Krönikor

Esther The Wonderpig fick mig att dra ner på köttet

Med hjärtat i halsgropen följde närmare 600 000 personer Esther the Wonderpigs hälsouppdateringar i sociala medier under hösten. Den världsberömda grisen lider av reumatism och epilepsianfall. I oktober blev hon sängliggande efter att ha kollapsat flera gånger utan synbar anledning.

En söt liten mikrogris. Det var vad Steve och Derek trodde att de köpte 2012. Esther visade sig mycket snart vara en helt vanlig American Yorkshire-gris. En sådan som används till djuruppfödning. Hon gick upp sisådär 270 kilo på två år.

Esther är en fantastisk personlighet, som ju grisar till naturen är: egensinnig och intelligent med en förkärlek till att gosa med hunden Phil och att böka med trynet i jord och lera. Hon knuffar gärna ner Steve och Derek från soffan så att hon själv kan lägga sig i den. Varje år drar hon horder med besökare som jublar när hon med förnöjda grymtningar slänger sig i sin lilla lagun så att vattnet sprutar. Hon är så långt ifrån produkt och volym och köttindustri som man kan komma.

En svensk äter i genomsnitt 30 kilo griskött per år. Griskött är populärare än både nöt och kyckling. Under jul äts det 9000 ton julskinka. Bara  2 procent av de dryga 2,5 miljoner grisar som slaktas varje år kommer från Kravmärkta gårdar.

Nu har visserligen Sverige världens hårdaste djuruppfödningslagstiftning när det kommer till grisuppfödning. Det är lagkrav på bedövning före kastrering och avlivning och de har rätt att få böka och inte hållas fixerade i sina bås. De får behålla sina svansar och de behöver bara en bråkdel av den antibiotika som grisar i exempelvis Danmark och Tyskland får. Men bara i Kravmärkta gårdar får grisarna böka i jorden utomhus, inte bara i strö på betonggolv. De slipper också se och känna lukten av andra grisar som avlivas.

Framavlad till att på snabbast möjlig tid gå upp så mycket som det går i vikt är Esther alltid hungrig. Smart som hon är kan hon öppna kylskåp och välta spisar, liksom öppna dörren för att gå in och ut på egen hand. Esthers “föräldrar” har gjort allt för sin älskade gris. Deras lilla lägenhet blev förstås omöjlig för Esther att bo i och de bor numera på en stor farm, där de driver ett center för övergivna eller misshandlade lantdjur.

Efter att ha börjat följa Esther the Wonderpig på Facebook och Instagram har jag skurit ner mitt köttätande. Jag tycker kött är gott men jag tappar verkligen aptiten över hur illa behandlade grisar, kycklingar och nötkreatur blir. Det är bara genom konsumentkraft vi kan få slut på djurplågeri och skapa drägliga förhållanden för de djur vars kött, mjölk och ägg vi äter.

Att produkterna därmed blir dyrare är det pris vi måste vara beredda att betala. Vi behöver ändå dra ner på vår animaliska konsumtion eftersom den bidrar till ökade utsläpp av växthusgaser.

Esther the Wonderpig på bättringsvägen.

Importerat kött från länder med svagt djurskydd.