Allt vi behövde var en stark och trovärdig regering som i frånvaron av halsbrytande spinnerier, idiotiska falukorvsutspel och lögnaktiga påståenden om ett land i kris, istället kunde ägna sig åt att i lugn och ro regera. Fatta evidensbaserade beslut, motverka kraftigt stigande levnadsomkostnader, fördela resurser och bördor rättvist och sprida en smula hopp i ett land som trots allt har alla förutsättningar att bygga en trygg framtid för kommande generationer. Istället fick vi ännu mer oreda, ännu fler charlataner och ännu mer hopplöshet – och jag är rädd att vi bara har sett början på eländet.
Putin kunde inte önska sig en bättre valutgång. Nu får vi exakt det kaos och den instabilitet som Kreml, enligt den underrättelseöversikt som det amerikanska utrikesdepartementet sände ut till sina ambassader i måndags, hade önskat sig. Enligt amerikanska UD har Kreml intensifierat sina försök att forma utländska, främst Europeiska politiska miljöer till Moskvas fördel – svaga regeringar, politisk instabilitet och ett minskat förtroende för demokratin.
Även om misstankarna om utländsk inblandning i det svenska valet är starka, finns det ingen ”smoking gun” att peka på. Men det finns det å andra sidan aldrig när stormakternas underrättelsetjänster är inblandade.
Och för övrigt är just rysk inblandning i suveräna staters angelägenheter ingenting nytt. Moskva har ägnat sig åt liknande aktiva metoder sedan 50-talet – i Frankrike, i Storbritannien, i Västtyskland – och så även i Sverige.
Men Sverige är trots allt ett välmående land med en stabil och vital demokrati, vi har en lång tradition av pragmatism och har löst våra problem med blocköverskridande överenskommelser. Bara extremister – till höger och vänster – tyckte att demokratin var en dålig idé. Ryska kampanjer har därför aldrig fungerat i Sverige. Fram till nu.
Så vilka är de ”enorma” problem som nu är så avgörande att till och med de så kallade Liberalerna kan tänka sig att samverka med ett antiliberalt parti? Påståenden i stil med att ”integrationen har misslyckats” betyder absolut ingenting när det kommer från samma partier som inte vill att den ska lyckas. I varenda svensk kommun har SD systematiskt motarbetat snart sagt varenda initiativ som skulle ha gynnat integrationen. Och när det enda ”miljöinitiativet” de har att komma med är en utbyggnad av kärnkraften, trots att åtminstone Moderaterna borde inse att det inte är en marknadsekonomiskt sund politik – måste man undra vad som i helvete är på gång.
Men om SD nu sköter sina kort rätt kommer de inte att sätta sig i regeringsställning, tvärtom kommer de att stå utanför med armarna i kors och se på medan det Moderata bygget förr eller senare havererar. Då kan de, för syns skull och för att hetsa sina väljare, alltid påpeka hur orättvist det är att SD inte får bilda regering – och i det extraval som troligen blir följden kommer SD garanterat att få fler röster än någonsin förr. Då får Sverige en statsminister som varit nazist och som satt på Finlandsbåten och sjöng nidvisor om mordet på Sveriges statsminister och som gjorde sig lustig över Lisbeth Palmes tårar. Framtiden ser väldigt mörk ut.
(Just nu inte en enda.)
Var ska jag börja?
