Energi · Syre förklarar

Syre förklarar: så hjälper du en dissident

Egyptiska kvinnor protesterar under arabiska våren 2011.

Ett av de största hindren för motståndsrörelser i diktaturer är kommunikation. Både att få ut sitt eget budskap till omvärlden och att kunna organisera och kommunicera med andra dissidenter inom det egna landet. Med internet och sociala medier har många civila uppror tagit steget in i det digitala. Det har enorma fördelar, man kan organisera blixtsnabba flashmobbar för protest, men internet kan också censureras eller förtryckas. Det finns dock flera sätt att hjälpa en dissident att få ut sitt budskap.

Tor-projektet

Tor-projektet har utvecklat en webbläsare som låter användare surfa på webben anonymt. Tor använder ett nätverk av servrar placerade runt om i världen och som är designade för anonymiserad kommunikation, bland annat genom att använda VPN. VPN står för virtuellt privat nätverk och är en teknik för att öppna en tunnel mellan två punkter i ett datanätverk för att skapa en säker förbindelse. Det gör det svårare att spåra trafiken vid övervakning och kan också få det att se ut som att personen surfar från helt andra platser på jorden än där hen befinner sig. Den svenska biståndsmyndigheten Sida sponsrade Tor 2010−2013 just för att projektet möjliggjorde för frihetskämpar i diktaturer att vara anonyma på nätet.

En belarusisk demonstrant håller en ballong som föreställer president Lukatjenko
En belarusisk demonstrant håller en ballong som föreställer president Lukatjenko. I år kom en dokumentär som skildrade protesterna under 2020. Foto: Dmitri Lovetsky/AP

Snöflinga

Förutom browsern har Tor även projektet Snowflake som är ett system som låter personer som lever i länder med censurerade webbplatser och applikationer att komma förbi hindren och förbli oupptäckta. Genom att maskera användarens internetaktivitet får Snowflake den att likna ett vanligt video- eller röstsamtal. Detta görs på en rad olika sätt, bland genom att förvränga internettrafiken för att få den att verka slumpmässig. För censuren betyder det att det blir svårt att blockera och övervaka internettrafiken. Snowflake låter också folk i länder med fri tillgång till internet att hjälpa andra. Det är lätt att upplåta sin egen bandbredd och internet till dissidenter via Snowflake, som också nästan uteslutande drivs av volontärer. Hur personerna surfar lämnar inga spår hos dig och du kan inte kopplas till deras aktiviteter, enligt Snowflake-projektet.

Telecomic och hackare

Det finns en rad olika grupper av nätaktivister som försöker kämpa för yttrandefriheten på internet. En sådan grupp är Telecomix, som skapades i Sverige som en reaktion på FRA-lagen och andra övervakningslagar i EU. Under den arabiska våren 2011 var medlemmar aktiva i att hjälpa demonstranter i Egypten att upprätta internetkommunikation genom att bland annat använda modem och faxar. Liknande tekniker användes sedan under upproret i Syrien. Telecomix experimenterade också med Seeks, som är en sökmotor som döljer användarnas sökfrågor när de surfar.

Galileo-projektet

Inte bara kan det vara svårt att nå ut när det finns censur i landet. Många dissidenter, kulturutövare och ideella organisationer är också utsatta för cyberattacker. Attackerna är riktade att slå ut användarnas datorer eller överbelasta servrarna så de blir osynliga på internet. Galileo-projektet, som startades 2014, har utvecklat tekniker för att kunna stå emot sådana attacker, bland annat genom att ständigt spara kopior av användarnas hemsidor på olika servrar så dessa inte kan slås ut. 

En stödmanifestation utanför Kinas ambassad för den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai, som varit fängslad sedan 2015
En stödmanifestation utanför Kinas ambassad för den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai, som varit fängslad sedan 2015. Foto: Anders Wiklund/TT

Upprorisk kultur

Ett annat sätt att stötta dissidenter och oliktänkare är att ta del av regimkritiska filmer och konstyttringar. I våras visades dokumentären Courage som handlar om den regimkritiska Belarus Fria Teater under protesterna mot Lukasjenko efter valet 2020. De medverkade fick fly landet efter premiären, men filmen visar hur vardagen är för många belarusier. Många filmskapare väver in regimkritiken i filmer vilket inte alltid snappas upp av censorerna. 2019 släpptes filmen ”Ten Years Thailand” som kritiserar det militärkontrollerade styret i Thailand. Där speglas ett Thailand med strikt censur och utan yttrandefrihet och där översittare från armén styr det mesta. Filmen är inspirerad av den kinesiska filmen “Ten Years Hong Kong”, som skildrar ett dystopiskt framtida Hongkong. Ett annat exempel är den svensk-kinesiska författaren och förläggaren Gui Minhai som fortfarande sitter frihetsberövad av kinesiska myndigheter. Han har skrivit över 200 böcker. Fängslade dissidenter är i ständigt behov av att uppmärksammas så de inte bara glöms bort.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV