En katt tittar upp ur en väska. En hundnos sticker fram under en täckjacka. En kvinna bär en stor schäfer. Transportburar bärs in i skyddsrummen. I kriget mot Ukraina har familjerelationen till djur synliggjorts.
EU-kommissionen uppmanade tidigt EU-länderna att underlätta för ukrainare att kunna ta med sina djur in i EU. EU-kommissionen hade förstått att det orsakar ytterligare trauma för flyktingar att tvingas överge fyrbenta familjemedlemmar för att kunna sätta sig själva i säkerhet. De förstod att människors säkerhet hör ihop med djurens säkerhet.
Den insikten saknas hos MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Skulle svenskar behöva uppsöka skyddsrum måste djurägare välja mellan att utsätta både djuret och sig själva för fara, eller tvingas överge djuret.
Det värsta med MSB:s råd att ställa fram ”vatten och mat för tre till fyra dagar” är inte enbart att det är ett brott mot djurskyddslagen, enligt vilken katter och hundar ska ha tillsyn minst två gånger om dagen. Det värsta med rådet är också att det signalerar myndighetens syn att några familjemedlemmar är mindre skyddsvärda.
Det grundar sig på en syn som hör samman med idén att om vi erkänner att djurs liv också är värda att prioriteras så hotas människovärdet. Den ställer djur mot människor, som om verkligheten vore ett nollsummespel där ett djur i ett skyddsrum skulle ta något ifrån en människa. Men kanske är det tvärtom. Kanske är det särskilt i krig som vår mänsklighet visas i hur vi tar hand om djur.
En ukrainsk parlamentsledamot samt en rådgivare till inrikesministern berättar på twitter om katter och hundar som har räddats av poliser och soldater. En soldat matar en katt och säger ”vi kämpar för livet. Och det här är en del av livet”. En medtagen katt från Borodjanka har getts en fristad på ukrainska inrikesdepartementet där katten sägs vara ”matad, badad och älskad”.
Djurfabrikerna är däremot lika osynliga under kriget som de var innan. Enligt uppgifter från ukrainska djurrättsorganisationen Open cages svälte fyra miljoner hönor ihjäl på en enda farm då foderleveranser hindrades. Djurfabriker har beskjutits. Kor har dödats av bomber. Media omnämner de här djuren i termer av “matproduktion” som Ryssland försöker slå ut. Medan ukrainarnas relation till sina hundar och katter uppmärksammas fortsätter andra djur att beskrivas som produkter. Deras öden förblir osynliga.
Den judiske författaren och nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer skrev att ”när det kommer till djuren, är varje människa nazist”. Att behandla någon sämre på grund av den art någon tillhör kallas speciesism (från engelskans ’species’) och bygger, liksom rasism, på föreställningen att vissa liv är mindre värda än andra. Att jämföra vissa människogrupper med djur har varit ett led i att avhumanisera människor. Vi har en liknande historia av att hitta på skillnader mellan människor och djur som ska rättfärdiga att djur behandlas sämre. Djurfabrikerna är det främsta resultatet.
Kan vi tänka tanken att det är synen på att vissa liv är mindre värda som gör både krigshandlingar och djurfabriker möjliga?
