DEBATT 150 klimataktivister uppmanar svenska väljare i en artikel på AB att rösta på MP. Risken hävdar de, är annars stor att SD får klimatinflytande i en högerregering.

Man menar att MP är de som har bäst miljöambitioner och det är säkert sant. Men på vilket sätt skulle en röst på MP resa klimatproblemet till det krisnödläge det är mer än en högerregering? De senaste årens MP-politik innehåller inga entydiga ”klimatkrisaktioner” i politiken. De ställer inga ultimatum eller är beredda att kompromissa bort sina andra politiska hjärtefrågor. De är som de andra politikerna som vi lärt oss inte levererar det allvar som klimatkatastroferna kommer att innebära för våra samhällen. De, liksom de andra, söker sig fram i maktens korridorer. De ekonomiska, sociala, ideologiska omställningar som är helt nödvändiga för att kunna hantera kriser med förväntade tragedier nämns ibland men i realiteten är leveransförmågan i kammaren marginell i jämförelse med ett högerblock. Vet 150 klimataktivister om att de uppmanar till att rösta på ett parti vars företrädare dömer ut klimataktioner?

Men vad har de att välja på? tänker många. Om det nu fanns ett parti som helt bortsåg från andra politiska frågor för klimatets skull. Som egentligen skulle strunta i politiken om det inte vore för att det är i riksdagen som frågor avgörs. Som egentligen inte är intresserade av politiska karriärer. Som inte är intresserade av maktpositioner, som inte bryr sig om ifall de blir omvalda eftersom det är medvetenheten om klimatproblemet som är det viktigaste. Ett parti som skulle söka sig bort från partistrategier och hellre söka enighet än konflikt. Kanske till och med aktivister som vill ta sig in i parlamentet och göra en skillnad. Ett parti, eller kanske en rörelse bestående av klimatfrustrerade medborgare med stora kunskaper, politisk erfarenhet och som hellre följer vetenskapen än pragmatiska korridoruppgörelser.

Skulle 150 klimataktivister rösta på det partiet? Det självklara svaret är väl jo, det är klart.

Men nu är det så att jag har facit på frågan och svaret är nej. 150 klimataktivister föredrar att inte göra det.

För partiet på alla klimataktivisters wishlist finns och man ställer dessutom upp i riksdagsvalet.

Det heter Klimatalliansen.

Och man kan då misstänka att anledningen är att man inte tror att den rörelsen kan komma in i riksdagen. De behöver bli större för att ha en chans.

Det är så synd att 150 klimataktivister inte vill vara med och göra det bästa man kan, utan istället lägger sina plakat på hyllan och överlåter klimatkrisfrågan till övriga medborgare. För vad hjälper en röst på ett litet parti? Ja, kanske lika litet eller lika mycket som en klimataktion.

Eller kan det vara så att 150 klimataktivister hellre vill rädda partier än klimatet?

Korrigerad den 15 augusti kl 10.29.

DEBATT. I dag, den 30 november, är Remembrance day for lost species. En parallell på hösten till Biologiska mångfaldsdagen på våren.

Det ger en möjlighet att varje år att ta del av läget för utdöende och hotade arter, lika väl som för kulturer, livsstilar, traditioner och ekologiska nischer och habitat. En riktigt viktig dag, med andra ord, trots att de flesta svenskar troligtvis inte känner till den eller uppmärksammar den.

Frågan om myllret av allt levande drunknar i allting annat som dör eller alla som dödar i denna vår högst oroliga tid. Det ryms liksom inte riktigt – trots att det är precis denna komplexa mångfald vi alla i grunden lever av! Alla varelser, alla arter, allt levandes samspel på planeten är ju den samlade väv som bär livet.

Blind kortsiktighet

Vi är emellertid några som sörjer detta på riktigt, inte enbart när till exempel Sumatranoshörningen nu enbart har mellan 30 och 100 individer kvar. Regnskogen där nere har försvunnit och styckats upp för oljepalmsplantager och gruvor. Ekonomistiskt tänkande och otyglad kapitalistisk kortsiktighet är blind för både långsiktig hållbarhet och själslig tillhörighet!

IPBES är en internationell plattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. De skriver i sin rapport att en miljon djur- och växtarter riskerar att utrotas globalt, vilket motsvarar cirka en åttondel av alla som nu existerar. Andra forskare varnar för att vi är på väg in i ett nytt massutdöende, där uppemot tre fjärdedelar av arterna kommer att försvinna.

Allra mest akut hotade är vilda ryggradsdjur; de har minskat med hela 69 procent på 50 år. Av de cirka 21 700 arter som finns i Sverige, klassificeras enligt Naturvårdsverket 4 746 som rödlistade, varav 2249 är hotade. Bland de direkt utdöende märks järv, fjällräv, mellanspett, vitryggig hackspett, fjällgås, havsörn och lövgroda. Sammantaget visar antalet rödlistade arter de senaste 20 åren på en sorgligt negativ trend för den biologiska mångfalden.

Igenväxning och avverkning är de mest avgörande ingreppen för många av dessa rödlistade arter. Enligt art- och habitatdirektivet från EU handlar det om markanvändning, främst jord- och skogsbruk, för de arter som listas där. Kraftfulla insatser krävs nu för att hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald i världen och Sverige, men det räcker inte med bara blommande kantzoner och öppna sandytor.

Det är visserligen bra exempel på metoder som verkligen behöver spridas, men så länge det inte anses lönsamt för lantbruket att beakta biologisk mångfald, tillämpas där samma bakvända logik som på Sumatra. Detta trots att självaste World Economic forum har pekat ut att förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps faktiskt också är ett av de största hoten mänskligheten står inför. Utan friska myllrande ekosystem hotas helt enkelt all matförsörjning, hela ekonomin och det berövar oss ren luft och drickbart vatten.

Hänger ihop med klimatet

Men klimathotet, då? Är inte det mer akut att tackla? Jo, men dessa företeelser är synnerligen intimt förknippade med varandra: förstörda biotoper leder till klimatförsämring och klimatförsämring leder till förstörda biotoper!  Därför hjälper faktiskt biotopskydd av olika slag även klimatet.

Man måste dock inte vara faktadriven eller politisk för att finna argumenten; vi som insett hur allt detta hänger samman, både ekonomin, ekologin och de samlade överlevnadshoten, är ofta naturälskare. Vi inser hur avgörande det också är att ofta tillåta sig att vara i den natur vi vill skydda. Uppleva den. Andas in fukten, dofterna och smekningen från en åldrig tallskog. Spetsa våra öron för att höra när spillkråkan varnar. Sitta ute under svarta himlar och tysta ta in stjärnhimlens outsäglighet.

Kort sagt – ibland resa oss från skrivbord, skärmar och headsets. Lämna asfalten och öppna upp våra själar och trampa in mer mossa under stövlarna. Öppna sinnena och hjärtat för skönheten och den stora tillhörigheten till naturen som vi alla – alla! – bär djupast inom oss.

Lägg en minnessten

Vi råder alla att leta på nätet om det finns ett livsröse i dina trakter. Gå dit och lägg ner en liten minnessten. Andas, be och med vördnad minnas alla arter som skapats för att befolka denna planet jämsides med oss människor. De är våra omistliga medlevare.

Eller bygg ett livsröse själv och bjud dina vänner, grannar och familjen!

Sedan flera år tillbaka används begreppet rättvis omställning frekvent inom miljörörelsen och av politiska partier. Jag är en hängiven anhängare av såväl rättvisa som omställning, så det är i grunden en fantastisk kombination.

Men det är någonting som skaver. Någonting får mig att tänka på den där flickan i skolbänken som vill göra allt rätt och som tar åt sig mest av alla när klassen blir utskälld – fastän det är andra som stökar.

För det är inte den duktiga flickan i klassrummet som kan, eller för den delen ska, lösa stöket i klassrummet. Även om hon vill, och även om det ibland finns en förväntan att hon ska göra det med sin blotta närvaro. Miljöpolitiken ska heller inte behöva klä skott för världens orättvisor.

Ett rättviseprojekt i sig

ILO:s definition av rättvis omställning är: ”Att ställa om till en grön ekonomi som så rättvist som möjligt inkluderar alla berörda, som skapar anständiga jobb och som inte lämnar någon på efterkälken” (red:s översättning).

Men det stora problemet är att många människor och stora grupper i samhället redan är lämnade på efterkälken. Vi har haft decennier av nyliberal politik som gynnat höginkomsttagare. Vi lever i en värld där arven från kolonialismen fortfarande gör sig gällande. Vi själva tillhör en global överklass samtidigt som klassklyftorna i vårt eget samhälle ökat. Orsakerna till dessa orättvisor har förstås inte med omställningen att göra – och det är det nog ingen som påstått heller – men ibland framstår det ändå som om det är omställningen som skapar orättvisa.

De flesta vuxna i Sverige tillhör den tiondel av världens befolkning som har störst konsumtion och utsläpp globalt. Det är helt krasst så att vi alla som tillhör denna grupp behöver förändra vår konsumtion och minska våra utsläpp rejält. Det kan upplevas som orättvist, men det är rättvist.

För omställningen är – oavsett epitet – ett gigantiskt rättviseprojekt i sig. Det ligger i dess grundläggande syfte att inkludera framtida generationer och de mest sårbara och fattiga som drabbas värst av klimatkrisens torka och värmeböljor. Klimat- och miljöpolitiken behöver därför inte rättfärdigas med att den också ska göras till ett rättviseprojekt, för det är den redan. Och för att den ska kunna hjälpa framtida generationer effektivt behövs stora reformer som minskar utsläppen snabbt. Just nu är vi ju på väg att mer eller mindre ödelägga planeten för dem.

Sänkta priser på fossilbränsle

Det stora problemet är att rättviseargumentet nu används av aktörer som vill fördröja klimatpolitiken, eller dra tillbaka den. Ta till exempel hur Moderaterna använder sig av begreppen rättvisa och klimat. Under hela valrörelsen fick vi höra att partiet skulle skapa ordning och reda i klimatpolitiken, samtidigt som det propagerade för att sänka priset på fossila drivmedel.

På Moderaternas hemsida motiveras detta med rättviseargument: Det är inte rättvist att den som bor på landsbygden ska dra ett tyngre lass för klimatomställningen än den som bor i storstan.

Och som nationalekonomen Andreas Bergh sa i Filosofiska rummet i ett samtal om rättvis omställning; det finns en risk när vi accepterar berättelsen att vita män på landsbygden som kör sin dieselbil är förlorare i klimatomställningen när de, liksom de flesta av oss i Sverige, i själva verket är globaliseringens vinnare. Vi har förmånen att leva i ett demokratiskt välfärdssamhälle där det finns skyddsnät som fångar upp oss om vi förlorar jobbet på grund av klimatomställningen.

Men sen är det något annat som skaver också. Gula västarna ligger på något sätt i fonden för begreppet: Vi måste ha en rättvis omställning, annars protesterar ju folk! Då är det inte längtan efter rättvisa som är drivkraften, utan rädslan för protester. Det blir en defensiv position och en sådan är sällan övertygande.

Tänk om vi i stället skulle utgå från en längtan efter rättvisa och formulera lösningarna utifrån det.  Till exempel om vi skulle ha en ”rättvis skattepolitik”? När jag googlar på det begreppet dyker en motion från Vänsterpartiet upp – med mer än trettio år på nacken. Och jag får 120 000 träffar. Eller vad sägs om ”rättvis finanspolitik”? Det begreppet får ännu färre träffar och i stället föreslår Google att jag borde söka på ”expansiv finanspolitik” … Resultatet för motsvarande sökning på ”rättvis omställning” ger 273 000 träffar, och det är fullt att färska referenser.

Ska inte sakta ner

Jag vet att det görs otroligt mycket bra arbete inom rättvis omställning. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är skevt. Varför ska just omställningen leda till ökad rättvisa när vi inte kräver detsamma av andra politikområden?

Jag ringer till en nära vän som jobbar med rättvis omställning och frågar vad hon tycker om begreppet och hur det används, hon menar att det är en möjlighet att skapa ökad rättvisa i samband med att vi gör en stor transformation av samhället. Att det kan bli ett kraftfullt argument för nya aktörer – som fackföreningsrörelsen som nu kan passa på att argumentera för starkare skyddsnät på arbetsmarknaden eller större ekonomisk jämlikhet. Nu också med klimatet som drivkraft. Ja, det låter rimligt. Kanske är det så vi ska göra för att de som stökar i klassen ska göra sina läxor.

För det är klart att om vi verkligen vill uppnå jämlikhet och rättvisa i det samhälle vi lever här och nu, då behöver vi använda de redskap som är mest effektiva för att uppnå det. Genomföra stora ekonomiska reformer för att utjämna klyftorna. Använda alla tillgängliga redskap för att stärka dem i vårt samhälle som ligger sömnlösa för att de inte kan betala räkningar eller ge tillräckligt med mat till barnen. Men dessa reformer har ju inte direkt med klimatomställningen att göra. De behöver genomföras ändå.

Så, ja visst, låt oss passa på att göra om och göra rätt när vi ändå förändrar samhället, men vi behöver vara vaksamma så att omställningen inte blir långsammare än den annars skulle varit. Omställningen ska inte behöva leda till ökad rättvisa i varje moment för oss som lever här och nu. Det kommer och kan den inte göra. Den där flickan i klassrummet är inte den som har det övergripande ansvaret.

Dagens rådande politiska system i Sverige och världen är och förblir ohållbart och leder till en katastrof om inte kraftfulla åtgärder vidtas! Nu krävs en ny holistisk målstyrd väg för att uppnå en jämlik och rättvis klimatomställning för Sverige och världen.

Sveriges anseende har på grund av ohållbar och ojämlik politik reducerats, detta gäller även för andra länder i världen.

• Timbro och högerkrafterna har kontinuerligt och över tid fört ut oligarkers propaganda sedan 1970-talet.

• Extremhögern har spritt ut sin propaganda genom att beskylla invandrarna för allt som upplevs som problematiskt och dåligt.

• Även Socialdemokraterna har de senaste decennierna administrerat en del av högerns agenda. När ska all denna hjärntvätt upphöra i samhället och svenska folket vakna upp? 

I dag är det näst intill full frihet för dem som har pengar att berika sig på andras bekostnad, på deras tid och kunskaper, samt släppa ut föroreningar i vår gemensamma miljö, vilket är helt oacceptabelt! Dagens egoism, maktmissbruk, korruption, hot och hat är förödande för ett land som vill verka för ett demokratiskt och gott samhälle för alla.

När livsstilen överträder de planetära gränserna sker det på bekostnad av klimat, miljö och fattiga människor. Ska vi ha det så?

Vi behöver en tidsenlig och fredsbejakande civilisation och detta gäller alla rika länder. Självfallet behöver det finnas vissa regler och förbud som gör att alla håller sig inom de planetära gränserna vilket krävs för att inte skada förutsättningarna för kommande generationer. 

 Grafen ovan liknar en atomexplosion som utplånar allt liv om vi inte ändrar kursen NU.

Majoriteten av Sveriges och världens folk vill fortsätta att verka för fred och människors lika värde. Men dagens svenska politiska ledning leder oss mot fascism och rasism. Den förda politiken riskerar att rasera den humanism, jämlikhet och den neutrala ställning som gav Sverige sin identitet och sitt anseende i världen. Dagens kriminalitet har uppstått på grund av ojämlikhet, dålig integration samt ökad segregation. Detta har skett över tid då vi ansett det viktigare med egoism och rikedom för de redan besuttna. Inget barn ska behöva hamna i kriminalitet, hela det vuxna samhället måste se till att så inte sker. Detta blir både ekonomiskt och humanitärt det billigaste och bästa vi kan göra.

Vi måste satsa på integration, jämlikhet och utbildning samt introduktion för nyanlända från samhällets sida och att alla lever inom de planetära gränserna. Invandrare borde också kunna få tillgång till svenska värdfamiljer som stöttar och hjälper dem in i samhället, vid behov. Hur hade Sverige klarat den välfärd vi byggt upp under åren utan invandrarna?

Ingenting har blivit bättre av utförsäljningarna, möjligtvis öppettiderna på posten. 

• Våra gemensamma tillgångar har sålts ut för struntsummor, vilket några få berikat sig på, men när samhällsproblem uppstår får skattebetalarna stå för notan. Dagens agenda styrs enbart av profit för de redan välbeställda, vilket leder till utslagning av de fattiga. Detta försvagar vår demokrati, vilket leder till att vi riskerar att hamna i ett europeiskt demokratiskt bottenläge. Dessutom har vi inte tillgodosett våra grundläggande behov för självförsörjning, dessutom har vi eldat upp det lager vi skulle haft vid kriser.
Reflektion och eftertanke saknas!

• Var finns visionerna och lösningarna på dagens klimat och miljöhot?

• Var finns systemkritiken?

• Var finns fredsarbetet?

• Vi har alla fakta och all forskning för att lösa dagens hot.

Allt fokus måste läggas på våra grundläggande behov och inte som nu på omättliga begär som inte ryms inom de planetära gränserna. Det krävs en ny politisk vision med en tydlig processinriktad handlingsplan (enligt Backcasting). Viktigt är också att tidsplanen håller och att invånarna är medskapande i processen. 

Sverige och världen står i dag inför ett mycket allvarligt klimat/miljö/krigshot som kräver politiskt nytänkande och kloka beslut på både kort och lång sikt. Men inget etablerat parti i Sverige verkar förmå att lyssna på vetenskapen och ta tag i den enorma utmaning vi alla står inför. Varken dagens eller andra historiska system har hållit måttet eller varit långsiktigt hållbara för vår planet!

Nu krävs ett helt nytt fossilfritt system inom de planetära gränserna och som skapas av oss tillsammans från grunden. Det krävs ett system som bygger på demokrati, fredsarbete, humanism, samarbete, solidaritet, jämlikhet, jämställdhet, återbruk, hushållning av energi och råvaror och på långsiktig hållbarhet, där alla länder, samhällen och byar kan verka så självförsörjande som möjligt. Detta kräver att alla lever inom de planetära gränserna och ger samma förutsättningar och frihet. Detta förhållningssätt minskar risken för krig, kriminalitet, flyktingströmmar och sociala problem samt förebygger dagens hot i tid.

Det enda långsiktigt hållbara är därför en kontrollerad och trygg nerväxt! De rikaste som levt över de planetära gränserna måste betala för både den historiska och den nuvarande skuld som de förorsakat oss alla med dagens klimathot, miljöhot och kränkningar av fattiga människor, för att ge kommande generationer livsförutsättningar.

Vi kan inte lösa dagens problem med vårt gamla sätt att tänka. Nu krävs en Vändpunkt värd namnet!

Ny teknik måste tas fram med enbart fossilfria alternativ om vi ska minska våra utsläpp i tid. Detta visar forskningen tydligt. (Då över 80 procent av all energi i dag är just fossil energi).