Miljötoppmötet Cop15 kan resultera i mål om att trettio procent av hav och land ska skyddas till 2030. Men om målet blir verklighet finns en farhåga för att urfolk blir bortkörda från sina marker, urfolk som nu kämpar för att avtalstexten ska ge dem ett starkare skydd.
De över tio tusen delegater som befinner sig i Montreal, Kanada, för att hamra fram ett avtal som ska rädda planetens biologisk mångfald, går nu in på upploppet.
Sverige och EU är en del av en högambitionskoalition som vill se mål om att trettio procent av land och hav ska skyddas till 2030. Men urfolksorganisationer har pekat på att det kan leda till landgrabbing av historiska mått, där mark tas i anspråk från urfolk i miljöns namn. Det skulle i så fall inte vara första gången.
Ett medialt uppmärksammat fall är när vakter i nationalparken Salonga i Kongo-Kinshasa, begick övergrepp mot lokalbefolkningen – samtidigt som myndigheten fick bidrag av WWF. Men exemplen är många, senast i Tanzania, där tiotusentals massajer hotas av att bli fördrivna från sina hem, när staten ska inrätta ett skyddat område på deras marker. Det samtidigt som forskning pekat på att biologisk mångfald klarar sig bättre i områden som förvaltas av urfolk, än i övriga områden.
– Många länder använder naturskydd som ett sätt att fördriva urfolk från traditionella marker. Det kan också vara att man gör viss typ av markanvändning olaglig genom att förbjuda vissa typer av aktiviteter kopplade till deras natur och näringar, vilket är problematiskt, så där vill vi se att naturskydd inte sker på bekostnad av urfolks levnadsätt och rättigheter, säger Matilda Månsson, jurist på Sametinget, på plats i Montreal.
Vill se en ny kategori av skyddat område
I utkastet som ännu inte beslutats om finns också generella skrivningar om att erkänna urfolks och lokalsamhällens bidrag till förvaltningen av skyddade område och deras rättigheter. Inom hakparentes, det vill säga att länderna ännu inte är överens om det – skulle områden som traditionellt nyttjas av urfolk också kunna utgöra skyddade områden, även om villkoren och kriterierna skulle dikteras av representanter för olika myndigheter. Men paraplyorganisationen IIFB som representerar urfolk från alla kontinenter i Konventionen för biologisk mångfald, vill gå längre – och erkänna urfolksförvaltade territorier utöver befintliga kategorier av skyddade områden.
– För att det här målet ska bli framgångsrikt måste det finns inbyggt i målet urfolks rättigheter och markanvändning, det är skrivningar som i nuläget delvis finns med. Men det är frågan om det är tillräckligt eller om man behöver utvidga förståelsen av naturskydd, säger Matilda Månsson.
Läs mer: FN:s varning: Avtal om biologisk mångfald kan bidra till övergrepp
