Glöd · Debatt

Det goda livet finns inom räckhåll med systemkritisk vänsterpopulism

Det goda livet, vad är det? Tid för varandra.

Vänsterpartiet vinner förtroende genom kamp mot marknadshyror, marknadsskola och svagare arbetsrätt, skriver Hannes Anagrius, men partiledningen hymlar om klimatet och konsumtionssamhället. Det anser han är onödigt eftersom det går att erbjuda alla ett bättre liv inom planetens gränser.

Vänsterpartiet har blivit bättre på vänsterpopulism. Nu samlar vi många människor bakom vardagsnära frågor där många håller med och tydliggör konfliktlinjen mellan vanligt folk och den ekonomiska eliten. Vi låter högern kulturkriga och istället vinner Nooshi förtroende genom att ta fajten mot marknadshyror, försämringar i arbetsrätten och marknadsskolan.

Vad partiledningen har varit sämre på är att kombinera denna vänsterpopulism med en trovärdig politik för klimatomställning och med den socialistiska kärnan – att byta kapitalismen mot ett samhälle med en annan ekonomisk logik. I stället har partiledningen (likt alla andra partier) lutat sig mot den kapitalistiska logiken och terminologin.

Klimatomställningen ska ”öka tillväxten”, ”förbättra konkurrenskraften” och ”skapa fler jobb”. Man undviker att tala om det radikala för att inte skrämma bort väljare. Men ingen har förändrat samhället genom att hymla utan med visioner om något bättre. Med eller utan Hybrit och vindkraftverk är vi med nuvarande kurs på väg mot en ekologisk kollaps.

Vänsterpartiet har visserligen, enligt mig, de bästa och mest långtgående klimatförslagen på pappret. Men de tycks inte som att det är klimatomställningen som är tänkt att locka nya väljare och likt alla partier saknar vi en politik för att hantera den ohållbara, mestadels importerade konsumtionen.

Ett socialistiskt parti måste spela på den vänstra planhalvan och använda sin egen terminologi. Människan är inte till för ekonomin, utan ekonomin ska vara ett medel för att möjliggöra det goda livet inom planetens gränser.

Styr konsumtionen, slipp individlösningar

När jag och många klimatengagerade partikamrater motionerat till valplattformen om att styra mot en hållbar konsumtion, svarar partiledningen att ”pekpinnar” ”skam” och ”individuella lösningar” inte hör hemma i valrörelsen.

De kan inte ha läst min motion, för det är just för att undvika individualiserande och moraliserande som jag menar att politik behövs. Men att reglera konsumtion verkar helt enkelt inte ses som ett politiskt uppdrag i dag, inte ens av ett socialistiskt parti ”på ekologisk grund”.

Vänsterns kommunikation trevar också vad gäller nya gruvor, kalhyggesbruket, biobränslen, pappersbruk och industri. Istället för att tydligt tala om att nuvarande modeller snabbt måste fasas ut och bytas mot nya bruksmetoder, cirkularitet, minskad förbränning, långlivade produkter och minskad stålproduktion går partiledningen till viss del med på industrins argument att naturen måste exploateras hårdare ”för klimatomställningens skull”.

Men det som driver en verklig klimatomställning är inte ökad exploatering utan att styra om resurserna vi i dag använder ohållbart till investeringar för ett hållbart samhälle.

Vi vill inte ha konsumtionssamhället

Konsumtionssamhället är själva grunden i kapitalismen. Det som tvingar in oss alla i ett ekorrhjul av överarbete, otrygghet, stress och känsla av att aldrig bli nöjd.

Eliten konsumerar mest, och för att vi andra ska hänga med tvingas vi skuldsätta oss och slita ut oss på jobbet eller söka jobb som inte finns (eller inte behövs). Den globala handeln styrs av allt färre jättebolag som slår ut lokala marknader, småföretag och dumpar löner, villkor och miljöregleringar. Minskad överkonsumtion från dessa jättar är alltså önskvärt.

Minskad industriproduktion är bara ett problem i en kapitalistisk ekonomi. Ju fler delar av samhället vi befriar från kapitalismens logik, desto lättare blir det för samhället att hantera en lagom produktions- och konsumtionsnivå.

Tillgång till allt vi behöver

En systemkritisk vänsterpopulism lockar inte med att du ska få behålla ditt slitsamma jobb med dåliga arbetsvillkor och inget att säga till om. Vi lockar med kortare arbetsdagar, makt på arbetsplatsen, ovillkorad ekonomisk grundtrygghet för alla och gratis samhällstjänster såsom kollektivtrafik, tandvård, museer, badhus, kulturskola, hemförsäkringar, elnät eller tomma platser på regionaltåget. Med statliga byggbolag sänker vi hyrorna. När levnadskostnaderna minskar och alla är garanterade bostad, mat och förnödenheter för all framtid, när arbetsvillkor och löner är rättvisa och vi förbjudit all påtvingad reklam, varför ska vi då öka den totala konsumtionen?

Vi lever i en pandemi av ohälsa, stress, ojämlikhet, ensamhet och depression. När andra partiers politik handlar om hur BNP ska öka, ska vår handla om hur självmord ska sluta vara den vanligaste dödsorsaken bland unga män. Låt alla som mår dåligt få hjälp. Sverige har aldrig varit rikare, vi har unga som saknar jobb. Låt offentlig välfärd anställa den personal vi behöver (självklart till bra villkor utan public management).

En systemkritisk vänsterpopulism lovar smidig tillgång till allt vi behöver. Produkter ska inte gå sönder och behöva bytas ut. Med kommuners hjälp kan alla få tillgång till vardagsprodukter utan slit- och slängkonsumtion. Bilpooler, verktygsbodar i kvarteret, fritidsbanker för utlåning av sportutrustning och leksaker och system för delande av prylar och kläder. Egna mindre lägenheter med gemensamma lokaler ger gemenskap och sänker boendekostnader. Vi återupprättar idén om gemensamt skötta allmänningar, lokalt och digitalt! En majoritet vill ha mer tid att leva framför mer köpkraft. Samtidigt skattebefriar vi alla personliga hållbara tjänster som kultur, terapi och träning. Alla ska ha råd att gå på konsert, äta ute och gå på spa. Fler ska kunna jobba med det vi brinner för.

Vem ska betala?

Hur har vi råd? Vi underkänner frågan. Vi har arbetskraft, vi har naturresurser och teknik – det är de verkliga resurserna. Skattesystemet omfördelar bara resurserna, självklart ska den rika eliten betala. Men kommer inte de rika att flytta sina förmögenheter utomlands och företagen flytta? Låt dem flytta, vi vill inte ha en otacksam ägarklass som får betalt för att andra arbetar åt dem.

Vad gör det om kapitalet drar? En statlig investeringsbank kan skapa nytt kapital. Vår Riksbank kan skapa nya pengar. Till och med kommuner kan skapa lokala komplementära pengar. Fabriker, byggnader, arbetare med sina färdigheter kan inte flyttas utan finns kvar. Äntligen kan vi själva få äga vår arbetsplats, bestämma över våra egna arbetsförhållanden och satsa på annat än maximal vinst åt externa ägare. Not-for-profit-företag behöver inget hemlighetsmakeri eller pressa ner arbetsvillkor och miljöhänsyn. Innovationer kan bli tillgängliga för alla.

Vi har alltså i dag gott om arbetskraft och pengar är ingen resurs utan kan skapas i lagom mängd. Vi har också gott om redan producerade prylar som samlar damm i folks hem och bilar som står parkerade. Däremot har vi en krympande koldioxidbudget och begränsade naturresurser. Låt oss göra som en mängd studier föreslår, att dela upp budgeten jämlikt genom ransoner till alla invånare – med glesbygdsbonus. Majoriteten av mat och varor svenskar köper är importerad, så allt det måste ingå. Den som är duktig på hushållning, såsom låginkomsttagare redan är i dag, kan sälja överblivna ransoner till de rika, vilka då får betala för sin klimatbelastande livsstil.

Företagen kommer stimuleras att ställa om, slit- och slängkonsumtionen av importerade produkter kommer minska. Istället kommer den svenska marknaden befrias från osund konkurrens. Mindre ekojordbruk, cirkulära svenska företag och småbutiker kommer blomstra, småorter återuppstå när externa bilanpassade köpcentrum stängs ner och multinationella bolag betalar för sina utsläpp. Vi gör detta för att det globala syd har rätt att slippa överexploateras på naturresurser och arbetskraft, men också för att gynna inhemskt företagande och öka Sveriges självförsörjningsgrad – vår bästa försäkring mot en framtid präglad av klimatkris, skenande oljepriser, begränsade naturresurser och osäkerhet.

Det goda livet

Och innerst inne vet vi nog alla vad det goda livet är. Det är god hälsa, relationer, familj, att utveckla sin fritidsintressen, att skapa, att vara i naturen, att känna trygghet och ha tid för varandra utan stress. En systemkritisk vänsterpopulism lovar ett så mycket bättre liv inom planetens gränser. Vi lovar verklig frihet, makt över våra egna liv, jämlikhet och ett samhälle där det vi gör är meningsfullt och där vi alla jobbar åt samma håll.