Energi · En syl i vädret

Språk: Ett kvinnligt lejon

På 1700-talet talade man om kvinnliga och manliga individer av både växter och djur.

En fråga om vad en kvinnlig statsminister är fick tankarna att spinna loss på hur ordet kvinnlig har använts och tolkats förr. Bland annat har ord som manligt och kvinnligt inte bara varit förbehållna människor.

Så fick vi till slut vår första kvinnliga statsminister. Hundra år efter att kvinnor fick rösträtt. Så lång tid, och så kort. Men Sveriges första kvinnliga statsminister, kan man säga så? undrade någon i ett språkforum. För hon är väl inte särskilt kvinnlig – lite manhaftig med vassa armbågar, för det har man väl om man blir statsminister.

Ja, det är en tramsig fråga, men jag kom att tänka på den när jag lyssnade på Sveriges radios Språket, där språkexperten Ylva Byrman förra veckan svarade på frågor om ord som används på ett motsägelsefullt sätt. Den här frågan hade passat in.

Minst två betydelser

Om man definierar kvinnlig på ett sätt som utesluter egenskaper som behövs för att bli statsminister är ju en kvinnlig statsminister en omöjlighet. Förutom att hela den idén om kvinnlighet milt sagt dras med en del problem. Men kvinnlig har minst två betydelser. Antingen att man är kvinna, oavsett hur en sådan ska definieras. Eller också, som Svensk ordbok skriver, ”typisk för kvinnor enl. vissa (delvis föråldrade) ideal” – som ”kvinnlig fägring; kvinnlig få­fänga; kvinnlig intuition” och ett par till.

Det finns en betydelse 3 också, när man talar om kvinnliga rim, nämligen tvåstaviga. Rimma och dimma är ett kvinnligt rim, boll och troll är ett manligt. Från början är det ett franskt uttryck, och det är inte så slumpmässigt som det verkar – på franska har nämligen de flesta ord som används i tvåstaviga rim kvinnligt genus.

Sveriges första kvinnliga statsminister får rosor av LO:s andra kvinnliga ordförande
Sveriges första kvinnliga statsminister får rosor av LO:s andra kvinnliga ordförande. Foto: Claudio Bresciani/TT

Qvinnliga örter

Artikeln om ordet kvinnlig i den historiska ordboken SAOB är från 1938 och berättar att det i första hands används ”om person (mera sällan djur): som är av honkön; som är kvinna; ss. bestämning till kollektivt huvudord: som består l. utgöres av kvinnor.” Vi får exempel som ett kvinnligt väsen, kvinnliga släktingar, kvinnliga läkare.

Det där med ”mera sällan djur” är lite spännande. Man har alltså ändå använt ordet om ickemänskliga djur. En kvinnlig talgoxe som ruvar på sina ägg? En kvinnlig hammarhaj? Man ser det inte ofta, men ”ett kvinnligt lejon” har jag träffat på i någon text från 1800-talet eller tidigare.

I texter om astrologi finns det förstås också kvinnliga lejon, och i dåliga maskinöversättningar, där ”a female lion” blir ett kvinnligt lejon istället för en lejonhona.

Ord som man och kvinna användes till och med om växter förr i tiden. Här är lite översiktlig sexualkunskap av Carl von Linné: ”Om örternas aflelse och beblandelse, at den sker af Man och qvinnas tillhielp bland växterna, äfven och aldeles som hoos diuren, utan något metaphoriskt tahlsätt.”

”Elendigt och qvinligt”

Ordboken listar ett otal användningar av kvinnlig, och som nummer 2 på den listan kommer ”som har (vissa av) de egenskaper som anses karakteristiska för kvinnan”. Dels ”egenskaper som anses ’goda’ l. ss. en prydnad för kvinnokönet; stundom övergående i bet.: mild, ljuv” dels egenskaper som anses ”klandervärda; äv. (numera föga br.) om manlig individ”. Det handlar om att vara vek, omanlig, feminin etcetera, och det är intressant att det anges som föga brukligt redan på 30-talet.

Men sen kommer stereotyperna i flock. Det är kvinnlig svaghet, obeslutsamhet, skönhet, oberäknelighet. 1626 skrev Ericus Benedictii Schroderus om någon som ”effter Quinnerligh wijsz wredgadhes”. Hon blev arg, alltså. Typiskt tjejer. Att ”gråta och utgiuta tårar” var ”elendigt och qvinligt” ansåg Samuel Lundberg Paulson 1728, och i Post och inrikes tidningar kunde man läsa 1881 att ”hennes logik är mycket qvinlig, det vill säga, den är ingen logik”.

Att man har talat om kvinnliga klädesplagg, sjukdomar och sysslor är inte så överraskande, men dessutom fanns det ”lärarinnor i kvinnlig slöjd”. Och att en ljusblå safir är en kvinnlig safir, eller i alla fall kallades så av guldsmeder vid förra sekelskiftet, var nytt för mig.

Artisten Tusses glädjetårar när han hade vunnit Melodifestivalen i våras var mer mänskliga än kvinnliga eller för den delen manliga
Artisten Tusses glädjetårar när han hade vunnit Melodifestivalen i våras var mer mänskliga än kvinnliga eller för den delen manliga. Foto: Henrik Montgomery/TT

Framtidens kvinnlighet

Nu är det på tal att SAOB ska läggas ner. En urusel idé, inte bara av språkvetenskapliga skäl utan också för att den ger så intressanta kikhål in i historien. Men tänk om man skulle komplettera artikeln om ordet kvinnlig om låt oss säga 200 år. Vad kommer det stå? Hur kommer betydelseutvecklingen att se ut?

Numera vet vi ju att egenskaper visserligen kan samvariera med kön eller genus, men att skillnaderna i regel är större mellan individer än mellan grupperna. En gång kommer man att kunna tala om en kvinnlig statsminister utan att någon tolkar in att hon är en ljuv men logiskt inkompetent lipsill eller saknar armbågar.