Efter några timmars sömn har jag vaknat upp till en ny dag, till ett nytt Sverige. Sitter på altanen och glor ut över fjärden. Det ser ut som om den brinner så här i gryningen.
Konstaterar att jag nu lever i ett av de få länder i världen där regeringsmakten ska byggas på ett parti som har sina rötter i nazismen. Sverige ligger i fronten. På det outhärdliga.
Kunde inte ana det när jag, som ung tonåring, limmade fast Anne Franks dagbok på mitt skrivbord. Den skulle ligga där och markera om någon med nazisympatier skulle komma in i mitt rum. Sådant var nämligen inte omöjligt.
Kunde inte ana det när jag var med att bilda det gröna partiet som skulle vara alternativet i svensk politik, det goda alternativet. Alternativet i svensk politik, alternativet som skulle värna idén om att vara ett antipartiparti som – även om det skulle få mer än ”bara” inflytande på opinionen – inte skulle växa ihop med det gamla etablissemanget. Så blev det inte.
Alternativet blev istället partiet med rötterna i nazismen. Kanske är De grönas främsta strategiska misstag att släppa begreppet alternativet, att börja låta som vilka politiker som helst, att försöka vara statsmannalika snarare än att försöka få hjärtan att brinna av lust och sprudlande visioner.
Det är sånt jag funderar på när jag betraktar den nya dagens framväxt över fjärden.
Så nu är jag alltså medborgare i ett land där mer än var femte väljare röstat på ett parti med rötter i nazismen. Ett parti vars partiledare gick med i partiet när det var vidöppet med sina nazistiska rötter. Nu är han ledare för Sveriges näst största parti, själva grunden för den nya regeringen. Framröstad av folket.
Folket som ska bygga landet, som det så vackert heter när Ulf Lundell sjunger.
Skit i rötterna, säger de som röstat på dem utan att vara rasister. Är de blinda för de levande skott och grenar som avslöjar varifrån deras parti fått sin näring? Näring som föder fram förslag om att hela familjer – inklusive den hårt studerande dottern och den förtvivlade mamman – ska utvisas om sonen begår ett vidrigt brott. Sådana förslag blottlägger ju alltihop. Det är fullständigt vedervärdigt. Totalt främmande för ett rättssamhälle. Vad är det för land folket avser att bygga?
Kanske bottnar detta i att skolan inte riktigt förmår bilda elever i historia och filosofi. Historielöshet är något av det värsta en framtid kan styras av. Och utan filosofi blir det korta tankar som styr. Långa tankar kräver mer. Dessvärre har mediernas debattupplägg på intet sätt stimulerat långa tankar.
När solen stiger över fjärden denna morgon är Sverige ett av de få länder i världen där en regering ska bildas på ett parti med rötter i nazismen. Smaka på det, bäste medborgare. Sverige ligger därmed i frontlinjen. På det outhärdliga.
Jag tar mig en kopp kaffe, fågelsträck drar söderut, känner doften av höstens äpplen. En hare skuttar förbi, en katt från grannbyn sätter sig på trappan, betraktar mig, vänder sig om. Och så sitter vi båda två och tittar ut över fjärden.
Skördetid i trädgården.
Skördetid för SD.
