Det är inte bara människor som hukar sig under hotet av den förväntade ryska offensiven i östra Ukraina. I Dniproregionen, bara 20 mil från den beskjutna tågstationen i Kramatorsk och 30 mil från det belägrade Mariopol, arbetar Maryna Bolokhovets oförtrutet för att skydda och hjälpa så många djur som möjligt.
Redan har missiler avfyrats mot Dnipro, men ännu så länge har djurhemmet som Maryna Blokhovets driver tillsammans med ett antal frivilliga klarat sig undan beskjutningen. Och Maryna Blokhovets har inga planer på att fly.
– Nej, hundarna och de andra djuren behöver mig. Jag stannar.
I helgen tog man emot 40 hundar och 19 katter från ett av de värst drabbade områdena, ett djurhärbärge i Kurakhovo, precis i skottlinjen utanför Donetsk. Redan tidigare har man tagit emot hundratals djur från i huvudsak olika härbärgen i närliggande områden.
– Transporten anlände under natten mellan lördag och söndag, chauffören hade tillstånd att köra trots utegångsförbud, berättar Maryna Blokhovets. Det var förfärligt sorgligt, vi grät allihop och djuren också.
Under natten kunde man bara ta ut djuren ur bilen, eftersom det är förbjudet att tända ljus i Dnipropetrovsk på nätterna, området är mörklagt. Hela söndagen måste ägnas åt att placera ut djuren runt om på djurhemmet.
Förutom hundar och katter finns fler djur på området, bland annat åsnor. Men nu är hemmet fyllt till bredden och Maryna Blokhovets säger att det inte går att ta in fler djur nu.
– Nu kan jag inte rädda fler, förutom enstaka skadade djur från våra huvudgator. Det går inte att ta sig någonstans härifrån nu och allt vi kan göra är att vänta och hoppas på det bästa, att detta blodiga krig tar slut någon gång.
Djurhemmet, som heter Friend, har funnits i tio år. Redan innan kriget kom arbetade man mot alla odds. I Ukraina finns många gatuhundar som det är svårt att hitta hem till.
– Människor som hör av sig är framför allt intresserade av rasrena hundar, fnyser Maryna Blokhovets. Jag önskar att fler kunde inse att blandrashundarna är minst lika fina.
Hon berättar att det inte har pågått några markstrider i området – ännu. Men att rapporterna från närbelägna områden söder och öster om Dnipropetrovsk är hjärtskärande. Det har regnat och när det regnar förvandlas vägarna i princip till lervälling. Det krävs fyrhjulsdrift eller traktor för att kunna ta sig fram.
– Och vägarna är överfulla med människor som flyr. Vi får hundratals telefonsamtal varje dag från människor som har djur. Vi försöker hjälpa så många vi kan, men vi kan inte hjälpa alla, vi kan inte ens hjälpa hälften. Så djuren från djurhem i de värst drabbade områdena är högsta prioritet.
– Det är inte lätt att få plats med alla och mina egna djur är inte vana vid att behöva trängas så. Men jag hoppas och tror att de förstår.
Hon berättar att många ukrainare visserligen bryr sig om sina husdjur och försöker ta med dem på flykt eller ordna för dem på bästa sätt. Men att det samtidigt finns många som inte bryr sig alls.
– Valpar slängs i soptunnor, djur förgiftas och många djur lämnas kvar av ägare som flyr västerut.
Ett sådant exempel är hunden Why som otroligt nog lyckades komma ut ur Mariopol tillsammans med sina ägare.
– Familjen hade lyckats få med sig sina två hundar men den här var i fullständig chock och kunde inte ens röra sig. Pojken i familjen bönade och bad att vi skulle ta hand om honom eftersom det var omöjligt för familjen att få med den här hunden på evakueringståget västerut, berättar Maryna Blokhovets.
En video på djurhemmets Facebook-sida visar en traumatiserad varelse som darrar av skräck, som inte förmår hålla urinen och som ylar och skäller. Två veckor senare har han återhämtat sig så pass att han till och med viftar på svansen när djurhemmets volontärer närmar sig.
– Han kom hit 21 mars och det återstår fortfarande mycket jobb med honom. Han ylar när han hör flyglarmssirener och fick panik när han hörde explosioner här i går natt. Men det är väl normalt antar jag. Han har sett och hört för mycket. Och vi vet inte vad som väntar oss här, men vi försöker besegra rädslan.
Flera djur som kommer till djurhemmet är skadade och det finns begränsad tillgång till veterinärvård. På djurhemmet får man göra så gott man kan för att vårda skadade djur, då såväl veterinärer som mediciner och sjukvårdsutrustning är bristvaror.
– Vi får vara våra egna veterinärer, konstaterar Maryna Blokhovets och räknar upp mediciner och materiel som behövs mest akut. Det rör sig om allt från antibiotika till engångshandskar, kanyler och sprutor.
Och så mat förstås. Massor av mat till djuren.
– Allt är slut här i Ukraina, ingenting produceras och ingenting importeras. Vi har en frivillig i Tjeckien som kan ta emot materiel och så fort det går att transportera hit så kommer vi att göra det.
När det kan bli är högst osäkert, nu när allt tyder på att striderna kommer att intensifieras i de östra områdena av Ukraina.
– Ännu så länge har vi bara haft enstaka missiler och explosioner här. Men man mår inte bra. Jag saknar mina barn, men är glad att de befinner sig i säkerhet. Jag röker alldeles för mycket och sover dåligt på grund av explosioner och oro. Man kollar nyhetsflödet konstant. Men allt måste bli bra. Träden här på den lilla gården kommer snart att blomma och jag ser det som ett gott tecken.
