Glöd · Debatt

Jägarförbundet – en katt bland hermelinerna

Januari 2011, vargjakten har precis börjat och medlemmar i ett jaktlag i Laxåtrakten söker efter spår.

Precis före sommaren bestämde regeringen sig för att se över om antalet vargar i landet kan minskas från 300 till 170. Varför lyssnar de så gärna på högljudda röster från Jägarförbundet? undrar Maria Ljung.

DEBATT Katters ovilja att följa strömmen återfinns i uttrycket ”katt bland hermelinerna” där man syftar på någon eller något som på ett eller annat vis utmärker sig, inte alltid på ett fördelaktigt sätt. Katterna symboliserar då ”de vilda och ohyfsade” som strävar efter att vara tillsammans med hermelinerna, det ”fina folket”. Vad har då Jägareförbundet med det gamla talesättet att göra?

Jo, just nu pågår en politiskt laddad debatt kring den svenska fridlysta och starkt utrotningshotade vargens faktiska antal i vårt land. Där jägarna, cirka 200 000 stycken av 10,35 miljoner svenskar, länge har höjt sina röster om att den svenska vargstammen måste minskas. Och de har nått framgång.

Svenska regeringen har precis innan sommaren beslutat att se över om inte antalet för referensvärdet för gynnsam bevarandestatus kan sänkas från 300 individer till 170 stycken, fast Naturvårdsverket så sent som 2018 kom fram till i ett forskningsprojekt att det krävs 600 stycken vargar för att garantera genetiskt friska och starka vargar i vår svenska vargstam.

Men jägarna nöjer sig inte med det, i väntan på att Naturvårdsverket ska se över regeringens beslut har Svenska Jägareförbundets riksvårdskonsulent Daniel Ligne gått ut nu i veckan och sagt ”vi måste få skjuta 100 vargar i vinter”.

I samma artikel i Jaktjournalen menar han på att det skjutits för få vargar i landet och han är tydligt besviken på beslutsfattarna som ur hans ståndpunkt slagit dövörat till under flera år när Svenska Jägareförbundet försökt få till en större avskjutning av varg, han säger sig vara rädd för en negativ spiral som nu blir svår att ta sig ur. Han menar, ur sitt eget jägarperspektiv, att:

– En konstant växande vargstam kan ge helt oöverblickbara problem. Då tar folk till slut saken i egna händer. Vi kan ju inte ha ett samhälle där folk är så plågade att de bryter mot lagen?

Nej, Daniel, det vore ju fruktansvärt. Så vad gör ni i Jägareförbundet för att förhindra det? Ingenting synligt, inget alls. Daniels tidigare uttalanden blir snarare Jägareförbundets tydliga ställningstagande för legalisering, eller till och med uppvigling och hot i frågan. Hur avgörs då rätt och fel? Hot? Vem bär ansvarsbördan?

Frågan är: Vet våra beslutsfattande politiker alla dessa fakta när de tar sina beslut kring vargstammen i utskott, regering och riksdag? När starka röster hörs, som politikerna tror kommer från stora delar av folket? Väljer de då att inta en populistisk hållning för att fånga in en grupp till kommande val?

En motfråga som då naturligt växer fram är: Om folk med socialbidrag anser att de får för lite bidrag, och om de då hotar med att ”får vi inte bidrag kommer vi råna folk och affärer”, skulle de också få som de ville? Ska det också bifallas? Som jägarna i vargfrågan?

Hur långt kan en katt slutligen få gå i hermelinland? Och vem har tolkningsföreträde om vad som är rätt och eller fel? Just nu är det oklart. Och vi som vill ha en frisk och stark vargstam, vi strävar i hård motvind.