Med renoverat nattåg till Berlin

Många som tar Snälltågets nattresa mellan Stockholm och Berlin är gamla ”interrailare” som vill återuppleva minnen av städer som flimrar förbi medan dunket från rälsen vaggar en till söms. Många är också de ungdomar som hellre sover i den betydligt billigare sittvagnskupén. En medresenär uttryckte det så här: ”Det blir inte mycket sömn, men skit samma. Det är känslan av att resa på riktigt som räknas.”

Snälltåget är ingen lyxig orientexpress, utan ett renoverat tåg från 1970-talet där komforten successivt har uppgraderats, nu senast med välbehövliga nya madrasser i sovkupéerna. En stor fördel är den klassiska restaurangvagnen.
Jag stiger på i huvudstaden på eftermiddagen, passerar Malmö i kvällningen och vaknar tidigt på morgonen i Berlin, medan de första solstrålarna sveper ner över dess förstäder.

Den första dagen koncentrerar jag mig på stadsdelen Mitte, för vad vore Berlin utan Brandenburger Tor? Denna imposanta neoklassicistiska triumfbåge, byggd 1791, är den sista som är kvar av de 14 portar som ingick i Berlins gamla stadsmur. Denna vette mot staden Brandenburg, och senare blev den också en symbol för ett det delade Berlin.

I den dalande eftermiddagssolen kastar triumfbågen sina skuggor långt in på paradgatan Unter den Linden, som löper från Pariser Platz i väster och över floden Spree till Schlossbrücke i öster. Gatan är för Berlin vad Champs-Elysées är för Paris: En bred allé fylld med kaféer, restauranger och butiker.
I dag ligger Brandenburger Tor mitt i staden, men före Berlinmurens fall bildade den stadens sista utpost och gräns mot öst, så varför inte börja vår upptäcktsfärd i dagens berlinska mittpunkt?

Mitte är kanske inte den coolaste stadsdelen, även om den rymmer den konstnärliga fristaden Holzmarkt, ett kooperativ som startade med enbart några få träskjul längs floden. Nu är det ett livfullt, urbant kvarter med många restauranger och barer.

Charm före skönhet

I Berlin är man bra på att utnyttja stadens vattenvägar. Flera delar av floden Spree är uppstädade och under sommaren bjuds det på både badmöjligheter, uteserveringar och flodbåtar.

– Berlin är inte storstadsvacker, men mycket charmig – bara man bemödar sig med att hitta de rätta kvarteren och gatorna, säger Catarina Erceg på Visit Berlin som jag möter på Café Einstein.

Berlin är lika stort som Hamburg, München och Stuttgart tillsammans, så för den som inte kan stanna så länge gäller det att sålla noga. Efter en dag i Mitte besöker jag den forna östberlinska stadsdelen Prenszlauer Berg, som efter murens fall blev en favoritstadsdel bland unga, coola Berlinbor. Flera slog sig ner runt den proggiga gatan Kastanienallee. Här tar jag en kaffe på det populära och trevliga kaféet Anna Blume vid Kollwitzplatz.

På seneftermiddagen tar jag spårvagnen till Neukölln i forna Västberlin som i dag, med sina slitna arbetar- och industrikvarter, har ersatt Prenszlauer Berg som den hippaste stadsdelen. De arabiska inslagen är tydliga. Här ligger exempelvis prisbelönta restaurangen Eins 41 på Elbestrasse i en gammal industrilokal som tidigare var en spritfabrik.

– Jag älskar Neukölln, det är en så cool och galen mix av människor här. Går man Sonnenallee fram så är det lätt att tro att man befinner sig i ett arabiskt land, säger restaurangchefen Katarina Bambach medan hon serverar kvällens måltid.

Osnobbigt

Den sista dagen under min vistelse i Berlin tar jag tunnelbanan till stadsdelen Schönberg, en av de mest genuina, särskilt kvarteren runt Goltzstrasse.

Tipset har jag fått av Peter Lowe, en svensk affärsman som har bott på flera ställen i Berlin under de senaste tio åren.

– Till dessa kvarter skulle jag gärna flytta, säger han när vi slår oss ner på den italienska restaurangen Cara Mia på Goltzstrasse. Han fortsätter:

– För mig är Berlin frihet och livskvalitet. Staden är kreativ och inte det minsta snobbig. Här följer man inga trender, man skapar dem och människorna här bryr sig mer om hur man är som person än hur man ser ut. I stadsdelen Moabit ligger en moské som har en kvinnlig imam, det säger en hel del om stadens toleranta inställning.

Innan det är dags att stiga på tåget tillbaka hem hinner jag med en snabb visit i stadsdelen Kreuzberg och den mysiga gatan Bergmanstrasse. För första gången känns det som att jag har kommit det verkliga Berlin nära. Det ger mersmak.