Glöd · Ledare

När vi ser avhoppare som människor minskar dödsskjutningarna

Just nu sticker Göteborg ut när det kommer till dödsskjutningar och gängkriminalitet – på ett bra sätt. Rekordmånga personer har i år hört av sig till socialförvaltningens avhoppartelefon i staden, och siffror från en artikel i Svenska Dagbladet visar att det sedan 2019 enbart varit 10 dödsskjutningar i polisregion Väst, jämfört med drygt 70 i region Stockholm och 27 i region Syd. Göteborg stack ut åt andra hållet runt 2013–2014 i antalet skjutningar med dödlig utgång, men sedan dess har det alltså skett en rejäl minskning.

Anledningarna bakom denna minskning och den nuvarande ökningen av samtal till stadens avhoppartelefon är naturligtvis svåra att uttala sig om. Just vapenvåld har en tendens att fluktuera och situationen kan förändras snabbt. Två saker framstår dock som möjliga anledningar till att Göteborg sticker ut just nu. En av dessa är att staden sedan årsskiftet centraliserat avhopparverksamheten till socialförvaltningen i centrum. Skillnaden från tidigare är enligt avhopparverksamhetens samordnare Lina Granlund är att varje avhopparärende numera bedöms centralt snarare än av avhopparens egen hemstadsdels enskilda socialförvaltning. Hon menar att det tidigare lett till stora skillnader i hur avhoppare behandlats beroende på var i staden de bott, och att det problemet kan ha minskat i och med den här centraliseringen.

Den andra saken som utmärker Göteborg är en satsning på lokalpolisområden. I SvD:s artikel framgår att detta även görs på andra håll, men att man tycks ha lyckats med det i större utsträckning i Göteborg. Och flera av de intervjuade i artikeln som arbetar lokalpolisiärt trycker på just vikten av kunskap om det lokala området och en förståelse för och relation till de människor som bor i där. Lokalpolis Jessica Ek säger i artikeln att hon tror att den låga personalomsättningen inom polisen på Hisingen, där hon jobbar, spelat stor roll, eftersom det möjliggör långvariga, förtroendefulla relationer mellan polis och lokalbefolkning i områden där förtroendet för polisen ofta är extremt lågt.

Just det där med mellanmänskliga relationer, gemenskap och samarbete är ett återkommande tema när det gäller avhopparverksamhet. Vittnesmål från personer som tidigare varit inblandade i kriminalitet visar att det är avgörande att hitta en gemenskap och meningsfulla relationer utanför kriminaliteten för att kunna ta sig ut ur den – eller för att inte hamna där från första början.

Vi har ingen ny regering än, men de partier som just nu förhandlar har inte direkt gått till val på att skapa en större gemenskap och upprätta fungerande mellanmänskliga relationer mellan myndigheter och medborgare som lever i eller nära kriminalitet. Frågan är om något parti alls har gjort det. Istället var valrörelsen i stor utsträckning en tävling i vem som skulle vara hårdast mot gängen, trots att så mycket pekar på att lösningen inte handlar om att eskalera våld och otrygghet, utan tvärtom handlar om att skapa trygghet och respektfulla relationer där det finns en ömsesidig förståelse mellan medborgare och myndigheter.

Låt oss se ökningen av samtal till Göteborgs avhoppartelefon som utsträckta händer, och låt oss möta dem med ett tryggt, respektfullt grepp. Låt oss alltid möta människor som människor, oaktat kriminella handlingar. Varje avhoppare som med rätt stöd kan skapa det liv hen vill innebär en gängkriminell mindre, men också en människa som känner sig sedd och hörd och mer delaktig i samhället.

Second hand-handeln ökar.

Är det verkligen bara detaljer som Kristersson behöver reda ut?