Du vaknar med ett ryck av en signal från dörrklockan. Det är mörkt, mitt i natten eller frampå småtimmarna. Ingen ringer på så här dags … om det inte brinner? Du känner ingen brandrök, men nu kommer en ny signal, lång och hård, och du snubblar ut i hallen med täcket omkring dig. I trapphuset ekar en barsk stämma: ”Öppna, det är polisen!”
De kliver in med sina uniformer, går runt i alla rum och tänder lamporna, river i täcken och kuddar, öppnar garderober. Frågar vilka som är skrivna hemma hos dig, var de befinner sig och om det finns någon annan där. För de har fått rapporter om att åtgången på elektricitet och vatten är större på den här adressen än den borde vara med tanke på antalet folkbokförda.
Du befinner dig i SD-land och det här är en gryningsräd, en del i vad partiet kallar principen ”tryggheten först”. Det är kanske inte så det känns när lillan vaknar till och börjar gråta när en främling i uniform och kängor står i barnkammaren mitt i natten. Men det beror bara på att ni tror att längst inne i trygghetens kärna finns det här med att få vara i fred i sitt hem.
I SD-land är trygghet något annat, det är oklart vad, och vem som ska vara trygg. Inte någon som bor i ett så kallat utsatt område i alla fall, för det är där gryningsräderna ska äga rum. Om du inte hade öppnat dörren hade polisen gjort det själv. Om det hade funnits någon där som inte var folkbokförd hemma hos dig hade polisen krävt att få veta varför. Och om denna någon inte kunde bevisa sin rätt att befinna sig i Sverige hade det blivit omedelbar utvisning.
Nej, det har ingenting att göra med trygghet, SD:s förslag om gryningsräder, som de bland annat vill genomföra som del av en ny folkräkning. Det har allt att göra med makt, maktlöshet och skräckvälde för sakens egen skull.
Även i ett fritt och demokratiskt samhälle kan polisen behöva ringa på ibland. Till och med mitt i natten. Men inte för att du bor i ett utsatt område, har en kran som droppar eller har en inneboende som är papperslös eller skriven någon annanstans. SD:s förslag är lika Gestapo som det låter och det behövs att vi reagerar därefter.
Vårvindarna!
Om historien ska gå i repris, kan vi inte ta någon annan tid?
