Till 2030 ska utsläppen från transportsektorn minska med 70 procent jämfört med 2010 – utom inrikes luftfart. Klimatmålet är en av de viktigaste grundbultarna för att Sveriges ska kunna uppnå det långsiktiga målet om nettonollutsläpp till 2045. Men hur klimatmålet ska uppnås, råder det nu vitt skilda meningar om. Så har det inte alltid varit. Sommaren 2021 röstade riksdagen igenom en målbana för hur mycket inblandningen av biodrivmedel skulle öka fram till 2030.

Styrmedlet tillsammans med ökad elektrifiering är det som fick Naturvårdsverket att i våras skriva att klimatmålet är inom räckhåll. Något miljö- och klimatminister Annika Strandhäll ofta hänvisar till. Samtidigt har S själva varit med om att besluta om att den aviserade höjningen för 2023 ska frysas. Ett beslut som enligt regeringens egna beräkningar ökar utsläppen i atmosfären med mer än hela inrikesflyget. Men beslutet behöver inte äventyra klimatmålet, som inte anger hur mycket utsläppen behöver minska fram till 2030 – utan bara hur stora de får vara när målet ska ha nåtts.

"Fyra nyanser av fossilälskande"

Reduktionsplikten ligger också fast skriver Socialdemokraterna i Syres valenkät. Men enkäten visar också att parti efter parti har droppat av från den breda enighet som rådde sommaren 2021. Moderaterna som inte svarat på enkäten gick i juni ut med ett vallöfte om att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå.

Några svårigheter att få stöd från Sverigedemokraterna lär det inte bli. Partiet stod aldrig bakom det klimatpolitiska ramverket när det antogs av riksdagen. Vänsterpartiet som tidigare sagt man vill se en kraftigt mindre inblandning av biobränsle, skriver i Syres enkät att man vill att reduktionsplikten ska minska i förhållande till den målbana som beslutades om 2020. Men att man inväntar det förslag på uppdaterad bana som Energimyndigheten väntas lägga strax efter valet. Kristdemokraterna vill utreda hur nivåerna kan ta mer hänsyn till hur samhällsekonomin påverkas.

Reduktionsplikten ser därför ut att gå en svajigt framtid till mötes.

– För ett år sedan stod i princip alla högerpartier bakom reduktionsplikten – och så fort det börjar blåsa ser vi i stället fyra nyanser av fossilälskande, beklagade sig Miljöpartiets klimatpolitiska talesperson Lorentz Tovatt i en av Sveriges radios valdebatter nyligen.

"En siffra inte ens Miljöpartiet är i närheten av"

Partiet är ensamt om att vilja höja reduktionsplikten medan S, L och C utgångspunkt är att de vill behålla reduktionsplikten, även om de gick med på ”en tillfällig paus”. Alla partier i Syres valenkät vill se ökade insatser för att få fler att välja elbil. Något som skulle kunna minska behovet av biodrivmedel. Men att ställa om fordonsflottan är en trög historia, då det redan finns över fyra miljoner bränslefordon idag – och ett fordon uppskattas bli kvar på marknaden i 18 år. Enligt uppgift till Syre väntas inte heller Energimyndigheten föreslå några radikala förändringar i målbanan för inblandning av biobränslen till 2030, i samband med den kontrollstation som myndigheten ska presentera strax efter valet.

Men biobränslen och elektrifiering är inte det enda som lyfts för att minska utsläppen från vägtrafiken. Även satsningar som gör att vi väljer bort bilen, kan ta oss mot målet (och minska behovet av biobränsle). Det kan ske genom att exempelvis försvåra för biltrafik till förmån för gång, cykel eller buss.

Pengar som i regel kanaliseras genom de så kallade stadsmiljöavtalen. Men för att det skulle kunna bidra till att minska den totala trafikmängden – skulle anslaget behöva öka dramatiskt, långt över den miljard per år som regeringen beslutat om fram till 2027. Enligt ett forskningsprojekt från konsultföretaget Trivector skulle det behövas 80 miljarder fram till 2030, en siffra som inte ens Miljöpartiet är i närheten av.

En uppmärksam läsare tänker nog vad bränsleskatten tog vägen. Inblandning av biobränslen minskar inte bara utsläppen genom att ersätta fossilt, det leder också även till högre bränslekostnader som också det bidrar till minskade utsläpp. Även om prishöjningen kan komma att minska i takt med att den inhemska produktionen av biobränsle ökar. Idag ligger bränslepriserna över den nivå som Trafikverket räknat med att vi behöver för att nå transportmålet för 2030 med bibehållen reduktionsplikt. Samtidigt vill en riksdagsmajoritet sänka priset – och oljeprisets utveckling kan ingen sia om.

Läs alla svaren i Syres enkät nedan. M och L har inte svarat, med hänvisning till tidspress.

Socialdemokraterna:

1. Är reduktionsplikten ett bra styrmedel för att uppnå Sveriges klimatmål?

Ja.

2. Höjningen av biobränslen är fryst för 2023. Är ert mål att reduktionsplikten för 2024-2030 bör följa inriktningen för den linjära indikativa bana som beslutades om 2020, om inte kontrollstation 2022 ger förslag till ny bana? 

Ja.

3. Behövs det nya/fler satsningar på att öka elektrifieringstakten?
 
Svar: Ja

4.Är satsningar på transporteffektivitet likvärdigt eller mer eller mindre viktigt för att uppnå klimatmålet inom transportsektorn jämfört med elektrifiering och inblandning av biobränslen?

Det är likvärdigt.

5.Behövs det nya satsningar/mer satsningar för att öka transporteffektiviteten i samhället? 

Ja

6. Bör det bli svårare eller lättare att använda bilen i städer?

Vi vill att det ska bli lättare att använda fossilfria fordon i städer. Till exempel genom att införa ett laddstolpemål om att minst fördubbla antalet publika laddstolpar till 2030.

7. Vill ni behålla – minska eller öka de statliga medlen till stadsmiljöavtalen?

Vi vill bibehålla de medlen som är avsatta för stadsmiljöavtalen för att i senare skede se om det finns behov av att öka medlen.

8. Bör transportplaneringen utgå från scenarier med minskande trafikarbete?

Vet ej

9. Bör redan beslutade infrastruktursatsningar som inte bidrar till ökad transporteffektivitet kunna stoppas, så som motorvägar?

Nej

Centerpartiet:

1. Är reduktionsplikten ett bra styrmedel för att uppnå Sveriges klimatmål?

Ja. Reduktionsplikten är helt avgörande för att minska utsläppen från transporter och klara våra klimatmål.  Det är samtidigt viktigt att sänka skatten på biobränslet. Så kan vi sänka priset utan att sänka klimatet.

2. Höjningen av biobränslen är fryst för 2023. Är ert mål att reduktionsplikten för 2024-2030 bör följa inriktningen för den linjära indikativa bana som beslutades om 2020, om inte kontrollstation 2022 ger förslag till ny bana?

Ja. Långsiktighet i reduktionsplikten är viktigt för att få fram investeringar i svensk produktion av biobränsle. 

3. Behövs det nya/fler satsningar på att öka elektrifieringstakten?

Ja. Centerpartiet har lagt fram en färdplan för fördubblad elproduktion till 2030 och flera satsningar för ökad elektrifiering.

4. Är satsningar på transporteffektivitet likvärdigt eller mer eller mindre viktigt för att uppnå klimatmålet inom transportsektorn jämfört med elektrifiering och inblandning av biobränslen?

Allt behövs. Transportsektorn står i dagsläget för en tredjedel av Sveriges utsläpp och det behövs åtgärder inom samtliga områden för att jaga utsläppen samtidigt som vi inte hindrar människor och företag som är i behov av bilen.

5. Behövs det nya satsningar/mer satsningar för att öka transporteffektiviteten i samhället?

Ja. Vi vill se ett bättre samspel mellan de olika transportslagen med bättre kapacitet, ökad miljöhänsyn och ett stärkt regelverk. 

6. Bör det bli svårare eller lättare att använda bilen i städer?

Lättare. Det ska löna sig att välja cykel eller kollektivtrafik för resor men vi vill se effektiva åtgärder för att ställa om transportsektorn med klimatvänliga alternativ så att människor och företag kan använda bilen i vardagen. 

7. Vill ni behålla – minska eller öka de statliga medlen till stadsmiljöavtalen?

Vi vill öka de statliga medlen till stadsmiljöavtalen. Det kan leda till väl utformade stadsmiljöer och gaturum som skapar förutsättningar för till exempel förbättrad cykelinfrastruktur och kommuners möjlighet till cykelinvesteringar.

8. Bör transportplaneringen utgå från scenarier med minskande trafikarbete?

Transportplanering bör utgå från scenarier som styr arbetet mot ett mer hållbart och transporteffektivt samhälle med mindre utsläpp, och som samtidigt gynnar olika transportslag.

9. Bör redan beslutade infrastruktursatsningar som inte bidrar till ökad transporteffektivitet kunna stoppas, så som motorvägar?

Om grundläggande förutsättningar förändrats tycker vi det ska vara möjligt.

Kristdemokraterna:

Är reduktionsplikten ett bra styrmedel för att uppnå Sveriges klimatmål?

Nej. Inte om man tar hänsyn till övriga aspekter för företag och privatpersoner

2. Höjningen av biobränslen är fryst för 2023. Är ert mål att reduktionsplikten för 2024-2030 bör följa inriktningen för den linjära indikativa bana som beslutades om 2020, om inte kontrollstation 2022 ger förslag till ny bana?

Nej. Vi vill att kontrollstation 2022 ska hitta en nivå framåt som ej påverkar priset så osunt som nu.

3. Behövs det nya/fler satsningar på att öka elektrifieringstakten?

Ja. Vi behöver fler laddstationer i Sverige

4. Är satsningar på transporteffektivitet likvärdigt eller mer eller mindre viktigt för att uppnå klimatmålet inom transportsektorn jämfört med elektrifiering och inblandning av biobränslen?

Vi behöver mer av alla olika drivmedel samtidigt som vi behöver effektivisera transporterna

5. Behövs det nya satsningar/mer satsningar för att öka transporteffektiviteten i samhället?

Ja. Vi tror dock att drivkrafter till stor del finns bland berörda företag och privatpersoner, så inte den viktigaste fråga för politiken att agera på.

6.Bör det bli svårare eller lättare att använda bilen i städer?

Städer är olika så svårt att svara på. Bilen har sin plats även i städer för vissa människor och vissa aktiviteter.

7.Vill ni behålla – minska eller öka de statliga medlen till stadsmiljöavtalen?

Vi hanterar dessa avtal i vår budget och beroende på vad vi i övrigt gör för satsningar inom infrastrukturområdet så kan denna budgetram variera.

8. Bör transportplaneringen utgå från scenarier med minskande trafikarbete?

Nej. Antalet medborgare växer så det är ej vår utgångspunkt.

9. Bör redan beslutade infrastruktursatsningar som inte bidrar till ökad transporteffektivitet kunna stoppas, så som motorvägar?

Kan ej svara ja eller nej. Vi har svårt att se att samhället beslutat infrastruktursatsningar som ej ökar transporteffektiviteten.

Sverigedemokraterna:

1. Är reduktionsplikten ett bra styrmedel för att uppnå Sveriges klimatmål?

Nej.

2. Höjningen av biobränslen är fryst för 2023. Är ert mål att reduktionsplikten för 2024-2030 bör följa inriktningen för den linjära indikativa bana som beslutades om 2020, om inte kontrollstation 2022 ger förslag till ny bana?

Nej, vi vill sänka reduktionsplikten till 5% respektive 2%.

3. Behövs det nya/fler satsningar på att öka elektrifieringstakten?

Ja, vi har budgeterat mer än regeringen.

4. Är satsningar på transporteffektivitet likvärdigt eller mer eller mindre viktigt för att uppnå klimatmålet inom transportsektorn jämfört med elektrifiering och inblandning av biobränslen?

Transporteffektivitet ligger naturligt inom ramen för exempelvis åkerinäringen men även för den enskilde. Vi ser inget motsatsförhållande.

5. Behövs det nya satsningar/mer satsningar för att öka transporteffektiviteten i samhället?

Det behövs fokus på att öka framkomligheten på landets vägar. Det gör vi primärt i form av satsningar på reinvesteringar och underhåll, vilket vi avsatt mer resurser för än regeringen.

6. Bör det bli svårare eller lättare att använda bilen i städer?

Lättare

7. Vill ni behålla – minska eller öka de statliga medlen till stadsmiljöavtalen?

Minska

8. Bör transportplaneringen utgå från scenarier med minskande trafikarbete?

Nej

9. Bör redan beslutade infrastruktursatsningar som inte bidrar till ökad transporteffektivitet kunna stoppas, så som motorvägar?

Ja, exempelvis höghastighetståg.

Vänsterpartiet:

1. Är reduktionsplikten ett bra styrmedel för att uppnå Sveriges klimatmål?

Vi är för reduktionsplikten men anser att nivåerna på inblandning är för högt uppsatta för att det ska vara hållbart. Det krävs fler transporteffektiva åtgärder som bl.a. ökar tillgången på billig kollektivtrafik och minskar bilresorna i våra storstadsområden.

2. Höjningen av biobränslen är fryst för 2023. Är ert mål att reduktionsplikten för 2024-2030 bör följa inriktningen för den linjära indikativa bana som beslutades om 2020, om inte kontrollstation 2022 ger förslag till ny bana?

Nej. Vi anser att reduktionsplikten bör minska i förhållande till den indikativa bana som beslutades 2020, men vi inväntar kontrollstation 2022 innan vi gör ytterligare ställningstaganden.

3. Behövs det nya/fler satsningar på att öka elektrifieringstakten?

Ja.

4. Är satsningar på transporteffektivitet likvärdigt eller mer eller mindre viktigt för att uppnå klimatmålet inom transportsektorn jämfört med elektrifiering och inblandning av biobränslen?

Transporteffektivitet är lika viktigtför att nå transportsektorns klimatmål. 

5. Behövs det nya satsningar/mer satsningar för att öka transporteffektiviteten i samhället?

Ja. Det behövs politiska beslut och ekonomiska styrmedel, exempelvis en vägslitageavgift på tunga transporter och där intäkterna går till att investera i hållbar transportinfrastruktur. Vi vill flytta över fler resor till gång, cykel och kollektivtrafik.

6. Bör det bli svårare eller lättare att använda bilen i städer?

Svårare. Vi vill minska antalet personbilar i städer och istället underlätta för och bygga ut kollektivtrafiken, cykelbanor och gångstråk. 

7.Vill ni behålla – minska eller öka de statliga medlen till stadsmiljöavtalen?

Vi vill öka de statliga medlen till stadsmiljöavtalen. De har fungerat väl, men skulle kunna utvecklas både i ekonomisk omfattning men också att göra det lättare för kommuner att ta del av stödet. Den statliga samfinansieringen av kommunala och regionala hållbara infrastrukturprojekt är centralt för en fungerande infrastruktur i hela landet, vilket är avgörande för att nå klimatmålen.

8. Bör transportplaneringen utgå från scenarier med minskande trafikarbete?

Ja.

9. Bör redan beslutade infrastruktursatsningar som inte bidrar till ökad transporteffektivitet kunna stoppas, så som motorvägar?

Ja. Vi vill exempelvis stoppa den klimatfientliga motorvägen Tvärförbindelse Södertörn, söder om Stockholm.

Miljöpartiet:

1. Är reduktionsplikten ett bra styrmedel för att uppnå Sveriges klimatmål

Delvis. Det finns inget magiskt styrmedel som ensamt kommer göra att Sverige når sina klimatmål. Reduktionplikten är en av många viktiga pusselbitar. Reduktionsplikten anger inte hur mycket biobränsle som ska blandas in, utan med hur mycket klimatpåverkan från bensin och diesel måste minska jämfört med ett helt fossilt drivmedel.

2. Höjningen av biobränslen är fryst för 2023. Är ert mål att reduktionsplikten för 2024-2030 bör följa inriktningen för den linjära indikativa bana som beslutades om 2020, om inte kontrollstation 2022 ger förslag till ny bana?

Nej. Miljöpartiet vill ytterligare skärpa reduktionsplikten. 

3. Behövs det nya/fler satsningar på att öka elektrifieringstakten?

Ja. Stora satsningar på laddstolpar där de behövs som allra mest samt nya satsningar så att fler med låga inkomster och boende i lands- och glesbygder ska kunna leasa eller köpa en elbil.  

4. Är satsningar på transporteffektivitet likvärdigt eller mer eller mindre viktigt för att uppnå klimatmålet inom transportsektorn jämfört med elektrifiering och inblandning av biobränslen?

Minst lika viktigt, om inte mer. Att jobba med transporteffektivitet är helt avgörande om vi ska klara en klimatomställning inom naturens ramar.

5. Behövs det nya satsningar/mer satsningar för att öka transporteffektiviteten i samhället?

Ja, betydligt fler och större satsningar krävs. 

6. Bör det bli svårare eller lättare att använda bilen i städer?

Svårare. Det är framförallt i städerna som privatbilismen måste minska kraftigt till förmån för gång, cykel och kollektivtrafik. 

7. Vill ni behålla – minska eller öka de statliga medlen till stadsmiljöavtalen?

Öka rejält jämfört med var regeringen satsar i nationell planen. Totalt vill vi öka regeringens satsning fram till 2032 med 18 miljarder.

8. Bör transportplaneringen utgå från scenarier med minskande trafikarbete?

Absolut, det är helt nödvändigt för att vi ska nå klimatmålen. Planering ska styras efter klimatmål, inte prognos. Vi vill även ge ett särskilt uppdrag till Trafikverket och andra berörda myndigheter att arbeta för ett mer transportsnålt samhälle samt att ta fram en plan för ökad transporteffektivitet.

9. Bör redan beslutade infrastruktursatsningar som inte bidrar till ökad transporteffektivitet kunna stoppas, så som motorvägar?

Definitivt. Det är oacceptabelt att regeringen går fram med planer för ökade trafikmängd när utsläppen måste gå åt rakt motsatt håll. Vi vill att alla planerade infrastrukturinvesteringar ska omprövas om de kan förväntas göra det svårare att minska klimatpåverkan.

Den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna firar 75 år den 10 december. Vid ett riksdagsseminarium som uppmärksammade detta på torsdagen konstaterades dock – av bland andra FN:s högkommissarie Volter Türk – att de mänskliga rättigheterna är på tillbakagång, inte minst när det gäller våld och hatpropaganda mot utsatta grupper.

Detta är något som också framkommer i en ny rapport från Institutet för mänskliga rättigheter, som framför allt bygger på en webbenkät från hösten 2022. I den svarar 47 procent ja på frågan om man upplever att det finns mänskliga rättigheter som är hotade i Sverige i dag. Bland dessa upplever i sin tur de flesta, 56 procent, att rätten till frihet från hat, hot och våld är hotad, följt av frihet från diskriminering och rätten till vård och omsorg.

Att hot och hat sticker ut är inte direkt överraskande, säger utredaren Anna Jacobson som har arbetat med rapporten.

– När jag tänker på vad vi ser i media så är det ingen stor chock, men att det sticker ut så som en hotad rättighet är oroande, det är en viktig grund för vårt samhälle att vi ska kunna känna oss trygga.

Risk för självcensur

Knappt hälften av de tillfrågade, 43 procent, upplever att det finns grupper av människor vars rättigheter är särskilt hotade. Här fanns möjlighet att precisera i ett öppet svar, och knappt hälften uppgav att ”utlandsfödda”, ”invandrare”, ”asylsökande” och ”flyktingar” är grupper som är särskilt utsatta. Också ”kvinnor”, ”hbtqi-personer”, ”samer”, ”muslimer”, ”judar”, ”personer med funktionsnedsättning” – med flera – förekommer ofta när grupper vars rättigheter ses som hotade nämns. Några uttrycker även en oro för vad de beskriver som att ”svenskars” rättigheter hotas.

Hat och hot i olika sammanhang kan å ena sidan drabba minoriteter som har skydd i de internationella konventionerna, där muslimer och judiska grupper är särskilt utsatta just nu. Men även civilsamhället mer brett är utsatt, konstaterar Anna Jacobson.

– Det finns en risk för att förtroendevalda, journalister och forskare börjar med självcensur och väljer bort vissa ämnen för att slippa hamna i hatstormar. Det är väldigt oroande i sig, självcensur är ett stort hot mot det demokratiska systemet.

God allmän kännedom

Anna Jacobson berättar att politikerna själva under veckans riksdagsseminarium också betonade de förtroendevaldas ansvar:

– Att hålla en schysst nivå på debatten utan behöva ta till hat, hot och påhopp. Det finns bättre sätt att prata om meningsskiljaktigheter på.

Enkäten från MR-institutet levererar inte bara nedslående resultat. De flesta svenskar är i alla fall medvetna om att de har mänskliga rättigheter: 63 procent svarade att de känner till sina mänskliga rättigheter ganska eller mycket väl, och endast två procent svarar att de inte alls känner till sina mänskliga rättigheter. Kännedomen om specifika rättigheter och hur de formuleras i internationella dokument konventioner är dock inte lika utbredd. De mest välkända rättigheterna är enligt undersökningen Barnkonventionen och FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter.

Bland de som svarat på undersökningen finns också en relativt stor grupp som också upplever att det är svårt att få information om hur man utkräver sina rättigheter, om behovet uppstår. 23 procent uppger att man upplever att det finns hinder för att kräva sin rätt, och 43 procent uppger sig vara ovetande om huruvida det vore problemfritt eller ej.

– Det är inte helt tydligt hur vi ska tolka detta, det kan dels handla om att man tycker att det mesta funkar bra och då inte behöver sätta sig in i hur det fungerar, och dels att det faktiskt kan vara lite svårt. Bland de som upplever hinder upplever flest att myndigheter inte kan eller vill agera, att det kostar tid och pengar och på olika sätt är krångligt, säger Anna Jacobson.

Vill inte dra för stora slutsatser

Men att 63 procent är medvetna om sina mänskliga rättigheter, är det mycket eller lite? Det går att resonera om, menar Anna Jacobson.

– Många kanske har det så pass bra att man inte behöver fundera så mycket på det, förrän man faktiskt hamnar i en situation där ens rättigheter hotas eller kränks. Men vi försöker se den här rapporten som en startpunkt för vad vi ska undersöka vidare, snarare än att dra för stora slutsatser.

Inom kort planerar Institutet för mänskliga rättigheter att genomföra två högaktuella undersökningar om religiösa organisationers utsatthet, med studier av judiska och islamiska föreningar. Dessa kommer senare finnas med i underlaget för nästa års rapportering om hur Sverige efterlever konventionen mot rasdiskriminering.  

Urholkar demokratin

Människorättsorganisationen Civil rights defenders har stor erfarenhet av att pejla läget för demokrati och medborgerliga rättigheter. Chefsjurist John Stauffer tycker att MR-institutets rapport bekräftar en utbredd oro för att mänskliga rättigheter hotas.

– Det pekar på en negativ trend. Vi ser i våra egna undersökningar att oron för demokratin ökar. I år svarade 65 procent att man upplever att våra demokratiska grundprinciper hotats under de senaste 12 månaderna, vilket är en ökning med 25 procentenheter jämför med förra året, och det behöver man ta på allvar. Det faller på ansvariga beslutsfattare att säkerställa att mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs i politiken, men den utveckling vi ser visar att den lagstiftning som presenteras i allt högre grad inskränker mänskliga rättigheter. Det ser vi som allvarligt, eftersom mänskliga rättigheter är grunden för en stabil demokrati, och när de hotas urholkas demokratin.

Samtidigt har Civil rights defenders undersökning visat att allmänheten i allra högsta grad tycker det är viktigt att leva i ett land där de mänskliga rättigheterna respekteras.

– I princip alla svarade att man vill leva i ett demokratiskt land, och även om vi ser dessa tendenser till urholkning av demokratin så är den svenska demokratin fortfarande stark. Men det är viktigt att vara vaksam för att kunna se när rättigheter försvagas, och att man reagerar på det.

Kännedomen om mänskliga rättigheter, som enligt MR-institutets rapport alltså är god eller medelgod hos dryga 60 procent av de tillfrågade, tycker John Stauffer inte är ett tillräckligt bra resultat, men inte heller jättedåligt. För att öka kunskapen menar han att det inte räcker med olika utbildningar utan mänskliga rättigheter måste kopplas till aktuella samhällsfrågor.

– Frågorna behöver kläs i en MR-uniform för att vi ska kunna förstå att mycket av det vi pratar om handlar om våra rättigheter. Då kommer det ganska naturligt att kunskapen och förståelsen för vad mänskliga rättigheter är ökar. Men mänskliga rättigheter ligger för långt ner på den politiska agendan, och det är istället andra frågor som är prioriterade. Mänskliga rättigheter prioriteras inte på samma sätt som tidigare.

– Under de senaste 20 åren har klyftorna ökat och skyddsnäten har försvagats. Privatiseringar och marknadskrafter har klivit fram då samhället dragit sig tillbaka, sa Tobias Baudin. 

Han konstaterade också att socialdemokratins inflytande också har försvagats då Sverige snart (vid nästa riksdagsval) kommer att ha haft 20 år av högermajoritet i riksdagen.

Därför har några av arbetsgrupperna som arbetat med den nya samhällsanalysen fokuserat på klassiska socialdemokratiska frågor som rättvisa inom arbete och arbetsliv. (Sju av de totalt elva arbetsgruppernas analys går att läsa här. De återstående fyra kommer att presenteras inom kort.)

Bort från ”dåliga jobb”

Björn Wiechel som lett gruppen ”Vi ska arbeta oss rikare – ökad produktivitet och höjt välstånd genom en ny arbetslinje” konstaterade att samhället idag har för många ”dåliga jobb”, som exempelvis gig-jobb, med otrygghet och dåliga löner och villkor. 

– Ett av problemen är att den arbetslinje som sattes av Reinfeldt och som fokuserade på ”enkla jobb” delvis ligger kvar. Tillsammans med de utförsäljningar och avregleringar som genomförts de senaste decennierna och att allt mindre har satsats på det gemensamma har detta bäddat för en situation där vi idag har sjunkande kunskapsnivåer i delar av landet och delar av befolkningen och att de dåliga jobben blir fler. 

– Det här är ett hot mot Sveriges produktivitet men också mot samhällsgemenskapen.

Björn Wiechel konstaterade vidare att det är ett problem när allt färre kommer in på gymnasiet och att en fjärdedel inte klarar en examen. Detta samtidigt som företag inte får tag på rätt utbildad personal. 

– Sverige kommer inte att bli rikare om svensk arbetskraft varken kan bemanna de jobb som krävs för ett fungerande samhälle, som inom välfärden, eller de jobb som ökar Sveriges konkurrenskraft inom nya innovativa industrier. 

Några konkreta politika förslag kommer inte att läggas fram förrän under våren 2024, men Björn Wiechel konstaterar att politiken behöver styra utbildning och arbetsmarknad som gör att svenska folket ”kan få jobb som är bra för dem – och för Sverige”.

Otrygghet på jobbet

Annika Strandhäll har lett arbetsgruppen ”Ett hållbart och utvecklande arbetsliv för alla”. Hon berättade att gruppen fokuserat på tre typer av problem: otrygghet på jobbet, otrygghet vid sjukdom och arbetslöshet samt att stora grupper står utanför arbetslivet och samhällsgemenskapen.

Hon konstaterar att var tredje sysselsatt har haft besvär det senaste året som följd av jobbet och att antalet sjukskrivna på grund av stress har ökat med 50 procent de senaste fyra åren, till nya rekordnivåer.

Det syns också en ökad tudelning i samhället när det gäller anställningsvillkor.

– Alldeles för många, särskilt unga, kvinnor och utlandsfödda, har idag otrygga jobb och tvingas leva med en ständig stress för hur vardagsekonomin och livet ska gå ihop, säger Strandhäll.

– Faktum är att idag har över en miljon svenskar olika former av kontrakt där det gemensamma är att de saknar långsiktig trygghet i sin försörjning. 

– Vi ser att vi är tillbaka till ett daglönarsamhälle, säger Strandhäll och visar upp en röd mössa för att visa på hur arbetsvillkoren historiskt sett ut för många arbetare som stått med mössan i handen.

– Idag står unga människor istället för med en basker med sin mobiltelefon och väntar på att det ska plinga i den för att veta om man får jobba några timmar under den dagen. Det är naturligtvis inte värdigt ett land som Sverige. 

Otrygghet vid sjukdom och arbetslöshet

Hon konstaterade också att trygghetsförsäkringarna vid sjukdom och arbetslöshet släpat efter rejält i relation till inkomstutvecklingen i samhället ända sedan 1990-talet. 

– För mig som har varit socialförsäkringsminister i fem år i en socialdemokratiskt ledd regering kan jag inte göra annat än att konstatera att det är ett misslyckande, säger Annika Strandhäll.

Samtidigt har kraven för att kvalificera sig till ersättning höjts. 

– För mig blev det ett uppvaknande när jag konstaterade att en majoritet av de som är inskrivna på arbetsförmedlingen har inte arbetslöshetsförsäkring, säger Strandhäll och fortsätter:

– Det hade varit otänkbart på 90-talet. 

Utanförskap

Att stora grupper står utanför arbetslivet och samhällsgemenskapen ser Socialdemokraterna som ytterligare ett stort problem, och ser det därför som viktigt att bekämpa arbetslösheten. Annika Strandhäll frågar sig hur Sverige kunde glömma bort hur man utbildar de arbetslösa till de lediga jobben.

– Istället för Sverige just nu en politik där vi subventionerar lågproduktiva, lågbetalda jobb med skattemedel. 

Hon ger ett exempel: 

– Istället för att ge en person en tremånaders utbildning som solcellsmontör som arbetsmarknaden skriker efter så får man istället ett nystartsjobb, en skattesubventionerad anställning, för att tvätta bilar på Hisingen i flera år. Det är ju ett kapitalslöseri. 

Marknadslogikens infart i samhället

Niklas Karlsson har lett arbetsgruppen Samhällsgemenskap genom ökad rättvisa och respekt för de som bär upp samhället. Gruppen har gjort en bred analys av utvecklingen i Sverige de senaste 40 åren och beskriver arbetet som uppgörelse med nyliberalismen. 

– De senaste decennierna har vi sett ett systemskifte i Sverige. Vi menar att man inte kan peka på en enskild förändring, utan det är flera händelser, men där alla har en sak gemensamt. Och det är marknadslogiken. Avregleringar, privatiseringar, new public management och marknadsstyrning som smugit sig in i den offentliga välfärdsproduktionen. Det här har präglat politiken under många år, också socialdemokratin. Det har inneburit att ojämlikheten har växt väldigt mycket i vårt land, mer i Sverige än i många andra jämförbara länder, om än från lägre nivåer. 

Det har bland annat gjort att människor börjar se om sitt eget hus. Privata sjukvårdsförsäkringar är ett sådant exempel. Idag har närmare 760 0000 människor i Sverige tecknat en sådan.

– I kölvattnet av detta har det också skapats en grund för framväxt av högerpopulism, ett fenomen som inte bara är svenskt, det finns i hela västvärlden, men där denna nyliberala politik och den växande ojämlikheten har bidragit till högerpopulismens framväxt.  

– Det är tydligt att en socialdemokrati för 2030-talet behöver göra upp med nyliberalismen. Inte bara i teorin utan också i praktiken. 

De olika rapporterna kommer att bli underlag för vidare diskussioner inom Socialdemokraterna och framåt våren nästa år kommer konkreta politiska förslag börja läggs fram. 

Ämnet glyfosat har varit en formidabel succé. Det är det mest använda verksamma ämnet i växtskyddsmedel världen över för att bekämpa ogräs. Men det har stormat kring ämnet som efter en bedömning 2015 sågs som ”troligen cancerogent”. Något som sedan dess varit omtvistat då undersökningar av myndigheter i EU och USA kommit fram till det motsatta.

”Det blir en kedjeeffekt på småkryp”

Det var också risken för att det skulle vara cancerogent som låg i centrum för debatten om ämnet skulle få ett förnyat godkännande att användas inom EU. Efter att Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) 2022 kommit fram till det inte är ”cancerframkallande, mutagent eller påverkar fertiliteten hos människor”, låg vägen öppen för ett förnyande av godkännandet. Något som också skedde häromdagen.

Samtidigt finns en annan sida av myntet, som inte lika ofta kommer fram i debatten: Påverkan på den biologiska mångfalden. Lina Herbertsson, forskare vid Lunds universitet, säger att det inte finns några säkra bevis för att glyfosat skulle skada bin. Men varnar för den indirekta effekten. För även om glyfosat effektivt hjälpt lantbrukare att hålla ogräs borta, har det varit desto sämre ur insekternas perspektiv, då de berövas sin mat. För vad som kan vara ogräs för oss, är ofta livsnödvändigt för insekterna.

– Det blir en kedjeeffekt på småkryp, antingen gillar de växterna i sig eller för att de gillar andra småkryp som äter växterna, säger Lina Herbertsson.

Sverige i framkant

Nyligen röstades ett förslag från EU-kommissionen om att halvera användningen av bekämpningsmedel i EU till 2030 ned av EU-parlamentet. Något som om det fått grönt ljus, hade kunnat få stor påverkan på den biologiska mångfalden. Men till största del ute i Europa, tror Lina Herbertsson.

– Kommer man till andra länder använder man mycket mer bekämpningsmedel och då kan vi tänka oss att många av de här problemen blir mycket allvarligare.

I ett internationellt perspektiv använder ändå Sverige bekämpningsmedel restriktivt, tycker Lina Herbertsson. Integrerat växtskydd, IPM, den metod som föreslogs av EU-kommissionen för att minska andelen bekämpningsmedel med hälften, används också i stor utsträckning i Sverige.

– Jordbruksverket är bra på att uppmuntra och uppmana bönderna att använda andra metoder än att spreja allting med bekämpningsmedel.

En ännu större bov…

Ändå hör jordbrukslandskapet till de platser där den biologiska mångfalden utarmats mest – också i Sverige. Men Lina Herbertsson ser inte användandet av glyfosat och andra bekämpningsmedel som den främsta boven, utan hur vi förändrat jordbrukslandskapet.

– Jag skulle säga att glyfosat spär på det här problemet med landskapsförändringarna, med lite boplatser och för lite mat. Tänk dig miljöerna i Astrid Lindgrens sagor, med naturbetsmarker, ängar, olika vattendrag och sockerdricksträd (en gammal ek i Pippi Långstrump, reds. anm), där trivs väldigt många groddjur, fåglar och insekter. Idag har vi istället stora åkrar som är helt rensade på boplatser och föda för djur som behövs för organismer att fullfölja sin livscykel.