Att odla sin mänsklighet

Det sägs ibland att vi måste möta vår samtids ignorans med kunskap, kunskap och åter kunskap. Det låter bra, men dessvärre är det inte så genomtänkt. Ignorans är inte frånvaron av kunskap, tvärtom. Okunskap förutsätter att det existerar kunskap. Okunskap är med andra ord resultatet av en aktiv process. 
 
Ett bra exempel utgör fallet Gerbert de Aurillac, eller Sylvester II som han kallades när han blev påve den 2 april 999. Han dyker upp lite varstans i litteraturen. I Dantes gudomliga komedi har han en plats i helvetets åttonde cirkel, reserverad för trollkarlar och falska profeter.

I eftervärldens ögon tillbringade han sin tid i Rom med att experimentera med ”djävulska instrument” tillverkade av judiska vetenskapsmän. Han förkastade astrologin och ägnade sig i stället åt astronomi, påhejad av hedningar och hinduer. Han läste högt ur en ”förbjuden” bok som han hade fått av en muslimsk filosof. Hans kärlek till litteraturen och musiken – ”dessa smutsiga konster” – var ett annat bevis för att Sylvester hade sålt sin själ till djävulen. Det tycks inte råda någon större tvekan om att Sylvester var en farlig man som från sin heliga tron invaggade folket i den ena dumheten efter den andra.  
 
I själva verket var Sylvester ett ovanligt mångsidigt vetenskapligt och pedagogiskt geni, som hävdade alla människors rätt att odla sin mänsklighet. Han var en av de allra första européer som undervisade i matematik med de nio hindu-arabiska siffrorna, han införde även siffran noll efter indisk förebild. Hans umgänge med muslimska och judiska vetenskapsmän resulterade i astrolabium och precisionsinstrument för mätande av tid. Han introducerade algoritmerna vi använder i dag för att lägga till, subtrahera, multiplicera och dela. I de flesta böcker i ämnet datorhistoria är hans abakus en av de få medeltida innovationer som nämns. 
 
Somliga påstår att om Sylvester II:s toleranta och nyfikna kyrka fick fortsätta att blomma, skulle den medeltida kyrkan vara känd för sina skolor och bibliotek, inte sina tortyrkammare. Det respektfulla utbytet av tankar och idéer mellan judar, kristna, hinduer och muslimer skulle även fortsättningsvis ha frodats. Rättvisa och likhet inför lagen skulle ha hejdat de europeiska stormännens brutalitet. Rik eller fattig, alla barn skulle få en så pass avancerad utbildning som de mäktade med. Inga korståg, ingen inkvisition. Sylvester II:s död, menar de, var slutet på en värld – världen där muslimer, hinduer, kristna och judar tillsammans löste mänsklighetens problem. 
 
Okunskap är en aktiv process, där människor på det ena eller det andra sättet förvägras rätten att ta del av kunskaper, eller att själva vara delaktiga i forskningsprocessen. När Sylvester avled 1003 gick kyrkan från utbildning till relikdyrkan. Det är ingen slump att de första kättare som någonsin bränts på bål var välutbildade lärare och präster – bland dem två av Sylvesters studenter. Den som ville odla sin mänsklighet fick göra det i hemlighet, allt de fortsättningsvis tilläts odla var sin kål och sin egen vidskepelse.