Välkommen till Syres sommarläsning! Vi är mycket glada att kunna bjuda på zombieöverlevarexperten och författaren Herman Geijers nya bok Monstersamhället – från förnekelse till framtid (Ordfront förlag). Hela boken går som en följetong torsdag till söndag på tidningensyre.se eller i Syreappen. Dagens avsnitt: Att våra liv är ändliga är vad som ger dem mening – den existentiella devisen skriver många under på, men i vilken bemärkelse är vi fria att välja hur vi spenderar vår beskärda tid?
Livet och tiden
Har alltid levt som livet vore helt oändligt
att jag har tid att göra allting som jag vill
nya chanser, kommer ständigt
men så slår tanken plötsligt till
att fan, jag är ju inte ens ung längre.
Har alltid levt som varje dag vore den första
att allt har tid och kommer ordna sig
att varje grej jag gör kan bli den största
men sen slår tanken plötsligt mig
att fan, jag är ju inte ens ung längre.
Det kanske inte blir så mycket mera än så här
och på något sätt så är det kanske lika bra
göra sådant jag gillar, med sådana jag håller kär
göra saker för att man vill och inte för att man ska.
För fan, jag är ju inte ens ung längre.
Jag får ofta insikter när jag lyssnar på musik. På något sätt kändes rockbandet Second Suns låt Ingen tid för allting så träffande när jag promenerade hem från affären. Jag hade som vanligt tankarna i planeringen framåt. Kanske någon fin idé eller fantasi om hur det skulle bli när något hände. Jag kände inte den ljumma brisen eller kvällssolen på mina bara armar. Jag var, som jag brukar vara, någon annanstans. I förhoppningen. I framtiden. Men att leva livet som det vore evigt är som att tro att planeten har oändliga resurser. Förr eller senare kommer insikterna om att det tar slut. Att människor försvinner, att kroppen förändras och råvaror tar slut. Fan, jag är ju inte ens ung längre.
Även om vi vet att vi ska dö en dag så är det problematiskt att se livet som en nedräkning. För en del kanske det ger mening att räkna ned förväntade tillfällen vi till exempel ska hälsa på våra föräldrar. Jag kan statistiskt räkna på att mina föräldrar kommer att leva sju-åtta år till. Och eftersom jag hälsar på dem någon gång i månaden har vi mellan 70 och 100 gånger kvar att ses på det sättet jag träffat dem sedan jag flyttat hemifrån. Jag tror det skulle vara svårt att inte bara gråta vid varje tillfälle. Men tanken är ändå svår att slå ifrån sig när den väl kommit dit. För mig kom tanken i podden Stormens utveckling när Ola Söderholm pratade om att den kanadensiske psykologen Jordan Peterson resonerade på det sättet. Och poängen är kanske att värdesätta tillfällena och våga ställa frågorna. När covid-19 blev mer påtaglig i mars 2020 tror jag att många fick liknande tankar. Relationerna med riskgrupper blev mer sköra och värdefulla, samtidigt som vi inte skulle ses fysiskt vilket var det vi behövde. Men tanken har ändå lett till att jag prioriterat att vara mer med mina föräldrar eftersom jag förstått att de inte kommer att finnas för alltid. Deras liv är ändliga och kommer med all sannolikhet – förhoppningsvis – ta slut före mitt.
Litteraturvetaren Martin Hägglund tar upp frågor om livets vara och den tid vi har i boken Vårt enda liv – sekulär tro och andlig frihet. Hägglund menar att livet fylls med mening för att det är ändligt. Hade det varat för evigt hade det varit meningslöst. Att vår frihet handlar om att vi kan fundera på vad vi borde göra med vår tid. I dagens samhälle saknar den stora majoriteten den friheten, eller snarare under en större eller mindre tid av dagen har vi sålt vår arbetskraft för att kunna överleva. (Fotnot 59) Friheten kan alltså inte skiljas från de samhälleliga ekonomiska och materiella villkoren. De normer som finns i samhället som format vår syn på barn, utbildning och så vidare påverkar oss redan innan vi fötts. Människors kamp för förskolor, skattefinansierad utbildning eller den rådande synen på individen och konsumtion är något vi bara får med oss, men när vi blir tillräckligt stora så har vi ansvar för att upprätthålla eller bryta mot dessa normer. Och att vår frihet består i att agera utifrån det.
Victor Frankenstein trodde att hans slutgiltiga kamp mot Monstret skulle bli hans frihet. Skulle han dö skulle han äntligen få frid, skulle han vinna skulle han vara ”fri”. Insiktsfullt säger Victor: ”Ack! Vilken frihet! Den som bonden känner när hans familj har massakrerats inför hans ögon, hans stuga bränts ner, hans mark skövlats och han lämnats vind för våg, hemlös, utfattig och ensam, men fri.” Frihet är inget om det inte finns relationer.
Tid är ett centralt begrepp eftersom vi har ändliga liv. Den ogripbara men oundvikliga döden som gör att vi måste agera. Hägglund är knappast först med att påpeka att ändligheten också är en förutsättning för liv. De tankarna har förts av filosofer genom historien, men även i populärkulturen som hos fantasyförfattaren JRR Tolkien. (Fotnot 60)
Den frihet vi matats med är en frihet att välja vad vi ska kunna konsumera. Att ha tillgång till 15 sorters tandkräm (jag räknade antalet tandkrämsorter på mitt lokala Hemköp) är liksom kronan på vår frihet. Den moderna friheten handlar också om att vi ska kunna älska vem vi vill och i någon mån identifiera oss med den vi känner att vi är. Därför passar det liberala talesättet ”Din frihet slutar där min frihet börjar”(fotnot 61) i det moderna samhället. Lagar ska se till att din rätt till egendom inte inskränks. Det här har potential att fungera i ett samhälle med oändliga resurser. I vår ändliga värld slår vi hela tiden i väggarna för andras frihet. Din flygresa begränsar livet för någon människa på en helt annan plats, allt dolt via rum och teknologi. Det liberala frihetsbegreppet ger oss inga verktyg för att hantera att vi måste begränsa hur vi lever eftersom frihet alltid finns i relation till andra människor. Om nu någon skulle vara helt ensam på en ö (vilket ingen är) skulle den personen inte reflektera särskilt mycket över just frihet.
Ordfront förlag 2022
Fotnoter
59. Det kan förtydligas att Hägglund menar att ett fritt liv inte är fritt från arbete, ”utan ett liv där vi tar oss an arbetet med utgångspunkt i våra egna åtaganden”, alltså det som vi gör för att vi mår bra av det och som utvecklar oss. Det socialt nödvändiga arbetet vi gör gemensamt har vi själva makt över.
60. Mänskligheten har, i Tolkiens värld, fått ”The gift of death”, något som skiljer dem från flera av de andra humanoida folkslagen i Midgård. Döden är en gåva eftersom livet till slut blir outhärdligt. I ett brev skriver Tolkien om hur Bilbo, Frodo, Sam och Gimli (som tillhör dödliga raser) efter sin resa till de odödligas land Valinor väljer att dö trots att de är omgivna av de viktigaste och den mest perfekta skönhet som finns. Tolkien menade att alla hans raser hade ett livsspann och när det tog slut fanns ingen glädje eller lycka kvar även när möjligheten till evigheten fanns.
61. Det finns många varianter på talesättet. En av mina favoriter är: ”Din frihet att svinga din näve slutar precis där min näsa börjar”.
