För att klara en budget i höst måste Socialdemokraterna förlita sig på att andra partier fortsätter att bryta mot praxis i budgetomröstningen. Centern och Vänsterpartiet måste rösta på regeringens budget när deras egna förslag fallit. Ett förfarande S kritiserat tidigare.
– Det finns en risk att socialdemokraternas kritik av andra partiers hanterande av budgetfrågan uppfattas som dubbelmoral när man nu tvingas göra motsvarande saker själv, säger statsvetaren och socialdemokraten Ulf Bjereld till TT.
I december 2014 bröt Sverigedemokraterna den gamla praxisen att varje parti lägger ned sina röster när det egna budgetförslaget fallit. I stället valde SD att rösta på Alliansens budget. Det ledde till hård kritik från Socialdemokraterna och en regeringskris.
Bröt praxis
När riksdagen röstade igenom Alliansens budget hotade Stefan Löfven med att han senare skulle utlysa extraval, något han formellt inte kunde göra vid den tidpunkten. Det ledde i sin tur fram till Decemberöverenskommelsen, som innebar att partierna kom överens om att den statsministerkandidat som har den största partikonstellationen bakom sig ska släppas fram och få igenom sin budget.
Det som utlöste Decemberöverenskommelsen, som upplöstes ett knappt år senare efter att KD valde att lämna den, var just att ett parti brutit mot praxis och röstat på en annan budget än sin egen. Nu är Socialdemokraterna själva beroende av att detta sker igen, om man ska få igenom sin budget i höst.
Fullskaligt budgetsamarbete
Om M och KD lägger en gemensam budget, som SD väljer att rösta på, måste S få C och V att rösta på regeringens budget för att den ska gå igenom. Får regeringen inte igenom sin budget, avgår Stefan Löfven har sagt.
Socialdemokraterna har även kritiserat Liberalernas idéer om att en budget kan förhandlas klart i finansutskottet, där man kan söka olika majoriteter för olika delar. Liberalerna såg det som ett sätt att slippa förhandla en hel budget med SD, vilket man sagt att man inte vill göra.
Tankegångarna mötte hård kritik från bland annat finansminister Magdalena Andersson, som avfärdade det som naivt. För att få minus och plus att gå ihop behövs ett fullskaligt budgetsamarbete, sade hon bland annat.
Anden ur flaskan
Nu måste S göra något liknande, eftersom man sagt att man inte kommer att ha några budgetförhandlingar med vare sig C eller V. De senare har ju krävt inflytande över budgeten medan de förra har sagt att de inte kan stödja en budget om så sker.
Ulf Bjereld anser att partierna i stället för att kritisera varandras agerande borde söka en samsyn i hur dessa frågor ska hanteras på sikt.
– Anden är ute ur flaskan, och såväl Socialdemokraterna som de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna kommer nu att använda sig av de möjligheter som de nya omständigheterna erbjuder eller kanske till och med förutsätter, säger han.
Statsvetarkollegan Jonas Hinnfors konstaterar att budgetreglerna från 1990-talet är i gungning.
– I dagsläget förefaller det uppenbart att S, MP, C och V siktar på att på något sätt samordna sig kring budgeten men utan formella samtal. Då återstår en oortodox lösning där V och C på något vis ansluter sig till S/MP-budgeten, säger han.
Fakta: Budgetprocessen
• Riksdagen beslutar om statens budget för det kommande budgetåret i två steg.
• I ett första steg beslutar riksdagen om de totala utgifterna och om en beräkning av inkomsterna i statens budget. Genom det beslutet fastställer riksdagen hur mycket pengar som ska gå till olika områden i samhället, utgiftsområden.
• När det första beslutet är fattat, vanligtvis i slutet av november, beslutar riksdagen i ett andra steg om detaljerna i budgeten, det vill säga vad pengarna inom de olika utgiftsområdena ska användas till.
• I mitten av december är riksdagen klar med det här arbetet och har då fattat alla beslut om statens budget.
• I rambeslutsprocessen ställs regeringens budgetförslag mot oppositionens alternativa budgetförslag mot varandra som paket och riksdagen tar i varje steg ställning till hela paketet genom ett enda beslut.
• Det innebär att det inte räcker med att oppositionspartierna bildar majoritet kring en enstaka fråga i budgeten för att kunna fälla ett förslag, utan de måste enas om en alternativ budget i sin helhet.
Källa: Riksdagen
