Pandemin är över och det enda vi alla tänker på är kriget och Putin. Vi har monterat ner ”håll avstånd”-skyltarna och bytt ut dem mot Ukrainaflaggor. De digitala fikapauserna på Zoom och Teams där vi alla klagade på halsont och att vaccinera sig eller inte vaccinera sig har i stället blivit fysiska fikapauser på arbetsplatsen med temat krig.
Kriget i Ukraina, med lite rasisminslag om hur just detta är det värsta som hänt mänskligheten sedan andra världskriget, men också rädslan över att kriget ska komma hit. Hit till trygga Sverige. De stora frågorna alla ställer är ”hur hade du som svensk reagerat om det blivit krig i Sverige?” och ”varför är vi inte med i Nato?”
Jag har tänkt på det väldigt ofta de senaste dagarna. Det är ju det enda alla pratar om, så det blir svårt att tänka på annat. Hur hade jag reagerat? Hur hade du reagerat? Och vad var nu alla argument mot ett Nato-medlemskap?
Vi har inte haft krig i Sverige på evigheter, så vi vet inte hur vi ska göra eller vad vi ska ta oss till när krisen väl är framme. Är vi naiva som egentligen, innerst inne, inte riktigt tror att det är möjligt med krig i Sverige?
Min granne tycker det i alla fall. Han har flytt kriget i Irak och har köpt mat, bensin och andra förnödenheter som han har på en säker plats i källaren. Hans barn som inte upplevt annat än Sverige skrattade lite smått åt honom. ”Du vet att det egentligen inte kan bli krig i Sverige?” sa de och jag är ju lika naiv som dem så jag höll ju med. ”Ni har inte upplevt krig så ni förstår inte hur det känns eller hur man blir. Det är bäst att vara förberedd.”, svarade han, och detta har inte lämnat mitt minne en sekund.
Han berättar dock att han som irakier inte kan gilla Nato, och jag förstår honom. Nato har ju stått för mycket elände och kommer fortsätta göra det, förklarade han. Med de antidemokratiska vindarna som växer sig större för varje dag runtom i världen kommer det bara bli mer elände att ha på sitt samvete.
Så hur hade jag som svensk regerat om det blivit krig? Jag vet inte riktigt, för jag har ingen referens från mitt liv, som min irakiska granne har. Det finns dock svenskar som vet hur de skulle reagerat. Flera politiker har till exempel redan hissat en vit flagga. Gör vi som Norge och blir medlemmar i Nato kanske vi klarar oss, tycker de. Norges delaktighet i andra krig skyddar dem från att själva hamna i krig, och det vill vi för oss själva också.
Det är egentligen ingen nyhet att vissa högerpolitiker vill vara med i Nato, men varför utmålas det som vår enda livlina av nästan alla runt fikabordet på en svensk arbetsplats? Plötsligt har alla glömt bort alla välgrundade argument som fört oss bort från ett Nato-medlemskap från första början och vi vill nu, i desperation, bli indragna i för många krig för att ”rädda” oss själva. Är detta kanske ett exempel på hur vi kommer reagera när kriget väl är här? Rädda vårt eget skinn genom att trampa på alla andra?
Fysiska fikapauser.
De antidemokratiska vindarna.
