När ett lagförslag presenteras med det senaste kriminalpolitiska modeordet i rubriken finns det skäl att se upp. Just nu talas det om gängkriminella när man vill låta polisen kliva in i människors liv och göra sådant som poliser vanligen inte får, till exempel utan misstanke om brott stoppa vem som helst på gatan och söka igenom deras kläder och tillhörigheter. Inte på stans gräddhylla, förstås, utan i förorter med lägre status.
Att bo i en sådan förort blir då i sig en anledning att behandlas som en misstänkt. Det är en farlig idé, om man alltid kan bli stoppad och visiterad av polisen blir polisen alltid en potentiell fiende. Även om man inte har något misstänkt i fickorna. Att kunna röra sig fritt ute är helt enkelt inte något som man ska kunna förvägra människor i hela kvarter eller hela förorter.
Förslaget om visitationszoner kommer från Moderaterna, och det gör också den senaste rättsvidrigheten i den kriminalpolitiska debatten: omvänd bevisbörda för gängkriminella.
Enligt svensk lag ska var och en betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad. Om jag blir gripen misstänkt för ett brott är det inte jag som ska visa att jag är oskyldig, det är åklagaren som ska bevisa att jag är skyldig. Och om polisen tar mina tillhörigheter ska de kunna visa att de har anledning att göra det.
Omvänd bevisbörda innebär att man vänder på steken. Moderaterna menar alltså att polisen ska kunna ta ifrån personer som anses vara gängkriminella deras saker och sen ska det vara upp till dem att bevisa att sakerna är deras, köpta för pengar som de har kommit över på lagligt vis. Men hur ska någon kunna bevisa det? Visa kvitto på grejen och en utskrift av lönebeskedet, och ha bådadera i beredskap när man har sina nya, absurt dyra gympadojor på sig?
Men det här ska ju bara gälla gängkriminella, och tanken är väl att de får skylla sig själva. Längre än så behöver man tydligen inte tänka som moderat. Deras rättspolitiska talesperson Johan Forssell säger till TT att polisen vet rätt väl vilka som är gängkriminella, och därför behövs ingen konkret misstanke om brott. Vilket är märkligt, för vad är det polisen vet om de inte ens har en misstanke?
Han förklarar att det dels handlar om tidigare dömda personer, dels om saker som polisen hittar, till exempel vid en husrannsakan. Om det låter betryggande får man betänka att den som har avtjänat sitt straff inte automatiskt är kriminell.
Vad gäller husrannsakan ska det finnas ett beslut av åklagare, och då finns det ju en misstanke, Men det kan snabbt komma att ändras, för den 12 januari, samma dag som Moderaterna kom med sitt förslag, presenterades Förverkandeutredningen för justitieminister Morgan Johansson. En utredning som bland annat föreslår att man ska ta bort kravet på åklagarbeslut. Det är som om botten har gått ur hela tanken med rättssäkerhet och likhet inför lagen.
När TT frågar vad det skulle innebära för rättssäkerheten om polisen kan beslagta folks tillhörigheter utan vidare, slätar Johan Forssell över lite. Domstolen ska ju avgöra sen om de kan få tillbaka sakerna. Om inte det är rättssäkert, då vet han inte vad som är det.
Bra, då kan polisen gå in till hans granne i den fina villan om de undrar om bilen, golfklubborna och märkeskläderna betalats med pengar som grannen fick under bordet vid försäljningen av den förra villan. De kan gärna ta med sig grejerna, för om grannen lyckas bevisa sin äganderätt får hen tillbaka dem av domstolen.
Nej visst nej, det gäller bara ”gängkriminella”. Vilka de nu är, om det inte ens behöver finnas misstankar mot dem. Man kan också fråga sig varför det bara ska gälla dem i så fall. Kriminalitet finns ju i alla samhällsklasser, och om det nu är så rättssäkert kan väl ingen ha något emot att få oväntat besök?
En före detta kollega har blivit regnbågsbibliotekarie i Råsunda skolbibliotek. Heja Anna Lekberg och Råsunda skolbibliotek!
Socialmoderat kriminalpolitik.
