Förstår vi budskapet först när demokratins grundvalar har störtat samman? Det undrar debattören.
DEBATT. Sverigedemokraternas framgångar i valet väcker anledning till oro, partiet har tagit ytterligare ett steg in i etablissemanget och detta väcker farhågor för den svenska demokratins framtid.
Nu ser vi hur Sverigedemokraterna håller på att ta sig in i demokratins blodomlopp. Deras budskap är inte en utsträckt hand mot medmänniskor, inte heller vill de medverka till att motverka klimatförändringar, eller till förbättringar gällande frågor om biologisk mångfald och djurvälfärd. De mjuka värdena har ingen plats på den kravlista som SD har ställt upp.
I en intervju den 6 september i Aftonbladets uttalar sig SD:s partiledare såhär: ”Vi kommer behöva vara helt säkra på att en ny regering är helt beredd att göra det som krävs för att vända utvecklingen”. SD har således deklarerat att – om de inte kommer i regeringsställning då kommer de att höja det politiska priset och därmed manifestera sin makt.
Märk väl, då handlar det i princip bara om ett par frågor som har dominerat deras valdebatt. Kriminalitet/straff och en mycket kritisk inställning till invandring.
Trots att avståndstagandet från övriga partiledare och allmänhet är stort, ser vi nu att stödet för SD har ökat. Striden kommer nu stå i skärningspunkten mellan mer eller mindre medmänsklighet och mellan tolerans och mindre tolerans mot det förändringsarbete som vi alla måste sluta upp kring när det gäller att vända en skenande klimatkatastrof och artutrotning.
Våra ord och handlingar eller avsaknaden av dem har större betydelse än vad vi anar.
Vidare kan man i Aftonbladets artikel läsa att en SD- tjänsteman uppmanar till firande av Nazitysklands anfall mot Polen (för 83 år sedan) och i ett mejl till 30 personer på SD:s riksdagskansli bjuder han in till en ”minnesfika ” i riksdagshusets lokaler.
Tänkvärd är då att läsa boken ”Tyranni ” av Timothy Snyder vid Yales universitet. Denna bok skrev han efter det att Donald Trump hade valts till president, eftersom han ville uppmärksamma oss på hur Europas demokratier under 1900-talet fick vika för nazism och fascism.
Han beskriver här hur snabbt människor stöttade de nya ledarna och att det tog den nazistiska nyordningen mindre än ett år att konsolidera sig. Vid slutet av 1933 hade Tyskland blivit en enpartistat, där alla viktiga institutioner var underkuvade. I november det året hölls ett riksdagsval – utan opposition.
Historien visar oss att tidigare generationer fick betala ett högt pris när de nazistiska och fascistiska härskarna tog makten.
Det är viktigt att vi tar lärdom av vår historia och förstår när de mörka krafterna åter vill sprida hat mot vissa grupper i stället för att försvara de allmänmänskliga värdena.
