Ju bättre vi tar hand om våra saker desto längre håller de. Det finns mycket vi kan göra själva för våra trämöbler även när olyckan varit framme. Men stoppa undan slippapperet och håll dig till åtgärder som går att ångra. Tipsen kommer från möbelkonservatorn Jon Bjellerup.
Stolar, pallar och verktyg täcker golv och väggar i lokalen i Vasastan i Stockholm. Här, på Spågan möbelkonservering, tar Jon Bjellerup och hans kollegor hand om tilltufsade och trasiga möbler och ger dem nytt liv.
– Bland kunderna finns allt från museer och inredningsarkitekter till privatpersoner, säger han och visar runt i en lokal som aldrig verkar ta slut, tätt följd av femåriga corgin Esther.
Att fynda på loppisar och auktioner har i det närmaste blivit ett folknöje i Sverige. I en tid när hållbarhet hamnat högt upp på agendan ökar intresset för att ge sina saker ett längre liv. Men det är klokt att tänka efter innan man ger sig på missprydande repor och fläckar.
Såpa och vax
– Vi får ofta in möbler där folk har testat sig fram och det blir sällan bra. Om man inte vet hur man gör, ring en konservator eller en restauratör. Vi tycker att det är jättekul när någon frågar, säger Jon Bjellerup.
Men det finns förstås mycket man kan göra själv för att fräscha upp sina trämöbler. En matt och en medtagen yta blir ofta ljusår snyggare med bara lite enkel rengöring.
Jon Bjellerup väter en bit bomullstrasa med en blandning av vatten och en gnutta såpa och gnuggar försiktigt längs ytan på ett stolsben.
– På så vis får man bort mycket smuts och fett. Titta vad mycket som försvinner, säger han och visar upp en brunfläckad trasa.
Repor är en annan femma. Här måste man först göra sin research: Ta reda på vad möbeln har för ytbehanding, det vill säga om det är lack, olja eller vax. Där repan har uppstått finns inte ytbehandlingen kvar, vilket gör den delen av träet absorberande. Därför behöver man ”spärra repan”.
– Då brukar vi rekommendera att man använder shellack och bara penslar över. Då bildas som en film över repan och den blir sluten igen. Det är viktigt att se till att man använder en shellack-sort som är avvaxad. Shellack har också en ”control-z-funktion” eftersom den kan tas bort med lite etanol, säger Jon Bjellerup.
Efter det behövs en ytbehandling som både ger en snygg finish och som skyddar mot framtida spill och fukt.
– En ytbehandling som är svår att göra fel med är att använda mikrokristallint vax. Till skillnad från mjuka vaxer, som till exempel bivax, blir det inga problem med fingeravtryck efteråt.
Minsta möjliga åtgärd
Just ångra-aspekten eller att jobba reversibelt är en bra huvudprincip att ha med sig, när man är grön på det här med skötsel av trämöbler.
– I mardrömsscenariot har du köpt ett bord, tänker att det nog är oljat och lägger på lite extra. Men sedan visar det sig att det i själva verket är lack och att oljan sugs upp i reporna så att de syns ännu mer än de gjorde innan. Och då är det för sent att gå tillbaka.
Att slipa bort skador avråder Jon Bjellerup starkt ifrån.
– Bara gör det inte! Säg att du har fyndat ett fint danskt teakbord som under åren har byggt upp en otrolig patina och där det syns att det varit med ett tag. Om du slipar det kommer en helt ny yta fram och det kan se rätt onaturligt ut, plus att mycket historia bara försvinner.
Ofta behövs inte så stora ingrepp för att fräscha upp en trämöbel. En bra grundregel att hålla sig till är möbelkonservatorers och restauratörers motto: ”Minsta möjliga åtgärd”.
– Vad är det snällaste jag kan göra med möbeln och ändå få maximalt resultat? Ofta är det bara lite rengöring med vatten och såpa. Lägger du sedan på ett lager vax så har du också ett visst skydd mot vatten och får en jämn och fin yta, säger Jon Bjellerup.
Ta hand om grejerna
Att tänka på hållbarhet genom att bevara och förvalta vill Hanna Lundin, som driver Hannas möbelkonservering på Lidingö, lyfta lite extra:
– Jag vill gärna peppa folk till att fundera ett varv innan de åtgärdar skavanker. Gör det så mycket om det saknas en liten flisa? Kanske behöver vi lära oss att de också kan vara vackra, säger hon.
Hon slår ett slag för gamla tiders vård av hemmets möbler där det ingick som en självklar del av städningen att bona trämöblerna.
– Mor- och farföräldragenerationen tog hand om sina grejer på ett självklart sätt. De var varsamma, använde underlägg, och noga med att inte såpa golven för nära möblerna.
Respekterar man möblerna behöver de nästan inte underhållas alls, menar Hanna Lundin:
– Vi behöver i grunden förändra hur man ser på möbler och komma bort från att allt måste vara så snabbt och lätt.
——————————
Det här kan du göra själv
• Förebygg: Var noga med att skydda ytor på möbler som används i vardagen med underlägg eller duk.
• Rengör: Torka regelbundet av ytorna med en lätt fuktad trasa, eventuellt med aningen såpa blandat i vattnet.
• Repor: Pensla på ett tunt lager shellack (välj en avvaxad sort) och avsluta med ett lager mikrokrystallint vax. Vaxet kan även bättras på vid behov.
• Laga: Om en liten flisa eller fanér lossnar kan man limma fast med så kallat fisklim. Det är reversibelt, lösligt i vatten och torkar dessutom långsamt, så att man har tid på sig att ändra om man är osäker.
• Fläckar från spill: Sug upp det spillda, gnugga absolut inte runt. Konsultera sedan en konservator eller restaurerare för att se vad nästa steg är.
• Vårda: Vaxbona möblerna regelbundet för att skydda mot fukt, smuts och annat vardagsslitage. Då förlängs livslängden rejält. Om du i stället väljer en möbelpolish, ta en utan silikon, då inget fäster på silikon och det dessutom är svårt att få bort.
Lämna detta till proffsen:
• Lacka hela ytor: En åtgärd som är svår att göra ogjord och som dessutom är svår att lyckas med om man är ovan.
• Fläckborttagning: Gör man fel kan man förvärra skadan.
• Ringar efter krukor och vaser: Eftersom det beror på vilket material och vilken vätska som orsakat ringen är det svårt att avgöra hur den ska behandlas. Märkena kan bero på många olika saker – bäst att lämna till ett proffs.
