Kan sprängningen av Nordstream föra med sig något gott? Kanske om vi låter Nordstream syresätta Östersjöns bottnar två gånger om året, menar Erik Tängerstad, folkhögskollärare och författare.
DEBATT. Efter det att Nordstream 1 och 2 sprängts bubblade gasen tydligt upp till Östersjöns yta. Sedan fördes ett enormt moln av metan över Sverige och Norge på sin väg norrut.
Som bekant är metan en kraftfull gas som påtagligt bidrar till den globala uppvärmningen och därmed till den snabbt eskalerande klimatkatastrofen.
Just nu ligger mycket av jordens metangas infrusen i permafrosten. Ju mer permafrosten tinar desto mer metangas frigörs, vilket i sin tur leder till en eskalerande utveckling som snart blir omöjlig att stoppa.
Det är illa. Så är detta något vi talar om i dag? Nej, det är inte kring detta som dagens frågor om Nordstream kretsar.
Efter undervattensexplosionerna i slutet av september har diskussionen i stället kretsat kring vem/vilka som ligger bakom attentatet, hur detta gått till och vilka de ekonomiska och militärstrategiska konsekvenserna kommer att bli.
Den efterföljande diskussionen kring sprängningarna av Nordstream har i praktiken uteslutande handlat om kriget i Ukraina, om militär strategi och framför allt om ekonomi. Winter is coming. Hur kommer attentatet att påverka priset på energi och därmed den internationella inflationen?
Som man frågar får man svar. Dagens frågor handlar om huruvida vi kommer att ha råd att betala vinterns löpande räkningar. De handlar inte om huruvida vi alls kommer att kunna leva på den här planeten om cirka tio år.
Frågan om vinterns ekonomi är essentiell. Men frågan om livets slut – inte bara våra egna liv, utan våra barns och barnbarns liv – är existentiell. Alltså pratar vi ekonomi och glömmer frågor om liv och död. Det är enklast så.
De essentiella frågorna berör i och för sig intressanta och akut angelägna problem. Men det finns andra frågor som inte ställs, trots att de borde ställas. Existentiella och filosofiska frågor. Denna debattartikel syftar primärt till att försöka formulera oformulerade problem och ställa oställda frågor. Går det att se möjligheter där de flesta endast ser svårigheter?
Under senare år har det blivit uppenbart för de flesta att 1900-talets fossilbaserade ekonomi är självförstörande och därmed ohållbar, också på kort sikt. Den fossilbaserade ekonomin måste bytas ut ifall vi alla inte inom en nära framtid ska hamna i akut samhällskollaps.
Det betyder att inte enbart olja och kol måste ersättas av andra bränslen, utan att också naturgas måste bytas ut mot andra energiformer. Det handlar just nu inte endast om en global uppvärmning, utan även om ett systematiskt förstörande av den naturmiljö som är en förutsättning för livet på jorden, inklusive vårt eget mänskoliv här och nu.
Det är allmänt bekant att Östersjön är ett unikt braksvattenhav och därmed en känslig naturmiljö. Ändå, när vi ställes inför frågan vilket som är viktigast vad gäller Östersjön – pengarna eller livet? – så är och förblir det omedelbara svaret genomgående: Pengarna! Och vi ser stillatigande på medan Östersjöns bottnar dör som konsekvens av den snabbt tilltagande syrebristen. Ett problem.
Kan sprängningen av Nordstream ses som möjlig problemlösning? Formulerar man frågorna annorlunda så får man annorlunda svar och då kommer de gamla problemen i nytt ljus.
Först när man utvecklar förmågan att tänka annorlunda, så att man förmår formulera de oformulerade problemen och ställda de oställda frågorna, så blir det möjligt att hitta nya svar och därmed komma fram till andra och nya lösningar.
Nordstream existerar som infrastruktur. Här finns redan i dag en existerande investering för framtiden, snarare än en växande framtida kostnad. Se till att gasledningen aldrig kommer att användas för att transportera naturgas. Låt den i stället transportera syrgas.
Visst, kombinationen av naturgas och syrgas är lättantändlig och explosiv. Så tvätta först rent dagens gasledning med ädelgas, innan den fylls med syrgas. Kanske finns här en möjlighet att syresätta Östersjöns syrefattiga och döda bottnar?
Som bekant har vattnet sin högsta densitet vid +4 grader. Oavsett hur varmt ytvattnet än är så är vattnet på bottnen alltid närmare +4 grader. Därav uppstår stora och åtskilda skikt av ytvatten och av bottenvatten, vattenskikt som inte så lätt blandas med varandra.
På samma sätt är saltvatten tyngre än sötvatten, så vattnet vid Östersjöns botten är saltare än det vid ytan. Mellan dessa olika skikt finns språngskikt. För att till exempel torsken ska kunna fortplanta sig är Östersjöns språngskikt avgörande, så att torsken hittar lekplatser med rätt salthalt och temperatur. Men också bottnen måste leva för att torsken i Östersjöns känsliga ekosystem ska kunna leva, äta, fortplanta sig och bestå.
Varje höst och vår faller yttemperaturen så att vattnet i hela Östersjön närmar sig +4 grader. Därmed upplöses under korta tidsperioder språngskikten, åtminstone blir de tillfälligt mer eller mindre upplösta.
När höst- och vårstormarna drar fram över vattenytan blandas det syresatta ytvattnet med det syrefria vattnet på bottnen. På så sätt syresätts Östersjöns bottnar. Men detta naturliga förfaringssätt är i dagens akuta läge inte längre tillräckligt. Efter årtionden av övergödningen och annan misshushållning ser vi nu ständigt expanderande bottendöd på grund av akut syrebrist. Men med Nordstream kan problemet kanske även alstra en möjlig lösning!
Låt Nordstream syresätta Östersjöns bottnar två gånger om året. Alltså inte kontinuerligt, utan endast under en eller ett par veckor varje höst och vår. Endast då vattentemperaturen är den rätta, då ytvattnet närmar sig +4, ska Nordstream släppa ut syre vid bottnen. Resten av året ska språngskikten återetableras så att Östersjöns ekologiska system kan återhämta sig.
Eventuellt skulle en sådan åtgärd på sikt kunna rädda torskfisket i Östersjön.
När detta är sagt ska det understrykas att undertecknad inte är någon havsekolog och att detta förslag är att betrakta som sprunget ur en lekmans försök att tänka utanför boxen.
Denna debattartikel syftar inte i första hand till att lösa problemet med Östersjöns döda bottnar. Syftet är i stället att försöka tänka okonventionellt för att på så vis ställa oställda frågor och formulerar oformulerade problem. För som man frågar får man svar och först när man har nya frågor kan man generera nya svar och skapa ny kunskap.
Den pågående klimatkatastrofen utgör ett omedelbart och existentiellt hot här och nu mot livet på jorden och därmed mot oss alla, inklusive ofödda barn och barnbarn. För att kunna hantera detta existentiella hot bör vi träna oss i att ställa och hantera existentiella frågor. Alla bör bli filosofer!
Vi bör träna oss i att tillsammans tänka om, tänka annorlunda och tänka utanför och bortom boxen; tänka utanför och bortom det konventionella. När man har att göra med någon som diskuterar ekonomi bör just den saken tydligt hållas i minnet.
Inom varje diskussion just nu bör man poängtera vikten av att utveckla förmågan att ställa oställda frågor och formulera oformulerade problem, så att nya svar kan alstras och nya problemlösningar kan genereras.
Det är värt att minnas ett slagord som en amerikansk president en gång lyfte fram och som lät ungefär så här: ”It’s the ecology, stupid”.
