Nästa år minskar det svenska biståndet med drygt 7 miljarder kronor. Den del av biståndet som går till klimatet ska däremot utökas och effektiviseras, enligt regeringens budgetproposition som lämnades in förra veckan.

Hur klimatbiståndet kommer att fördelas är fortfarande oklart, men flera biståndsorganisationer oroas av den nya regeringens prioriteringar.

– De skriver bland annat att samarbetet med länder som har stora utsläpp ska utvecklas, men det rimmar lite illa med Sveriges biståndspolitik som ska rikta sig till de fattigaste länderna, säger Erik Lysén, chef för Act Svenska Kyrkan.

Befarar löftesbrott

Fattiga länder bär en liten del av skulden till den globala uppvärmningen, men får på många håll betala det högsta priset i form av översvämningar, uttorkade odlingsmarker och andra klimateffekter.

Under förra årets klimatkonferens, COP26 i Glasgow, kom länderna överens om att stödet för klimatanpassning ska fördubblas till år 2025.

Efter att ha läst budgetpropositionen befarar Erik Lysén att Sverige inte kommer att stå fast vid det löftet.

– Man vill styra om klimatbiståndet från anpassningar till utsläppsminskningar, vilket är olyckligt eftersom stöd till anpassning är mycket eftersatt internationellt. Sverige har varit ett av få länder som har prioriterat det, säger han.

Afrika hårdast drabbat

Under pågående COP27 i Sharm el-Sheikh står just frågan om de rika ländernas ersättning för klimatkrisen i centrum.

Den afrikanska kontinenten är ett av världens mest klimatkänsliga områden och många utsatta länder har krävt en klimatfond för att kompensera för skadorna. Någon fond ser det dock inte ut att bli, då både USA och EU säger nej till en sådan finansieringsmodell.

Organisationen We Effect, som stöttar småskaliga jordbruk i 20 länder, hoppas att regeringen inte glömmer bort stödet till klimatanpassningar.

– Vi avvaktar detaljerna (i budgeten) men känner ju en oro. Stödet är helt avgörande för den omställning som måste ske och den hungerkatastrof i Afrika som bara växer. De som drabbas är de som odlar maten till sina egna befolkningar, säger Anna Tibblin, generalsekreterare på We Effect.

"Kommer skapa jobb"

Enligt bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M) står det svenska målet om en fördubbling av pengarna till klimatanpassning fast. Hur mycket klimatbiståndet kommer att öka är dock inte bestämt.

– Men det handlar ju alltså om en hel mandatperiod ska sägas. Vi kommer att skala upp det här arbetet, men formerna är inte satta än, säger Forssell.

Av klimattoppmötet har den nye biståndsministern blivit än mer övertygad om att regeringens nya politik, där bistånd och handel vävs ihop, är den rätta vägen att gå.

– Det kommer att sänka utsläppen i de här länderna och skapa jobb hemma i Sverige, säger Forssell.

Enligt ministern har ett illa använt bistånd gjort många länder ännu fattigare och mer beroende av biståndspengarna.

– Och det är ju för att man har missat den här andra delen med demokrati, välstånd, marknadsekonomi och så vidare, säger han.

Ska se till Sverige

Målet med det nya perspektivet är att inte bara gynna de utvecklingsländer man samarbetar med, utan även Sverige.

– Tittar man på handelssidan så ska vi se till Sverige, det är fullt naturligt. Tittar man på biståndssidan så ska vi göra det som är bra för utvecklingsländerna. Men det fina, och hela vårt perspektivskifte, är ju att vi kan slå ihop de här två, säger Forssell.

Att på ett tydligare sätt förena handel med biståndet är ett intressant upplägg, menar Anna Tibblin. Men då är det viktigt att biståndsmålen inte hamnar i skymundan.

– Det kan komma positiva saker ur det, men då måste relationen bygga på mottagaren; de fattiga människornas rättigheter och behov, och inte svenska affärsintressen, säger Anna Tibblin.

Hon får medhåll av Martin Nihlgård, generalsekreterare på biståndsorganisationen IM. Enligt honom borde handeln alltid vara med som ett incitament, oavsett politisk område.

– Men risken är nu att svensk vinning går före biståndsmål. Utgångspunkten för den här regeringen är i första hand inte att bekämpa fattigdom, utan att minska migration och öka handeln, säger Martin Nihlgård.