Det är tjugo år sedan attackerna 11/9 som satt prägel på världspolitiken sedan dess, inte minst nu när USA och deras partner lämnar Afghanistan. Hur tänker du kring årsdagen?
Jag gick ut från föreläsningssalen i B-huset på Tekniska högskolan i Linköping när nyheten om terrorattacken i New York nådde mig. Rädsla och overklighetskänslor drog genom kroppen. Världen förändrades i mina och många andras ögon. Att världssamfundet, under ledning av USA, nu lämnar Afghanistan kan jag inte se som något annat än ett enda stort misslyckande. Nu blir landet en frizon för talibanerna och internationella terrorister. Hur situationen ska lösas är mycket svårt att se, men ibland behöver det bli ännu mörkare innan det blir ljusare igen.
Martin Nihlgård, 50 år, generalsekreterare, Individuell människohjälp
11 september satte igång ett krig med väldigt oklart syfte, där militärmakt prioriterades på samhällsbyggandets bekostnad. Det blev tydligt att islamistiska terrorister inte drar sig för att attackera var som helst i världen och är kapabla till fruktansvärda dåd. Med vi får inte glömma att merparten av deras dåd sker i muslimskt dominerade länder mot andra muslimer. Den rädsla som följde på detta blev också starten på ett utbyggt och mer accepterat övervakningssamhälle. Samtidigt som rasismen mot muslimer runt om i världen togs till helt nya nivåer, vilket tyvärr syns tydligt också i Sverige.
Carmen Blanco Valer, 61 år, folkbildare, aktivist och urfolkspolitisk talesperson för Latinamerikagrupperna
För mig och för miljoner i Latinamerika och flera tusental i Sverige står 11/9 för årsdagen av den militärkupp som förändrade våra liv, miljoners liv. Nämligen den 11 september 1973 då en militärkupp med stöd av USA och transnationella företag störtade den första folkvalda socialistiska regeringen i Chile och presidenten Salvador Allende mördades. Detta ödesdigra datum banade sedan väg för att Chile blev experimentverkstad för den nyliberala modell som sedan satte sin prägel på världsekonomin och politik, även i Sverige. Vi som lyckades fly diktaturen får andra associationer av datumet.
Lotta Sjöström Becker, 47 år, generalsekreterare, Kristna fredsrörelsen
När USA och Nato lämnat Afghanistan ser vi att tjugo år av vapenmakt varken har främjat fred eller byggt demokrati. Det får mig att fundera på hur världens ledare fortfarande kan lägga så oproportionerligt mycket resurser på militär upprustning – och att vi fortfarande tror på att olika sorters vapen ska öka vår säkerhet och bevara vår fred.
Det får mig också att tänka på hur viktig Agenda 2030 är som en gemensamt globalt vägkarta. Det är dags för våra ledare att satsa majoriteten av resurserna på att förebygga krig och våldsam konflikt. Frågan är bara hur världens ledare ska bli återvalda när de inte längre kan plocka politiska poäng genom att sätta på sig hjältekostymen och skicka soldater i krig, eller som här i Sverige, prata om vikten av ”hårdare tag”.
Tobias Petersson, 40 år, omvärldsbevakare, Framtidsjorden
På några sekunder öppnades dörren till nationalism, protektionism, extremism och död. Kriget mot terrorn utgjorde startskottet på en ny världsordning där preventiva attacker och våld som vedergällning blev norm. På 20-årsdagen bör det reflekteras över vad som gått förlorat, hur vi vänder utvecklingen och står starka mot extremism och förtryck – vare sig det handlar om terrordåd, ekofascism eller mord på miljö- och MR-aktivister. Vi måste stå enade och solidariska med både människa och natur för ett rättvist samhälle fritt från våld och förtryck.
