I november förra året dömdes den så kallade Nytorgsmannen i tingsrätten till fem års fängelse för 7 våldtäkter, 8 sexuella övergrepp, 3 sexuella ofredanden, 11 fall av kränkande fotografering, 1 grov fridskränkning, 1 barnpornografibrott och 1 ringa narkotikabrott. Åtalet hade dock från början gällt inte mindre än 24 fall av våldtäkt, varav en grov, och innefattat 19 olika kvinnor.  Åklagaren hade yrkat på 12 års fängelse, och överklagade därför domen. Nu i februari kom hovrättens beslut, som för kvinnornas del blev en besvikelse; tingsrättens dom står fast. 

Nytorgsmannens tillvägagångssätt har i stort sett varit detsamma i de flesta av fallen där han stått åtalad för våldtäkt; han har med en sax klippt upp en sovande eller medvetslös kvinnas byxor och filmat medan han med handen rört vid hennes könsorgan. Filmerna har återfunnits på hans telefon och utgjort bevismaterial i rättegången.

I ett inslag i SVT i november förra året berättar Kajsa Hällje, rådman vid Södertörns tingsrätt och en av dem som alltså dömt i det specifika fallet, om varför de inte gjorde samma bedömning som åklagaren: ”I regel kan man säga att det krävs en penetration för att en sexuell handling ska anses vara jämförlig med samlag, och då tittar man på hur kränkande den är. I det här fallet är det det som har gjort att vi hamnat på sexuella övergrepp istället.”

Kammaråklagaren Helena Nordstrand säger i samma inslag att ”i fallen som är rubricerade som sexuella övergrepp ser man ingen penetration på så sätt att man ser att mannens fingrar försvinner in i vaginan. Och jag menar ju att han har ju ändå haft fingrar på insidan av könet. Frågan är då om kränkningen som det innebär är mindre allvarlig än om han har fingret en liten bit in, och var går då gränsen? Är det en centimeter, två centimeter?” 

Det är en intressant fråga hon ställer. Var är egentligen den magiska gränsen på eller i ett könsorgan som innebär att graden av kränkning blir så hög att det kan räknas som en våldtäkt? Varför är penetration utan samtycke mer kränkande än att bli fingrad och filmad medan man är däckad? Många av kvinnorna i åtalet visste inte ens om att de hade blivit utnyttjade innan polisen lyckats identifiera dem på filmerna i mannens telefon. För deras del spelar nog penetrationens vara eller inte vara mycket liten roll för upplevelsen av att ha blivit kränkt.

Nu har dock riksåklagare Petra Lundh överklagat domen, eftersom hon menar att ”lagen är formulerad så att det är kränkningen som ska vara avgörande när man bedömer allvaret i en sexuell handling och man måste sätta in handlingen i ett sammanhang.” I överklagandet kan man även läsa att hon, till skillnad från tingsrätten och hovrätten, menar att det faktum att övergreppen filmades absolut borde räknas med i bedömningen av kränkningens grad, och att till och med begreppet ”samlag” – som handlingarna ska jämföras mot – inte alltid innebär penetrering.

Om överklagandet får gehör hos Högsta domstolen blir det ett prejudikat som kan ändra hur liknande brott bedöms i framtiden. Ett slags rättslig uppgörelse med penetrationsnormen, om man så vill. Det vore på tiden. Särskilt om vi vill komma ifrån den omoderna och patriarkala syn på kvinnors kroppar som insinuerar att det heligaste av allt är vaginan, vilket i sin tur leder till allt från slutshaming och hedersförtryck till uppfattningen att våldtagna kvinnor är trasiga. Verkligen på tiden.