverket är en organisation som samlar olika omställningsgrupper i Sverige. Omställningsgrupperna i sin tur ägnar sig åt all möjlig typ av omställning, till exempel gemensamhetsodlingar, lokalekonomi att driva lokala föreningshus och mycket mer. Kanske finns det en omställningsgrupp på din hemort?

Energi · Kultursvepet

Kulturtips: Från myten om grön tillväxt till att spränga pipelines

Antalet böcker, filmer och poddar som på olika sätt tar upp klimatkrisen och dess konsekvenser är närmast oöverskådligt. Här lyfter vi fram ett litet urval, men vill du fördjupa dig ytterligare är det bara att börja botanisera på ditt bibliotek, på någon streamingtjänst eller där poddar finns.   

Poddar:

Climate One
Den amerikanska podcasten Climate One har funnits ända sedan 2007 och har som mål att binda samman alla olika aspekter av klimatnödläget. Här möts representater från FN, miljögrupper, religiösa grupper, fackföreningar och även fossilindustrin. Podden startades av Greg Dalton som hade fått upp ögonen för de snabba klimatförändringarna efter en expedition till Arktis. Förutom en podd driver de också ett nationellt radioprogram och en liveshow inför publik.

Greg Dalton i samtal med Al Gore. Foto: Caseyjone/Wikimedia Commons

Klimatpodden
Klimatpodden har gjorts av Ragnhild Larsson sedan 2015. I varje avsnitt träffar hon en person, det kan vara forskare aktivister, artister, entreprenörer eller andra som på olika sätt engagerar sig i klimatkrisen. Målet är att den som lyssnar på podden också ska bli inspirerad att agera. Under årens lopp har hon bland andra pratat med Johan Rockström, Rebecka Lemoine, Stefan Sundström, Isabella Lövin och många fler. Ibland spelar hon även in avsnitt live inför publik. 

Klotet
Sveriges radios program Klotet serverar varje vecka fördjupande berättelser om aktuella miljöfrågor. Det kan handla om allt ifrån Sveriges klimatmål till varför skogsbolagen vill att det ska skjutas fler älgar. Programledare är Niklas Zachrisson.  

Filmer:

Om skogen och More of everything 
Två filmer som tillsammans avtäcker myterna kring det svenska skogsbruket. Genom envis lobbyism har de stora svenska skogsbolagen fått många att tro att skogsbruket som det ser ut i dag är hållbart, när det egentligen är precis tvärtom. I More of Everything medverkar ett antal forskare och berättar hur Sverige systematiskt har byggt upp enorma monokulturer och avverkat det mesta av det som en gång i tiden var urskog. I Om skogen synas klimatargumentet i skogsdebatten i sömmarna och det konstateras bland annat att skogsindustrin släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som skogen ackumulerar. Tillsammans utgör de viktiga dokument för alla som vill förstå varför skogen har blivit en så het fråga.  

Greta
Filmen om Greta Thunberg släpptes år 2020. I filmen får vi bland annat följa med på hennes segling över Atlanten och när hon talar inför FN:s generalförsamling. Nathan Grossman som regisserade filmen sa att han ”ville bort från berättelsen om Greta, och komma in i hennes huvud”. Filmen hyllades för att den visade hur en väldigt ung människa får bära ett väldigt tungt ansvar och den blev bland annat nominerad till bästa film på Guldbaggegalan 2021. 

How to blow up a pipeline
Den här amerikanska action-thrillern bygger på idéer som presenterades i Andreas Malms bok med samma namn från 2021. I boken argumenterar Malm för att förstörande av egendom kan vara en viktig taktik för att uppnå klimaträttvisa. I filmen (som är fiktion och inte någon dokumentär) får vi följa en grupp unga personer i Texas som bestämmer sig för att spränga en oljepipeline. Filmen utforskar var gränsen går för vad som är  acceptabelt i kampen för att rädda klimatet.

Böcker:

Lisa Röstlund: Skogslandet 
Lisa Röstlund har i ett antal reportage i Dagens Nyheter kritiskt granskat den svenska skogsindustrin. Nu har hon samlat sina kunskaper i en bok. Bilden som framkommer är inte bara den av en komplicerad fråga där olika intressen står mot varandra utan också om hur det faktiskt liknar ett krig med hemliga dokument, forskare som tystas ned och människor som är livrädda för att våga prata öppet. 

Klimatboken (red. Greta Thunberg)
Över hundra geofysiker, matematiker, oceanografer, meteorologer, ingenjörer, ekonomer, psykologer och filosofer har bidragit med sin expertkunskap till den här boken som Greta Thunberg varit redaktör för. Tillsammans brottas de alla med den stora frågan hur vi ska lösa klimatkrisen och skapa en framtid som är värd att leva för de generationer som kommer efter oss. Några av de kända namn som medverkar är Naomi Klein, Margaret Atwood och George Monbiot men också svenskar som Elin Anna Labba och Johan Rockström. 

David Wallace-Wells: Den obeboeliga planeten
Klimatdebatten präglas i mångt och mycket av önsketänkande. Bara vi framställer lite mer el eller bygger ut CCS-tekniken så kommer allt lösa sig. David Wallace-Wells bok, som utgår från en artikel han skrev i New York Magazine och som blev den mest lästa i tidningens historia, är en motvikt till det där. Här visar han hur illa det faktiskt kan bli om vi inte vidtar genomgripande åtgärder genast. Trots att den kan verka väldigt dyster inger den också hopp genom att visa hur vi kan tänka för att komma vidare. 

Peter Alestig: Världen som väntar: Vårt liv i klimatförändringarnas Sverige
Peter Alestig är klimatjournalist på Dagens Nyheter. I den här boken visar han att inte bara resten av världen utan även Sverige kommer påverkas stort av klimatförändringarna. Allt ifrån energiförsörjningen till ekonomin och till och med demokratin kan komma att sättas i gungning om vi inte aktar oss. Redan i dag ser vi tecknen på klimatförändringar med extremväder, skogsbränder och översvämningar – men allt talar för att det kommer bli ännu värre framöver. 

Ulrike Herrmann: Kapitalismens slut – myten om grön tillväxt
Går det att förena kapitalism med ett hållbart samhälle? Många vill svara ja på den frågan, men den tyska ekonomijournalisten Ulrike Hermann tror annorlunda. Hon menar att det är tron på evig tillväxt som är själva grunden till många av de problem vi ser i dag och så länge som vi upprätthåller det kapitalistiska systemet så kommer våra försök att mildra klimatkrisen vara dömda att misslyckas. Lösningen heter cirkulär ekonomi menar hon och lyfter fram den brittiska krigsekonomin från 1939. 

Johan Rockström. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Johan Rockström m.fl.: En jord för alla: Ett manifest för mänsklighetens överlevnad
Inom klimatforskningen pratar man ofta om att vi håller på att passera flera så kallade tipping points, trösklar där det vi gör efter får självförstärkande effekter. Men tipping points behöver inte bara vara av ondo. I den här boken lyfter Johan Rockström och flera andra forskare fram att vi också är på väg att nå en social tipping point. Sociala rörelser, en ny ekonomisk logik, teknisk utveckling och politiskt handlande kan tillsammans bidra till att vi hamnar i självförstärkande goda cirklar. Med hjälp av kraftiga datormodelleringar visar forskarna hur vi tillsammans kan skapa en jord för alla.