I slutet av förra veckan meddelade Nyamko Sabuni att hon avgår. För den som hoppats på att ett sådant beslut skulle innebära ett skifte i den förda politiken lär det bli en besvikelse. Johan Pehrson efterträder och Liberalerna fortsätter på samma spår som tidigare. Bytet till Johan Pehrson kommer inte ändra det. Tvärtom är han så mycket av en garanti för deras inslagna SD-linje som det finns garantier i politiken.
Det är svårt att begripa hur ett parti med det namnet kan ha valt den väg man valt. Det finns miljoner argument emot att ett liberalt parti, eller något alls för den delen, ska släppa fram en sd-stödd regering, varav den unkna främlingsfientligheten och den antiliberala migrationspolitiken är två av de absolut starkaste. Men när vi kritiserar Liberalerna gäller det att hålla tungan rätt i mun. Att befolkningen, eller ens deras egna potentiella väljare, inte håller med dem, det är faktiskt inget sådant argument.
En politikers uppdrag är att argumentera för sin sak, övertala så många som möjligt och sedan bedriva den politik man argumenterat för, med det mandat man fått utifrån hur framgångsrikt man argumenterat. När man som politiker glömmer det, oavsett vilken nivå man är på. När man kandiderar för att förvalta andras åsikter, när man är där för makten. Då är det dags att byta bana. Vårt jobb är att med goda argument se till så att Liberalerna inte får mandat för sina åsikter.
