En ny avhandling från Uppsala universitet visar att religion blivit viktigt för svenska radikalnationalister. Religionshistorikern Tomas Poletti Lundström har analyserat hur bland andra Sverigedemokraterna använt sig av begreppet religion.
– Religion ligger i Sverigedemokraternas DNA.
Högerextrema och radikalnationalister kanske inte har rykte om sig som de mest gudfruktiga, men religionen som begrepp spelar en viktig roll i byggandet av deras ideologier. Det visar en nyligen framlagd avhandling av religionshistorikern Tomas Poletti Lundström, som har undersökt vilka tankar bland annat Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen uttrycker om religion, och vilken funktion begreppet har.
En av de viktigare slutsatserna i avhandlingen är att hur dessa grupper tänker om religion påverkar deras idéer om vilka som tillhör folket. Det blir således en del i skapandet av ett vi och ett dem.
– För SD är Svenska kyrkan och den kristna traditionen väldigt viktiga i skapandet av ett vi i kontrast till de andra, som efter millenieskiftet ofta är muslimer.
Sverigedemokraternas syn på religion skiljer sig emellertid från Nordiska motståndsrörelsens.
– NMR har ofta en mer uttalad negativ idé om religion, att det är något vidskepligt, till skillnad från nationalsocialismen som för dem representerar vetenskap och naturlighet, förklarar Tomas Poletti Lundström.
Religion nyckelord
Hans analys bygger på radikalnationalistiska texter som publicerats under tidsperioden 1988–2020, närmare bestämt i Sverigedemokraternas partitidskrift (som först hette Sverigekuriren, därefter SD-Kuriren) och i Nordiska motståndsrörelsens webbtidning Nordfront. Tomas Poletti Lundström konstaterar att religion är något som över tid har blivit viktigare för Sverigedemokraterna.
– Efter år 2000 är det en markant ökning av antal gånger som de nämner ordet religion i sin tidning. Det är jätteviktigt att prata om religion för SD, de har en punkt om det i sitt senaste partiprogram. Det är ett nyckelord i deras ideologi och som sådant ett tecken på att det skulle behövas ytterligare forskning, speciellt nu efter valet, om varför det är så.
När Sverigedemokraterna började intressera sig för kyrkovalet var det många som ansåg att man ”kuppade” valet, men det finns förvisso ett genuint intresse för kyrkan – dock en helt annan kyrka än det som Svenska kyrkan utåt vill stå för i dag.
– I tanken om de andra finns dels de invaderande främlingarna, flyktingarna, muslimerna, dels de andra som är de inre förrädarna i nationen. Den nuvarande ledningen i Svenska kyrkan betraktas som sådana förrädare, säger Tomas Poletti Lundström.
Del av det gemensamma arvet
Hos Sverigedemokraterna frodas en idealiserad bild av kyrkan som inte har så mycket att göra med hur den fungerar i dag. Återigen handlar det om ett vi som representerar det svenska folket och som uttrycks i en gemensam kultur och religion, där den senare representeras av Svenska kyrkan och det kristna arvet. Man tittar mycket bakåt till början av 1900-talet och den nationellt inriktade Ungkyrkorörelsen.
– Man betonar manlig styrka och konservativa ideal som är tätt sammankopplade med nationalistiska idéer. Religion är inte något man använder instrumentellt för att vinna politiska poäng, utan det är något som ligger i SD:s DNA.
1986 beslöt kyrkomötet att man skulle ta fram en ny psalmbok, och då rök den nationalistiska favoriten Fädernas kyrka, som var skriven av en profil i Ungkyrkorörelsen. Redan i de första numren av medlemstidningen, som började ges ut 1988, skrevs det om detta som ett tecken på förfall, och så har det fortsatt ända till i dag, säger Tomas Poletti Lundström.
– Arbete för att hjälpa flyktingar eller att stå upp för hbtq-rättigheter ses som tecken på sådant förfall. SD vill smalna av kyrkans arbete, de ska bara hålla på med det som de tänker är kyrkans kärnverksamhet, som vigslar av heterosexuella. Predikan, ja, men den ska inte beröra sociala eller politiska frågor, bara trosfrågor. De tycker att kyrkan har blivit politisk, något de samtidigt vill att den ska vara, men den ska representera nationen.
Kravaller av religiös karaktär
Har du iakttagit några ytterligare förändringar i hur SD talar om religion efter 2020 eller under valrörelsen?
– Det har inte förändrats dramatiskt, men det har dykt upp inte minst kring påskkravallerna. Där knyter det an till det som lyfts fram som representativt för muslimer och som mobiliserar vissa typer av deras väljare. Partiledningen har ju också uttryckt väldigt svepande kritik av islam, det vill säga inte bara pekat ut enskilda delar, till exempel islamister, utan de tänker på det som en helhet; det är fel på hela religionen och den kan inte samverka fredligt med de demokratiska ideal vi har i Sverige och som bygger på kristendom. Så har det varit hela tiden i SD:s historia.
Även på den punkten skiljer sig Sverigedemokraterna från Nordiska motståndsrörelsen som är präglade av ett antijudiskt tänkande, vilket gör att de är relativt ointresserade av islam och dessutom återkommande betraktar kristendom som en ”svaghetens religion”.
– Enligt dem utnyttjar judarna den kristna trons svaghet för att förstöra Sverige inifrån. Det finns undantag där man är lite mer tillvänd till det kristna och knyter an till den tyska nationalsocialismen, där man talade om positiv kristendom. Det finns en del som tycker att man skulle kunna ha en nazifierad kristendom, men det är en minoritet. De är mer inriktade på en anti-religiös hållning, säger Tomas Poletti Lundström.
Avhandlingen Trons försvarare: Idéer om religion i svensk radikalnationalism 1988–2020 försvarades den 9 september.
