Fredagen den 11 mars var det rättegång mot Martin Smedjeback. Efter en aktion med Extinction rebellion var han åtalad för ohörsamhet mot övermakten. Det här är en förkortad version av hans slutplädering i rätten.
DEBATT Den 14 augusti förra året satte jag mig ner på en gata i centrala Malmö tillsammans med andra i Extinction rebellion. En annars trafikintensiv gata omvandlades tillfälligt till en arena för politiska tal, vimplar och musik.
En polis sa till mig att jag var tvungen att flytta mig från gatan, men jag vägrade. För det står jag nu åtalad här i dag för ohörsamhet mot ordningsmakten. Det är dock inte något fel på min hörsel. Jag hörde mycket väl vad polisen sa, men hörsamhet handlar om att både lyssna och agera på det man hör. Min ohörsamhet mot ordningsmakten utgår från att jag vill agera för klimatet.
Våra politiker kan anklagas för en annan typ av ohörsamhet. Det lär inte heller vara något fel på deras hörsel. De hör och läser vad klimatforskarna säger, men agerar inte i linje med budskapet. Så vad är det som forskarna säger? Det kan vi läsa i den rapport som släpptes för knappt två veckor sedan av FN:s mellanstatliga klimatpanel – IPCC. Den säger att läget är betydligt allvarligare än vad man tidigare trott och att klimatförändringarna kommer snabbare än vad forskarna räknat med.
FN:s generalsekreterare Antonio Guterres kommenterade klimatrapporten så här: ”Fakta är obestridliga. Denna abdikering av ledarskap är kriminell. Världens största förorenare gör sig skyldiga till mordbrand på vårt enda hem”.
Vi vet inte bara att klimatkrisen är allvarlig. Vi vet också i princip vad som behöver göras. Vi måste fasa ut fossila bränslen så snabbt det bara går, vi behöver sluta skövla våra skogar, ställa om vårt jordbruk till växtbaserat och skydda mycket större delar av världens naturområden från mänsklig aktivitet.
Vi i Extinction rebellion vill agera som en förstärkare. En ljudsignal kan vara kristallklar men den behöver en förstärkare i en stereoanläggning för att ljudet ska kunna höras tillräckligt. Så är det också med klimatkrisen. Hemska kriser som covid och krig i Ukraina behöver inga förstärkare. De låter tillräckligt i sig själva. På radion berättas om de äldre som dött i covid och vi hör om fruktansvärda scener när människor i Ukraina dödas av kulor och bomber. Klimatkrisen är annorlunda. Här är det betydligt svårare att se direkta samband mellan våra mänskliga aktiviteter och ett fallerande klimat.
Men forskningen de senaste årtionden intygar att sambandet är både verkligt och allvarligt. Forskarna ropar så högt de kan med ord, siffror och grafer. Trots det så verkar vi inte höra. Och framför allt översätter vi inte vad vi hör i handling. Våra politiker misslyckas grovt med att göra det som måste göras. Därför behövs förstärkare i form av Extinction rebellion och andra i klimatrörelsen som genom civil olydnad förstärker budskapet från forskarna.
Vi vill genom våra aktioner vara klimatkrisens Hesa Fredrik som tjuter forskarnas budskap till folket. Genom fredliga blockader av vägar, stoppande av flyg, hungerstrejker och gatuteater vill vi så gott vi kan vara VMA-signalen som tjuter: ”Det är dags att vi alla gör vad vi kan för klimatet, innan det är för sent.”
