Den 1 juli 2021 infördes ett nytt brott i brottsbalken, barnfridsbrottet, som ska skydda barn från att bevittna våld mellan två närstående personer. Stiftelsen tryggare Sverige arrangerade i veckan en debattkväll om barns rättigheter och lagstiftningens effekter.
År 1979 förbjöds barnaga i Sverige och barn fick då precis som vuxna statusen målsägande vid misshandel. 42 år senare, 2021, tillkommer ett nytt brott i brottsbalken, barnfridsbrott. Den nya lagen innebär att det räcker att ett barn bevittnat våld mellan närstående för att uppnå statusen målsägande.
I måndags arrangerade Stiftelsen tryggare Sverige en debattkväll för en titt både i backspegeln och in i kristallkulan. Tre kvinnor är inbjudna för att ge sin syn på saken: Malou Andersson, universitetslektor i straffrätt, Polismyndighetens veksamhetsutvecklare Ulrika Kvarnström och advokaten Linnea Sveds.
Förhållandevis få åtal
De medverkande uttrycker i breda drag att vi har att göra med en lagstiftning som har potential att verka brottsförebyggande på många områden, men att det finns vissa inbyggda svårigheter.
Lagstiftningen föregicks av mycket debatt, bland annat om definitionen av begreppet bevittna. Det ansågs inte gå att få in i det straffrättsliga systemet, berättar Malou Andersson.
– Det har fått kritik, eftersom bevittna betyder se eller höra, men barn har egna strategier och kan uppleva våldet på andra sätt.
I debatterna som föregick lagstiftningen diskuterades om uppleva skulle kunna vara en bättre term, men man landade i att det är alltför vagt.
Från juli 2021 till augusti 2022 inkom 9905 misstankar om barnfridsbrott, varav 1 140 ledde till åtal. Att åtalen är förhållandevis få beror till viss del på att det ofta är svårt att styrka grundbrottet, som misshandel av barnets mamma.
– Man ska kunna dömas för barnfridsbrott även om det inte blir en fällande dom i det andra fallet. Det har inte hänt än, men det är tanken, säger Malou Andersson.
Linnea Sveds arbetar som målsägandebiträde vid advokatbyrån Rebecca Lagh, som bara jobbar med brottsoffer.
– Bristen nu med lagen är oftast att om själva grundbrottet inte går att bevisa, om mamman inte vill medverka, så faller barnfridsbrottet. Det ska inte vara så, men det sker i praktiken.
Normerande effekt
En oro som funnits kring lagen är att det saknas kompetens för att bemöta de utsatta barnen, och att barnen hamnar i en utsatt position också i egenskap av målsägande och vittne.
– Barnet ska berätta om sin utsatthet, inte vittna för att fälla en förälder, utan tala om vad de har varit utsatta för, och vi ska stärka barnet att berätta. Vi inom polisen ska skapa de rätta förutsättningarna, vi har haft en försiktighetskultur där polisen har backat lite och lämnat det till barnahusen, nu försöker vi pusha fram poliserna, och det gäller alla brott, säger Ulrika Kvarnström, verksamhetsutvecklare inom barnrätt hos Polismyndigheten.
Linnea Sveds ser ingen risk att barn skulle ”tvingas” vittna.
– Det går inte att tvinga dem att säga något om de inte vill. Många barn vill prata, men ingen lyssnar. Hela poängen med lagen är att barnet är en egen person som är brottsoffer och har den statusen, och blir representerat.
Lagen tjänar också andra syften genom att ha en normerande effekt, tror Linnea Sveds.
– Barn som bevittnar våld skadas av det, jag arbetar med familjerätt och det blir en helt annan grej när barnet kommer in i bilden som brottsoffer.
Snabbare utredningar
Ulrika Kvarnström upplyser också om att Polisen i år har utbildat hundratals av sina anställda för att höja kompetensen, som en följd av den nya lagen.
– Vi har blivit bättre på att fokusera på alla barn, oavsett om de är brottsoffer eller misstänkta. Men vissa brott mot barn nedprioriteras, samtidigt som vissa prioriteras upp, som skjutningar.
Här ser samtliga medverkande, och instämmande delar av publiken, en stark koppling.
– Vi måste se våld i nära relation som ett prioriterat brott, för det är mycket prat om skjutningar och man vet att de ofta har bakgrund av våld i hemmet. Prioriterar man det kan man få bort de brotten, säger Linnea Sveds.
Hon tror att utredningen av våldsbrott i nära relation skulle kunna få en skjuts av barnfridsbrottslagen.
– Förutom att våld i nära relation alltid är svårbevisat så handlar det om handläggningstider, det gäller att få förhör ganska snabbt. I och med barnfridsbrott blir det bättre, för det ska utredas snabbare.
Både Malou Andersson och Ulrika Kvarnström tycker också att medvetenheten om våld i nära relationer har ökat, och att intresset för att arbeta med det är större, även bland manliga poliser, vilket tidigare var ovanligt.
Vägledning att vänta
Helena Wilhelmsson, riksdagsledamot för Centerpartiet, har lyssnat till debatten och undrar om man sett att fler män fälls för våld i nära relation efter att det här brottet infördes.
Det har ingen några siffror på, men Linnea Sveds tror inte det:
– Problematiken ligger kvar i det andra brottet, med bevissvårigheterna och anmälningsfrekvensen.
Samtidigt är lagen fortfarande väldigt ny, påpekar Malou Andersson. Hon tror att vi kan vänta oss vägledande fall i högsta domstolen, inte minst för att reda ut begreppen bevittna och uppleva.
Som avslutning blir panelen ombedd att se fem år framåt i tiden.
– Då har vi ännu bättre poliser som inte släpper taget. Det finns en så otroligt tydlig koppling mellan barns utsatthet och barn som begår brott. Jag hoppas vi kan förhindra det, säger Ulrika Kvarnström.
– Det tar tid, men alla steg i rätt riktning är ju något bra, konstaterar Linnea Sveds.
