Fyra läckor har upptäckts på Nord stream 1 och 2. Enligt experterna är de med all sannolikhet sabotage, orsakade av sprängladdningar. Vi vet inte med säkerhet vem som utfört sabotaget men det är svårt att tro att det inte har med Rysslands krig i Ukraina att göra.
Nivån av metangas över Skandinavien är rekordhög efter läckan. Minst 40 000 ton metan har släppts ut, en mycket potent växthusgas. Utsläppen är enligt Naturvårdsverket jämförbara med Sveriges sammanlagda klimatutsläpp under ett år.
Precis vad vi behöver. Mitt bland krig, inflation och fascister som går framåt i Europa passar man på att eskalera klimatkrisen också.
Gasläckan påminner om det forskare länge varnat för. Att kriser förstärker varandra. Risken är stor att klimatkrisen skapar nya väpnade konflikter, när livsförutsättningar ändras radikalt. Konflikterna riskerar sedan att i sin tur förstärka miljöproblemen. I krig kommer sopsortering inte högst på agendan, för att uttrycka sig milt.
För en tid sedan släpptes en viktig studie från bland annat Johan Rockström och några av hans kolleger. Rapporten handlade om hur vi ska hantera risken för att klimatförändringarna kan leda till rent apokalyptiska scenarion. Eller som forskarna kallade det – ”climate endgame.” Mänsklighetens slut. De vill att IPCC ska ta fram en särskild rapport som enbart fokuserar på risken för de mest katastrofala utfallen.
Även här är det inte bara risken för accelerande temperaturhöjningar forskarna är rädda för. De menar att samhälleliga kaskadeffekter också har en stor potential att leda till katastrof och ofta underskattas. Historiskt har ganska små förändringar i klimatet medverkat till att hela imperier fallit samman i krig och ekonomisk nedgång.
Det är ingen rolig studie att läsa. Det ena katastrofala utfallet efter det andra avhandlas. Jag tröstade mig med att de mörkaste scenarierna inte är de mest sannolika. Sedan kom rapporterna om gasläckan och dess påverkan på klimatet.
Studiens varningar kring hur olika kriser förstärker varandra kanske inte kan illustreras bättre. År av mödosamt klimatarbete går nu om intet, när gasledningar sprängs i vår allt oroligare värld. Detta scenario ingår inte i några klimatplaner, men påverkar ändå möjligheten att nå klimatmålen. Eftersom vi redan ligger efter, saknas egentligen marginaler för sådana här oförutsedda händelser.
Klimatkrisens moment 22 är att samhällets kraft att ställa om riskerar att urarmas av kortsiktiga kriser, när kraften behövs som allra mest. Vad kan vi då göra? Var finns hoppet?
Det är sant att olika kriser förstärker varandra. Hoppet finns i att det kan lösningarna också göra. På samma sätt som klimatförändringar och krig är sammanbundna är fredsrörelsen och miljörörelsen olika svar på samma problem.
För att lösa morgondagens problem måste miljörörelsen skapa sig nya allianser och återuppta andra. För när det blir allt tydligare att olika problem samverkar måste lösningarna göra det också.
Jag är tillbaka på Syre – nu som krönikör!
– Är C på väg att släppa sitt SD-motstånd?
