Kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer lider ofta av både social och existensiell ensamhet. Det visar en ny studie från Högskolan i Gävle.
I den nya studien Utan mig är du helt ensam har Sara Skoog Waller, doktor i psykologi, djupintervjuat våldsutsatta kvinnor i hela landet. Studien visar att kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer ofta är väldigt ensamma, vilket både beror på våldsutövaren och bristande stöd från samhället.
”Ett av de viktigaste resultaten i rapporten var att samhällets responser på kvinnornas våldsutsatthet, motstånd och försök till frigörelse ofta ledde till att männens eftervåld och makt upprätthölls och att kvinnorna gjordes ensamma med våldet och dess konsekvenser”, skriver Skoog Waller i rapporten.
Kvinnorna i studien beskriver att erfarenheter av att inte bli trodda eller att bli ignorerade när de sökte hjälp till och med var svårare än våldet de blivit utsatta för.
”Att inte bli trodd är ett jättetrauma, våldet jag var med om är ingenting jämfört med det” säger en av kvinnorna i studien.
Jenny Westerstrand är ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks). Hon känner igen det som framkommer i studien från sitt arbete med våldsutsatta kvinnor.
– Ensamheten är, som Sara Skoog Waller säger, påtaglig. Sedan finns det en dimension av att man behöver ta ansvar. Om kvinnan har barn behöver hon direkt hantera pappans anspråk på barnen. Det är inte så att du kommer till ett skyddat boende eller en jour och kan landa och andas ut. När man sätter ihop de kraven med hennes ensamhet så ser man att det inte är ett kvinnovänligt samhälle, säger hon till Syre.
Vad krävs från samhället för att förbättra situationen för dessa kvinnor?
– Först och främst en förståelse för våld och våldets konsekvenser. Om man inte ser och förstår konsekvenserna så kommer inte stödet att bli bra. När man sedan har rätt förståelse för våldets konsekvenser måste man se till att anpassa stödet efter det.
