Energi

Xpan-projektet – avsnitt 117

Xpan-städerna har skickat sina vingar, transportdrönare, till Nordan för att undsätta sina nödställda medborgare i Nordan. Det finns ingen mat och ingen hjälp för Max, som har ett brutet ben, så Nisse hoppas att de ska kunna åka med till Xpan 7. Men det är ett hopp mot bättre vetande, för Himmelska friden förbarmar sig inte över utomstående.

Nisse gick inte ut och letade efter deras färdledare på en gång. Han hade hoppats att Lilith skulle säga att Max också var välkommen och skulle få vård, värme och mat och sen vara fri att bege sig vart han ville. Inte för att Himmelska friden brukade hjälpa utanföringar, men han själv stod ju på den där listan. Och Freddy och Ida.

Han gick tillbaka till Max, han låg och grimaserade av smärta och verkade inte märka att Nisse kom tillbaka. Det här skulle bli skit hur de än gjorde, tänkte Nisse. Och var var de nånstans? Freddy var ute med rävtjejerna och letade efter jävla pinnar och mossa att koka soppa på. Eller död räv, då. Eller råtta. Ida hade gått ut till eldstaden för att koka mer barkte till Max.

Joel var nog den han borde snacka med, tänkte han, men han var ju upptagen hela tiden. Nisse plockade ihop deras packning för säkerhets skull och satte sig ner för att tänka. De kunde inte lämna Max och de kunde inte ta honom med. De kunde stanna hos honom, men de skulle inte ha någon mat, och en vacker dag skulle någon komma och laga elledningarna, sätta igång infran och börja använda lokalen igen. Då kunde de vara glada om de bara blev utkörda.

Så stod Ida där i mötesrummet med en rykande bytta barkte som hon ställde på bordet.

– Hej Max, hur är det? sa hon.

– Uhh, sa Max.

– Kom Nisse, vi får sätta honom upp så han kan dricka.

Millimeter för millimeter satte de Max upp, nästan utan att rubba hans ben. Teet hann svalna under tiden och Lilith hann ropa ut att fler Xpan-städers invånare kunde komma ut och samlas i grupper utanför.

– Vi står på listan för Xpan 7, sa Nisse.

– Jag vet, sa Ida. Jag vet inte vilket som är värst, stanna kvar eller åka med. Men Joel säger att vi kan ta med Max i alla fall. Om vi får honom med oss. Jag tycker vi gör det. Om vi inte kan … du vet, åka hem. Har du kvar den?

– Jo. Men vi kommer ingenvart med den. Den måste laddas, sa Nisse.

Genom den öppna dörren såg han människor på väg mot dörren. Någon körde en rullstol, det måste vara Angus som satt i den. Sebastian kom dragande på roboten, den måste också vara urladdad, men kunde stappla fram själv om Sebastian höll den upprätt.

– Sebastian! ropade Ida. Har du sett Joel?

Nisse hörde inte vad Sebastian svarade, men Ida tog sin packning och sa till honom att ta sin. Sen lyfte de upp båren, Max låg kvar på den, och bar den sakta, sakta ut genom dörren, genom lokalen, som nu var nästan tom på folk, och ut. Molnen hade lättat och höll på att blåsa isär, det fanns revor av blå himmel och några Xpan-bor stod och tittade upp och pekade fascinerat.

Det stod fyra transportvingar där ute och tre av dem hörde till Xpan 7. En var fullsatt med harmonibrigadister, Nisse hann precis se dörren slås igen och vingen lyfta, alldeles tyst, och sedan vagga iväg i vinden. I den andra satt Joel och i den tredje började Sebastian baxa in roboten. De hade långsamt, långsamt lirkat in båren med Max i den vinge där Joel satt. Ida hade packat in bagaget bredvid honom och bundit fast det med sin sjal så det inte skulle ramla ner på hans ben. Max själv såg plågad ut men sa ingenting. Och äntligen kom Freddy ut ur skogen, bärande på en död kråka och lite skägglav.

– Hej Freddy! Skynda på, jag tror att de har din packning också, sa Joel.

Vingen lyfte långsamt och vaggade fram, den var lite för tungt lastad men Joel sa att det skulle gå bra. Sen kom alla deras frågor. Vad skulle Nisse, Freddy och Ida göra i Xpan 7? Och Max? Skulle Max få vård? Eller vart skulle de egentligen?

Joel rättade till hårflätan och vred på något på instrumentbrädan. Sen sa han:

– Kommunikationssystemen ligger fortfarande nere. Jag tror att Angus kommer att få berätta mer om det om en stund. Vi har en destinationsändring, beroende på tillfällig instabilitet i Himmelska fridens Xpan-städer. Som Ida har påpekat skulle era öden vara osäkra i Xpan 7. Själv riskerar jag också repressalier, fast jag bara har följt reglerna. Just nu kan vi passera gränsen för Himmelska fridens jurisdiktion utan att det registreras, och istället landa i Kio. Det bedömer jag som ofarligt för er allihop. De har en annan syn på avhoppare där, och jag tror att du, Max, kommer att kunna få vård.

Kio! Nisse studsade till av iver. Äntligen skulle han få se det i verkligheten. De flög länge och långt, molnen tätnade igen och hungern slet i magen. När de flög över infran kunde han se att ljuset fortfarande var släckt. Vad var det som hade hänt? Hade hela Himmelska friden kollapsat? Men Joel hade inte så mycket svar. När de till slut gick ner för landning var det den svartaste natt, men det fanns lyktor på plattformen.

Korrigerad den 7 februari 2022.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV