Maj månad är tiden för mjölkindustrins mest lyckade reklamkampanj. Överallt från norr till söder lånar landets så kallat oberoende journalister ut sig för att sprida bilder på vårens ”kosläpp”. Journalister utan märkbar förmåga att tänka någon kritisk tanke överhuvudtaget.
Vi tar det från början. Under 80-talet, när jag växte upp på en liten småländsk mjölkgård, så var en vanlig storlek på en besättning 24 kor. Under min uppväxt skalades detta upp till att omfatta 36 platser. Dagen när korna släpptes på våren var den dag när korna för första gången sedan hösten lämnar den plats där de stått stilla uppbundna på en ströad båsplats på betonggolven. Självklart blir korna när de släpps ut en dag på våren yra av glädje av att för första gången på många månader kunna röra sig fritt.
2013 fanns endast 4 procent av Sveriges mjölkkor i besättningar med upp till 25 kor. Och detta antal minskar alltmedan besättningarna blir större för att klara de ekonomiska villkoren för industriell animalieproduktion. Över hälften av korna finns numera i besättningar med fler än 100 kor.
Att de små besättningarna med uppbundna djur inte finns kvar är inget att sörja i sig, då livsförutsättningarna för dessa djur alltså är att stå uppbundna på samma plats under majoriteten av årets månader. Det är dock ekonomiskt mycket kostsamt att investera i lösdrift med mjölkrobotar, vilket kräver stora gårdar. Detta gäller även för ekologisk mjölkproduktion; 2013 hade en genomsnittlig ekologisk mjölkkobesättning 82 mjölkkor och även Krav-gårdar kan ha över 1 000 kor.
Det krävs i moderna stallar också dyra system för att hålla rent. Redan i min barndom hade mjölkkor avlats till att producera 40 liter/dygn, medan det naturliga vore de 5–10 liter som en kalv behövt. Numera ska kor mjölka runt 60–70 liter per dygn för att vara lönsamma och behöver då äta extrema mängder proteinrikt foder (som ibland innehåller soja importerad från Sydamerika.)
Av denna anledning har korna under sina produktiva perioder mer eller mindre konstant diarré. I stället för de fasta komockor du kan ha sett på film, men kanske inte i verkligheten, blandas urin med rinnande avföring där mjölkkor på lösdrift går. Då det är svårt att hålla golven tillräckligt rena uppstår lätt så kallad klövröta, det vill säga att kons klövar börjar ruttna undertill, vilket gör det smärtsamt att gå. Klövsjukdomar har ökat som en effekt av ökade produktionsnivåer, konstaterar företag som säljer produkter för att minska dessa sjukdomar, och utomhusbete ger bättre klövhälsa.
I Sverige har mjölkkor haft lagstadgad möjlighet att gå ute på bete åtminstone under några månader per år. Men redan 2008 när centerpartister motionerade i riksdagen för att fler dispenser ska ges så att stora besättningar får undantag från lagstadgat beteskrav konstaterades i motionens bakgrundsbeskrivning att: ”Ofta är besättningarna allt större med flera hundra kor. Moderna mjölkrobotar och automatisk, datastyrd utfodring är inte alltid så enkla att kombinera med grönbete.” Det konstateras också att “Redan idag ges dispenser för en del besättningar och vi bedömer att antalet dispenser kommer att öka i framtiden. Det blir helt enkelt nödvändigt för att klara en rationell drift.” Förslaget i motionen var att se över rådande lagstiftning; ”Istället för att då i fall efter fall besluta i annan riktning än den lagstiftningen föreskriver”.
I Centerpartiets gamla motion konstaterades också att många mjölkbönder med moderna lösdriftsstallar redan då hade svårt att uppfylla beteslagen: ”Kontroller visar att kanske flera tiotals procent av samtliga besättningar inte alltid klarar lagen”. I riksdagsdebatt 2020 argumenterade KD-politikern Magnus Oscarsson att mjölkkor som hålls i lösdrift inte behöver få komma ut på bete, och LRF beslutade samma höst att arbeta för slopat beteskrav.
En nyhetsjournalistik värd namnet hade, istället för att låta sig vara passiva kanaler för reklambilder på kor som skuttar efter att ha stått instängda i många månader, grävt vidare i vad som händer med beteskravet på landets allt större industriella mjölkanläggningar, samt hade rapporterat om hur de i maj nyligen utsläppta korna tillbringat årets alla tidigare dagar.
I Amsterdam har 60 aktivister i protest mot avskogning blockerat ett fartyg med 60 miljoner kilo brasiliansk soja.
Tiden rinner ut för svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali vars dödsdom är satt att verkställas senast den 21 maj.
