– Nu och de närmaste två-tre åren är särskilt kritiska. Under den perioden kommer vi att ha särskilt små marginaler i förhållande till antalet platser som vi behöver ha, säger Kriminalvårdens generaldirektör Martin Holmgren till TT.

På kort tid har straffen skärpts för en lång rad brott och samtidigt har polisen haft framgångar i utredningar om grova brottsnätverk, bland annat tack vare att kommunikationsappar som kriminella använder har avkrypterats.

Resultatet har blivit smockfulla häkten och anstalter. Inflödet till Sveriges 23 häkten minskade visserligen förra året, men samtidigt blev häktningstiderna längre, vilket resulterade i ökad beläggning.

550 fler nyintagna

Den genomsnittliga häktningstiden var tio dagar längre 2021 jämfört med 2020 och beläggningen ökade med 140 personer i snitt.

På anstalterna ökade samtidigt beläggningen med i genomsnitt drygt 300 personer jämfört med 2020. Inflödet av nya intagna till anstalterna ökade med 550 personer jämfört med året före och strafftidens längd ökade samtidigt med i snitt 26 dagar.

Kriminalvården har bland annat mött utvecklingen genom att tränga in fler personer på befintlig yta – intagna har fått dela rum i större utsträckning.

Men ytterligare förtätning är svår att genomföra i nuläget, bedömer Kriminalvården, som bland annat hänvisar till konsekvenser för säkerheten och för arbetsmiljön.

Fler moduler

Samtidigt skapas tillfälliga platser för intagna som har en lägre säkerhetsklassning i modulbyggnader med tidsbegränsade bygglov.

– De är av lite enklare slag, men ändå tillräckligt goda för att de ska motsvara de krav vi har, säger Martin Holmgren.

Till en början har öppna anstalter inrymts i sådana moduler och nu planeras även slutna anstalter i modulform. Om tio år beräknas antalet sådana tillfälliga häktes- och anstaltsplatser vara uppe i 1 200 stycken.

"Nedklassning" av intagna

Kriminalvården omvärderar också i allt fler fall säkerhetsklassningen av de intagna – vilket internt kallas ”nedklassning”. Följden har blivit en högre beläggning på de öppna anstalterna (klass tre) än tidigare. På fyra år har antalet intagna på öppna anstalter fördubblats.

– Genom att göra mer individuella bedömningar så har vi kunnat flytta ett ganska stort antal intagna från klass två till klass tre. Det har varit lyckosamt på så sätt att det har fungerat, säger Martin Holmgren.

TT: Betyder det att många tidigare har varit felklassade?

– Det är möjligt att vi tidigare haft både hängslen och livrem när det gäller att bedöma om vi kan placera på öppen anstalt eller inte. Under den här beläggningskrisen har vi varit tvungna att göra nya bedömningar. Men då har vi också gjort det utifrån ett säkerhetsperspektiv.

Utslussning intensifieras

I sin rapport om platskapaciteten skriver Kriminalvården till regeringen att en annan åtgärd är att ”intensifiera utslussningen”. Utslussning är en stegvis övergång mellan fängelse och frihet.

Under den perioden, i slutet av strafftiden, kan den intagne till exempel ha frigång för att kunna arbeta eller studera, eller utökad frigång, som innebär att man bor i sitt hem och bär fotboja.

– Om det är personer som väl funkar för en utsluss, då tycker vi att det är i linje med vårt uppdrag. Då kan vi frigöra platser i anstalt, samtidigt som vi gör det utifrån en individuell bedömning, att den här personen är lämplig, säger Martin Holmgren.

26 procent fler

De kommande fyra åren räknar Kriminalvården med att medelantalet fängelsedömda kommer att öka med 26 procent, från i snitt knappt 5 500 i dag till 6 880 klienter år 2025. På häktena räknar man under samma period med en 13-procentig ökning.

– Allra mest utmanande för oss är att dels säkra att vi faktiskt har platser och dels säkra att vi kan bemanna upp för att ta emot de intagna, att vi hinner med att rekrytera och utbilda i ett högt tempo. Sedan är det hela tiden prioriterat för oss att hålla en hög grad av säkerhet.

Carbon capture (CCS) har blivit en teknik som fått stor uppmärksamhet under COP28 i Dubai. Genom att fångs in koldioxid vid skorstenarna för att sedan begrava den under mark, ska väthugasen göras ofarlig. Tekniken spelar också en roll i IPCC.s klimatscenarier för hur vi ska klara klimatomställningen – och i Sverige planeras för flera stora anläggningar. Men frågan är hur stor roll den ska och kan spela. 

Enligt non profit organisationen Center for international environmental law (CIEL) deltar ett växande antal lobbyister som representerar tekniken, i klimattoppmötena. I år är det frågan om 475 enligt siffror som organisationen tagit fram för tidningen The guardian. 

Tekniken är oprövad i stor skala och förhoppningen om att det ska gå att applicera i stor omfattning, riskerar att fördröja klimatomställningen, samtidigt som teknikens löften – kan visa sig omöjliga att infria, enligt kritiker.

– Den kraft med vilken fossilbränsleindustrin och deras allierade kommer till Dubai för att sälja idén att vi kan ”fånga upp” eller ”hantera” deras koldioxidföroreningar är ett tecken på deras desperation. CCS är fossilbränsleindustrins livlina och det är också deras senaste ursäkt och förhalningstaktik, säger Lili Fuhr vid CIEL.

Enligt tidningen har inflytandet från olje- och gasindustrin på COP28 aldrig varit större. Totalt rör det sig om 2456 lobbyister, där en av de största grupperna arbetar för att CCS ska implementeras i större skala. Frågan om vilken roll CCS ska spela är också en av de stora stridsfrågorna i diskussion kring den översyn som sker under COP28 av klimatarbetet, inför att klimatplanerna ska uppdateras 2025. Stora olje- och gasproducerande länder som Norge, USA, EU och Saudiarabien anklagas för att blockera en överenskommelse om att fasa ut fossila bränslen, för att istället hänvisa till ”abated” fossilbränslen, det vill säga fossilbränslen där koldioxiden inte fångats in. 

Efter en överenskommelse på COP28 mellan flera länder, däribland Japan, Danmark, EU, Canada och Egypten, har länderna som mål att lagra 1,2 ton koldioxid till 2030. Något som The guardian skriver enbart står för 3 procent av utsläppen 2022. 

Det år som väntas bli det varmaste som hittills har uppmätts går mot sitt slut. Det gör också det viktigaste klimatmötet sedan Parisavtalet slöts 2015, där förhandlingarna går in i ett avgörande skede de sista fem dagarna.

Ministrar har anlänt till COP28 i Dubai, ökenstaden byggd på oljepengar, för att försöka hitta en väg framåt som lindrar den globala uppvärmningens mest förödande effekter. Annars väntar fler och värre extremväder, som i Libyen där hela familjer spolades bort efter skyfall tidigare i år.

En brännande fråga är framtiden för olja, kol och naturgas. Världens länder har aldrig kunnat enas om att göra slut med dessa fossila bränslen, trots att de är den största boven bakom klimatförändringen.

– Jag kommer att driva på hårt för att konstatera att vi behöver fasa ut fossila bränslen. Men Sverige fick inte totalt gehör för den frågan i EU ens, så det är en uppförsbacke, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L) till TT:s utsända i Dubai.

– Det är ett fantastiskt tillfälle, när man är i ett land som Förenade arabemiraten, att faktiskt prata om oljan, gasen och kolet.

Svårt läge

Men det ser tufft ut.

Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie konstaterar att man inte alls har rört sig framåt i de svåraste frågorna under första veckan.

– Det som är märkbart är hur konsekvent motståndet har varit. Det har varit väldigt tydligt att man inte vill göra framsteg, säger han.

– Motståndet är nästan av en sådan art att det inte ens har gått att gå in i substantiella förhandlingar.

Förutom att mötet hålls i ett oljeland och leds av en oljechef deltar rekordmånga fossillobbyister. Inne i förhandlingsrummen står bland annat oljeländer för motståndet.

– Saudiarabien är ett av de länder som tydligast är emot utfasning (av fossila bränslen) och är kanske det land som hörs mest, säger Frumerie.

Ord ska gå till handling

FN publicerade under fredagen ett nytt utkast till klimatavtal. När det gäller framtiden för fossila bränslen finns fem förslag på formuleringar, varav fyra kräver någon form av snabb utfasning.

Men ännu återstår många timmar i de luftkonditionerade mötesrummen.

Bortom fossila bränslen riktas ljuset mot den inventering som för första gången genomförs för att se hur världens länder lever upp till Parisavtalets mål. Det gör årets klimatmöte extra viktigt, enligt Björn-Ola Linnér, professor i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Alla vet att det görs för lite och för långsamt, men tanken är att den så kallade globala översynen ska leda till höjda ambitioner i klimatarbetet till 2025.

– Det är oerhört viktigt, det är nu Parisavtalet ska leverera och bli trovärdigt när ord ska gå till handling. Det märks att mycket står på spel. Många positionerar sig och framför kritik kring processen, säger Linnér.

Indexet utgår från förnybar energi, energianvändning, koldioxidutsläpp och annan klimatpolitik. 

– Det som spelar roll i slutänden är ju utsläppen, men de andra indikatorerna är viktiga eftersom de visar i vilken riktning utsläppen kan utveckla sig, säger Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Utrikespolitiska Institutet, till Svt.

De första tre platserna i indexet är tomma – inget land klarar målen, enligt klimatgrupperna Germanwatch, New Climate Institute och Climate Action Network som står bakom indexet. 

– Vi har sett att den nuvarande regeringen har en politik som ser ut att öka utsläppen. Det gör att betyget faller, säger Naghmeh Nasiritousi. 

Men enligt John Hassler som utrett hur Sverige ska anpassa klimatpolitiken till EU:s klimatlagstiftning, menar att det finns brister i hur indexet utformats. 

– Energianvändning, energieffektivitet och annan klimatpolitik kan vara viktiga för ekonomisk konkurrenskraft och social acceptans, men har inget med Parisavtalet att göra.