Om friktionen och misstron mellan Trumplägret och övriga amerikaner var illa förut har de nu rasat igenom helt. De många anhängare som köpt in sig i att han vann valet 2020 sväljer nu med hull och hår hela förklaringsmodellen till ”räden” i hans hem Mar-a-lago:

Motivet är helt politiskt, menar de, och Biden, som annars beskrivs som en lallande gubbe, ligger bakom. Syftet med räden var att säkerställa att Trump inte kan ställa upp i valet 2024.

Sedan blir det rörigt. FBI planterade bevis i kartongerna de tog, som dessutom innehöll material som var avklassificerat, fast det framgår ingenstans hur detta skett, och förresten fanns även dokument som lydde under advokatsekretess. Trevor Noah och Joe Scarborough sammanfattar röran perfekt.

Och det är intressant att se hur de olika falangerna fördelar sig. De som står bekvämt i Trumplägret hänger förstås med hela vägen. Detta är ett övergrepp som alla amerikaner borde uppröras över, och de har olika finurliga förslag till hämnd. Den kategorin är inte särskilt bekymrad över hur Trumps kult-armé fysiskt attackerar FBI-agenter. En terrorist är redan dödad. Hoten svämmar över. Agenters namn och adresser publiceras. Laura Ingraham med flera påstår att FBI rusade in med dragna vapen och femtielva blåljus och helikoptrar. I själva verket var de civilklädda med civila bilar, och blåljusen kom först efter att Trump valt att gå ut med att hans hem var “belägrat” och folk började vallfärda dit för att protestera och kanske värre.

Sedan har vi den mjukare kategorin republikaner. De inser att det ser mörkt ut för Trump, och vill inte hamna på fel sida historian genom att försvara honom för intensivt, men å andra sidan vill de också visa att de är lika upprörda som deras väljare, och ställer upp för Trump för att inte hans för dem så viktiga anhängare ska tycka att de är losers och svikare, så de stampar med foten och kräver mer information. Det får de förstås inte. Utredningssekretess råder. Men att uppröras över den påhittade bristen på transparens är ändå snäppet bättre än att sitta i crazy-båten. 

Nästan ingen aktiv republikan har ifrågasatt Trumps rätt att ha top secret-filer, alltså material som på allvar kan skada USA om det kommer ut, i sitt hem, som också är en klubb med en massa löst folk drällande, och goda möjligheter för utländska spioner att få fatt i filerna. De kan inte. Kritiserar de Trump blir de aldrig omvalda.

Det i särklass främsta argumentet från dem som försvarar Trump är istället whataboutism. Och det är förstås två personer som dras upp hela tiden. Hillary Clinton och Hunter Biden. De minsann har kunnat begå brott och ingen rädade dem, menar man. Så jag tänkte rådda i varför jämförelserna haltar fullständigt.

”Hillary Clinton och Hunter Biden har begått massor av brott och de har inte utsatts för någon räd!”

För det första vet vi faktiskt inte det. Den som får sitt hus genomsökt med en husrannsakan kan välja att inte säga något om det. Det var därför FBI-agenterna var civilklädda – för att ge Trump den möjligheten. Han var den som valde att berätta för världen. Det kanske inte Hillary och Hunter gjorde.

För det andra är det ju inte brottets svårighetsgrad som avgör om en husrannsakan behövs, utan huruvida man behöver något som man tror göms undan. Trump påstår att han samarbetade. Men han fick en subpoena, det vill säga en anmodan, för flera månader sedan, att lämna in allt material han tagit, och hans jurist hade skrivit på att det åtminstone inte fanns något säkerhetsklassat material kvar. Det gjorde det ju, som vi vet nu. Det verkar som om någon person har tipsat dem om att det fanns mer att hämta, och att det var allvarligt. Många vill veta vem som är tjallaren. Jag tror det var en okänd säkerhetspolis. Det känns rimligare än Jared Kushner eller Mark Meadows.

Nästa whataboutande är att Hillary minsann kom undan med att ha känsligt material på sin server i källaren, men i själva verket kom hon inte alls undan. Hon utreddes i över ett år och alla runt henne intervjuades och slapp åtal för att hon bara varit klantig, och förlorade sannolikt valet för att ”but her emails” fick sådant genomslag. Trump är bara i början av den processen.

Hillary Clinton använde mejl som vi andra chattar, det vill säga, skickade korta meddelanden till sin stab. Därför var det tiotusentals av dem. Totalt tretton mejlkedjor under fyra års tid innehöll konfidentiellt material. Det är lägsta säkerhetsgraden. Snäppet hemligare än helt publikt. Trump, däremot, hade dokument av de allra högsta graderna i sin källare. Den sorten man bara får läsa i ett låst rum utan att ha telefon med sig in. På alla plan är jämförelsen absurd.

Sedan har vi Hunter Biden, Joe Bidens son, ni vet, knarkaren med laptopen. ”Han får minsann åka på semester när Trumps hem belägras!” Det får ju förstås Trump också. Ingen av dem är åtalad. Men ändå. ”Efter allt han gjort!”, ropar Trumpsupportrarna. Vad Hunter utreds för är skattebrott, som han verkar vara skyldig till, det vill säga han betalade sin skatt för sent och redogjorde kanske inte för alla inkomster, samt pengatvätt, men där har inga bevis publicerats. Allt annat som seglar omkring i media – drogmissbruk, porrfilmer, affärer med Kina, är inget han kan åtalas för. Det är sensationellt att skriva om, förstås. Spännande att förfasas över. Men knappast skäl för husrannsakan.

Ett annat argument är att FBI tappat förtroende hos allmänheten efter Mueller-utredningen. Senator Lindsey Graham med flera lyfter fram detta som skäl till varför de måste vara extra transparenta just nu. Det absurda i den argumentationen är att den visserligen drevs av FBI, men initierades av Rod Rosenstein, utsedd av Trump, med stöd av republikanska senatorer som just Lindsey Graham, och det egentliga syftet var att utreda hur ryssarna påverkat valet 2016. FBI leddes av Comey, republikan utsedd av Bush, Mueller som utredde är republikan och Christopher Wray som ersatte Comey är republikan och utsedd av Trump.

För oss som får lite klåda över bristen på logik och känner för att ropa till tv:n eller bildskärmen att nu får ni skärpa er är detta förstås jobbigt. Men i längden är det också farligt. Partiet som står för lag och ordning och ”back the blue” har nu blivit helt FBI-fientligt. Hela organisationen är korrupt, basunerar de ut.

Och detta måste få ett slut.