Den här semestern hade vi lovat varandra att vända civilisationen ryggen och absolut inte följa valrörelsen på tv, inte ens om det regnade. Vi stod bara inte ut med tanken på att det som är ett ödesval skulle lallas bort under ett evigt flöde av totalt meningslöst babbel om ickefrågor. Aldrig i livet!
I stället för att reta upp oss på svensk tv skulle vi ägna de regniga semesterdagarna åt surfplattorna och de mer politiskt trovärdiga amerikanska nyhetskanalerna på Youtube.
Sorry om du satte kaffet i vrångstrupen nu, men läs gärna vidare – den här krönikan har faktiskt en poäng!
För tolv år sedan, under researchen inför ett stort projekt tvingade jag mig igenom propagandaminister Joseph Goebbels samtliga dagböcker. Även om han inte kunde uttrycka sin ”mediefilosofi” på ett begripligt sätt, var sens moralen glasklar: Om man ska avskaffa demokratin ska man börja med att undergräva förtroendet för den.
Det var precis vad jag såg hända i realtid 2016, när Trump förvandlade det offentliga samtalet till en veritabel freak show. Och dessvärre kan jag inte låta bli att fråga mig om det är vad som håller på att hända i Sverige i dag? När de viktiga frågorna överröstas av rena osanningar, ordvrängeri och spetsfundigt näbbgädderi och de kritiska följdfrågorna uteblir, eroderas förtroendet för demokratin snabbt ned. Om valresultatet hänger på vilket parti som kan lura flest väljare – utan att bli granskade – kan man då överhuvudtaget tala om demokrati?
Det var lyckligtvis inte vad som skedde i USA 2016. Fox news var trots allt ganska ensamma. Traditionellt återhållsamma media, som exempelvis CNN, Washington post och Los Angeles Times växte till veritabla motståndsrörelser. Tidigt på morgnarna levererade MSNBC den ena bredsidan efter den andra och tillsammans med The Atlantic, Mother Jones och The New Yorker framstod merparten av amerikanska nyhetsmedier som demokratins orädda försvarare, där överraskande många republikanska intellektuella rasade mot den extremhöger som Trump släppte lös. Tänk om det fanns sådana konservativa i Sverige!
De bjuder fortfarande motstånd. Men om man söker efter frihetliga röster, kritiska även mot Demokraterna, återstår de oberoende kanalerna på Youtube. Särskilt imponerande är TYT (The Young Turks) där Cenk Uygur och Ana Kasparian kommenterar det mesta som händer i amerikansk politik. Det som började som en progressiv talk-radio kanal har idag växt till ett fenomen – med över fem miljoner medlemmar på Youtube, sänder TYT idag 24 timmar om dygnet.
Den här krönikans poäng är att det finns sakliga och seriösa frihetliga amerikanska kanaler på Youtube – och de inspirerar! Som exempelvis The damage report, The Meidas touch, The ring of fire och Rebel HQ.
Min personliga favorit är trots allt Texas Paul. Han talar från hjärtat och är nästan alltid olycklig, men så har han en hel del att vara olycklig över – han är nämligen något så ovanligt som en vit, medelålders dude i cowboyhatt som inte döljer vad han tycker om klimatförnekande dumskallar, ”kristofascistiska” republikaner och den skjutglada mutkolvshögern.
Tjugo år utan cigarretter – det kan man väl få fira?
Ryktet om bålgetingarnas beskedlighet är överdrivet.
