Samhället behöver att vi involverar oss mer, samtalar och reflekterar, skriver Christer Nylander. Annars får det kortsiktiga tänkandet styra, och vi får ett samhälle som fungerar sämre.
DEBATT I en värld full av globala utmaningar och samhällsproblem, där till och med ett kärnvapenkrig lurar bakom hörnet, är det osedvanligt angeläget att nationell dialog, reflektion och dialektik blir en naturlig del av vår vardag.
Dialog är ett genomtänkt sätt att tala och tänka tillsammans som skapar en gemensam mening och förståelse bland en grupp människor. Dialogens anda är att förstå snarare än att övertyga, och reflektion innebär att man grundligt funderar på en viss frågeställning eller ämne.
Dialektik innebär att man gör påståenden som följs av motargument för att vidga perspektiven. Under de senaste årtiondena har samhället blivit mer reaktivt, vilket inneburit att känslor och kortsiktigt tänkande styr i betydligt högre utsträckning.
Kanske är det en bieffekt av att tidningar och sociala medier frodas i denna miljö, och att vi människor spenderar en allt större del i denna digitala värld. Även om utvecklingen kan tyckas oskyldig vid en första anblick blir konsekvenserna ödesdigra för planeten, nationer, grupper och enskilda.
Oavsett om det gäller kriget i Ukraina, pandemier, miljöförstöring, livsmedelsförsörjning, kriminalitet, finanssystem eller hundratals andra utmaningar, så leder kortsiktigt tänkande baserat på känslor och stuprörstänkande till ett samhälle som fungerar allt sämre och som blir känsligt för störningar.
Om jag fick ge regeringen ett enda tips så är det att skapa nationella förutsättningar för kontinuerlig dialog, reflektion och dialektik så att hela svenska befolkningen blir involverad i de globala utmaningar och samhällsproblem vi står inför.
