I en instabil värld bör man tänka på vilka bilder man sprider, skriver Gunnel Malm. När hon växte upp fanns en allmän medvetenhet om att inte allt var lämpligt att sprida till en potentiell fiende. Och i telefonkatalogen fanns en bild på En svensk tiger.
DEBATT Så har då selfies tagits på folk och soldater, antar att det är på Gotland där vi väl kan säga att vi nästan mobiliserar. Allt ska fotas numera, utan den minsta reflektion om det är lämpligt att offentliggöra eller inte. Och sociala medier svämmar över av bilder som kanske inte borde vara där. Det här är sådana bilder!
Har någon tänkt på vilken information främmande makt kan få av en bild på en soldat? Utrustning och bakgrund är en sådan. Å andra sidan fanns en ÖB en gång som stod i tv och tillkännagav att Sverige bara kan försvara sig i en vecka ungefär. Bara att tacka och ta emot för ryssen, eller någon annan som vill oss illa.
När jag var barn och ungdom fanns i telefonkatalogen, och på andra ställen där det syntes, en tecknad tiger med texten ”En svensk tiger”. Vi kanske ska damma av den uppmaningen, för kunskapen om det lämpliga i vissa handlingar verkar lysa med sin frånvaro.
Långt in på 1950-talet drog morsan ner en svart rullgardin i sovrummet plus en noggrant fördragen vanlig gardin. Och farsan låg och läste med en svartfärgad glödlampa med ljusstrålen rakt ner. Allt detta kanske berodde på att vi var närmaste granne till ryska legationen på Villagatan på Östermalm, men också en medvetenhet hos människor som upplevt andra världskriget.
I nutid kanske uttrycket ”vi var inte vuxna nog att handskas med en pandemi” gäller även fotografering av soldater. För vuxenheten verkar saknas även där. Ni har aldrig varit med i krig, så ni fattar inte faran i att ta olämpliga bilder. Tänk efter, så kanske det klarnar lite. Om inte, prata med era föräldrar, eller mor- eller farföräldrar. De vet. Och minns.
