Krönikor

Högern har så roligt när de river ner miljöpolitiken

Högern håller på att riva ner klimatpolitiken på samma sätt som när min brorsdotter leker att hon ”städar” stitt rum. När hon är färdig ligger det grejer överallt, kläderna i garderoben är strödda över golvet, dockan Herr Nilsson har stuvats in i leksaksugnen.

Kul har hon, men vi andra får sedan ägna en hel del tid åt att försöka städa upp ”på riktigt” efter henne. På samma sätt har högern farit fram när de nu ska leka ”effektiv klimatpolitik”. De leker att de skapat ett nytt ”Superdepartement” när de i själva verket lagt ner Miljödepartementet och placerat miljöfrågorna under Näringsdepartement.

De låtsas att de tar bort ”ineffektiv symbolpolitik”, men så ineffektiv var den förstås inte eftersom Naturvårdsverket nu spår ökade utsläpp på minst 10 procent. Favoritleksaken ”kärnkraft”är när som helst på plats och ingen behöver lyssna på beskedet från företaget Unipers vd  som sa ”Nej, nej, nej, nej!” till att bygga ny kärnkraft i Sveriges radio.

Det bärande temat verkar vara att riva upp alla reformer MP tyckt om. Högern har roligt även om det nu blir stökigt och dåligt. De strör kläder omkring sig och slänger leksaker på golvet.

Men snart kommer notan. För syftet med alltihopa var ju att jävlas med storstadspartiet MP och få stöd bland ”vanligt folk” genom att montera ned klimatpolitiken. Men folk verkar inte så nöjda. Och det är inte konstigt. 
I en rapport som tankesmedjan Cogito och folkrörelsen Skiftet publicerat (och som jag själv varit med och skrivit) visar vi att i princip de enda vinnarna på högerns nya klimatpolitik är rika män som bor i storstäder. De tjänar mest på billiga bensinpriser och ett orättvist reseavdrag.

Förlorarna är desto fler. Låginkomsstagare, kvinnor, landsbygdsbor, småföretagare och världens fattigaste.

Bensinskattesänkningen på 10 kronor blev i praktiken 14 öre. För dieseln blev det lite mer, 41 öre. För pengarna hade regeringen istället kunnat ge 1,4 miljoner människor på landsbygden 4 820 kronor direkt i fickan varje år. När Ebba Busch felaktigt sa att en elbil kostade en miljon trodde nog de på landsbygden att hon bara överdrev – inte att dyrare elbilar var ett vallöfte.

Landsbygdsbor förlorar också mest på att reseavdraget inte reformeras – storstadsbor vinner. Även de som reser kollektivt förlorar, de får inget reseavdrag alls. De råkar oftare vara kvinnor och låginkomsttagare.

De som betalar för högerns kalas är småföretagare som skomakare, när det blir högre skatt på reparationer. Biståndet sänks däremot och drabbar de delar av världen som påverkas mest av den kimatkris de rika länderna orsakat.

Här är det stora problemet för regeringen. Klimatpolitiken blev inte effektiv, den var bara effektiv i att öka utsläppen. Det blev inte heller någon klimatpolitik för vanligt folk – för vanligt folk förlorade.

Kvar finns glädjen i att riva upp MP-reformer. Men jag misstänker att glädjen inte blir långvarig. I en kris för både ekonomin och klimatet kommer människor förvänta sig mer än barn som kastar saker omkring sig. Skulle inte högern vara de vuxna i rummet?

Demokraterna vinner valet till senaten.

Att utvisa människor på grund av ”vandel” kommer leda till godtycke.