Radar · Morgonkollen

Spelar Sveriges utsläpp någon roll?

Svenskarnas utsläpp är en droppe i havet och det är bättre att vi satsar på att påverka stora klimatbovar som Kina. Det resonemanget hörs allt oftare. Men bakom det finns självbilden av ett naturälskande folk som inte bär någon större skuld för klimatkrisen, anser forskare.

Vi i Sverige behöver inte anstränga oss för att få ner våra klimatutsläpp, eftersom de är så små jämfört med vad exempelvis Kina spyr ut i atmosfären. Därför är det bättre att försöka påverka utsläppen globalt, i stället för att vi ska dras med högre bränslepriser eller försöka ändra i vår livsstil.

Den linjen har drivits framför allt av Sverigedemokraterna. Men även regeringens nya budget och andra aviserade åtgärder leder till ökade utsläpp i Sverige med följden att klimatmålen ser ut att bli svårnådda. Samtidigt satsar man på att få ner utsläppen i andra länder genom ökat klimatbistånd.

Men spelar det så liten roll vad vi gör här i Sverige? Och vad får det för konsekvenser av att dra ner ambitionerna på hemmaplan?
Behålla privilegier

Maria Wolrath Söderberg är lektor i retorik vid Södertörns högskola och forskar om klimatargumentation. Hon anser att resonemanget att Sveriges utsläpp är obetydliga är bekvämt för den som vill behålla sina privilegier.

– Det är oerhört bekvämt, eftersom det är ett sätt att skjuta ifrån sig ansvaret.

Hon kallar det ”en absurd tanke” att det inte skulle spela någon större roll vad vi gör i Sverige.

– Var går gränsen, hur stort behöver ett land eller en region vara för att det ska spela någon roll? Om man delar upp USA i stater så blir dessa ganska små – spelar det ingen roll vad de gör? Eller vad enskilda städer gör? Det går alltid att hänvisa till att man är mindre än någon annan.

I bakgrunden finns också ett antagande att vi svenskar redan är duktiga, och att andra måste lösa problemet, enligt Maria Wolrath Söderberg.

Så hur pass små eller stora klimatbovar är vi i Sverige egentligen?

"En okunskap"

Vid en första anblick kan det se ut som att svenskar släpper ut något mindre växthusgaser per person än snittet i världens länder, vilket är drygt fyra ton per år. Men det gäller bara om man tittar på utsläpp inom landets gränser.

Räknar man in tröjan du köper som är tillverkad i Kina, flygresan till Spanien och andra varor och tjänster som ger utsläpp utomlands – ja då landar vi på drygt åtta ton per år, enligt Naturvårdsverkets siffror.

– Det finns en okunskap om hur höga våra utsläpp faktiskt är. Kina är på väg ikapp oss, men vi ligger långt högre än länder som Indien och Nigeria. Snarare är de på nivån som vi måste ner till för att klara Parisavtalet, säger Maria Wolrath Söderberg.

Tron att vi är bättre än andra hänger samman med en djupt rotad bild av oss själva som ett naturkramande folk, anser hon.

– Vi älskar att vara i skogen, slänger inte skräp i naturen, och vi ser inte skiten vi släpper ut. Men i våra studier ser vi att många som beräknar sina utsläpp med en klimatkalkylator får en total chock, eftersom man inte hade en aning om att det skulle behövas fyra jordklot om alla lever som en själv, om man är en Medelsvensson.

Björn-Ola Linnér, professor i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet
Björn-Ola Linnér, professor i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet. Foto: David Brohede/TT

Rättvist?

Rika länder som Sverige, som historiskt bidragit mest till jordens uppvärmning och har bättre förutsättningar att minska sina utsläpp, har förbundit sig att gå före. Det står i FN:s klimatkonvention som ligger till grund för Parisavtalet och ämnet är brännande hett under det pågående klimatmötet COP27 i Egypten.

Idén att det går lika bra att fokusera på utsläpp i andra länder i stället för de egna, bryter därför mot grunden för de internationella klimatförhandlingarna, enligt Björn-Ola Linnér, forskare i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet.

– Det är jättebra att hjälpa andra länder att ställa om. Till exempel att EU nu bistår Sydafrika med att fasa ut sitt kolberoende samtidigt som man värnar om dem som arbetar inom kolindustrin. Men vi måste både hjälpa andra länder – och ställa om själva. De som tror att vi kan välja och göra bara det ena har helt missat poängen, och inte förstått vilken enorm transformation av samhället som krävs.

"Vem bryr sig"

Sverige har länge varit en föregångare på klimatområdet som andra länder har hämtat inspiration ifrån. Men möjligheten att påverka andra i rätt riktning är som bortblåst om vi inte anstränger oss på hemmaplan, enligt Linnér.

– Även om Sverige är litet, så har vi haft stor påverkan både under S- och M-ledda regeringar. Men nu hör jag från kolleger världen över hur chockerade de är över den nya inriktningen.

Att minska utsläppen på hemmaplan är även viktigt med tanke på att vi lever i geopolitiskt osäkra tider, framhåller Linnér. Om rika länder inte tar sitt ansvar i den gröna omställningen kan det skada tilliten hos fattigare länder.

– Att bygga förtroende gentemot utvecklingsländerna är inte bara viktigt för klimatet utan även för att få en tryggare värld. Jag tror att det kan få allvarliga konsekvenser om man inte beaktar vilka signaler man sänder ut genom att slå in på den väg vi är på nu, säger han.

Fakta: Svenskarnas klimatavtryck

Om alla människor på jorden levde som vi i Sverige skulle det behövas fyra jordklot för att resurserna skulle räcka och våra utsläpp absorberas, enligt siffror från Världsnaturfonden WWF.

Svenskarnas konsumtion orsakar cirka åtta ton växthusgasutsläpp per år, utsläpp som sker både inom Sveriges gränser och i andra länder, enligt Naturvårdsverket.

De globala utsläppen bör i genomsnitt vara högst ett ton per person år 2050 för att nå Parisavtalets mål att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader eller väl under två grader.

Källa: Naturvårdsverket, WWF, med flera.