Syre intervjuar tre svenskar med ett brinnande engagemang och ställer frågan: Hur mår demokratin? Och hur kan vi stärka den? Idag: Aysha Jones.

Läs också: Barbro Westerholm: ”I en demokrati behövs vakthundar”

Isatou Aysha Jones, som hennes fullständiga namn lyder, funderar ett ögonblick. Sen säger hon:

– Demokratin mår som bäst och som sämst just nu.

Hon börjar med det positiva, den medvetenhet hon ser växa om demokratins sårbarhet.

– Människor har börjat inse att demokratin inte finns för alla och att demokratin kan användas som medel för att avskaffa demokratin, säger Aysha Jones.

Demokrati är mer än att följa majoritetens vilja, demokrati är stävan efter allas delaktighet och respekt för den andre, den som till synes inte är som du. Det är utgångspunkten för den här artikelserien. Och när ett parti grundat av nazister och buret av rasistiska idéer samlar runt var femte väljare i opinionsmätningarna och andra partier anammat stora delar av deras politik, då finns det skäl att känna oro för demokratin, anser Aysha Jones.

– Sverigedemokraterna är invalda i riksdagen på ett demokratiskt sätt, men är långt ifrån demokratiska. När demokratin används för att förtrycka människor, har demokratin då fungerat som den ska? frågar hon retoriskt.

Ägna inte tid åt Jimmie Åkesson

Vägen framåt handlar inte främst om konfrontation, anser Aysha Jones. Att brotta ner dem hon ser som antidemokratiska krafter med argument är dömt att misslyckas.

– Jag tror inte man bemöter SD bäst genom att ägna tid åt det Jimmie Åkesson häver ur sig, utan när vi synliggör de fantastiska människor som de påstår är på det ena eller andra sättet, säger Aysha Jones.

Om de som det talas om, men som sällan får utrymme att tala själva, bereds plats i offentligheten kommer det bli svårare att spela på rädsla. Om människorna i hennes Tensta nordväst om Stockholm blir synliga skulle bilden av en förort präglad av gäng och skjutningar snarare bli en bild av omtanke och solidaritet, tror hon.

– Om jag inte hade mat i kylskåpet skulle jag bokstavligen nu, i denna stund, kunna gå till en granne och be om en tallrik mat och de hade gladeligen gett mig det utan att det varit en fråga.

I den offentliga diskussionen räcker det att inte protestera, man måste vara för något också, understryker Aysha Jones.

– Vänstern tenderar att reagera på saker istället för att sätta tonen själva. Man måste prata om de saker man tror på.

Black lives matter förändrade samtalet

Black lives matter, den rörelse hon tog till Sverige, kan sägas ha lyckats med just det. De satte tonen och förändrade samtalet. Det som började med en reaktion mot polisvåld mot svarta i USA blev till en internationell vågrörelse som satte den strukturella rasismen under lupp. Rörelsen har satt rejäla avtryck också i Sverige, anser Aysha Jones. Hon pekar på sådant som regeringens nationella plan mot rasism och hatbrott. Men hon ser också att enskilda människor förändrat sitt sätt att tänka. Många vita har fått syn på sin ”färgblindhet”, det vill säga att inte fästa uppmärksamhet på hudfärg och därmed inte heller se den rasism som drabbar rasifierade.

– Vita människor har fått syn på att deras färgblindhet är skadlig, att rasismen är ett faktum och att den är förödande för väldigt många människor.

Svarta å sin sida har upptäckt att de är starkare än de tror, enligt Aysha Jones.

– Men också att vi inte behöver vara starka, det är okej att inte orka.

Bred uppslutning nyckeln

Nyckeln till framgång för BLM-rörelsen låg i den breda uppslutningen, menar Aysha Jones. Det stannade inte vid att vara en angelägenhet för svarta.

– Varje grupp måste tala för sig själv, för ingen annan kommer göra det åt dig. Men sedan måste du också kroka arm och förstå det stora hela. Det är det som har skett nu. Vi har förstått att vi måste stå tillsammans, svarta, bruna, vita, lila, whatever. Att det är då vi kan göra förändring för nästa generation.

För att uppnå genomgripande samhällsförändringar måste människor som kämpar för skilda frågor se de gemensamma nämnarna och förena sig, anser Aysha Jones. Exempelvis ser hon möjligheter för den antirasistiska rörelsen och miljörörelsen att mötas under gemensamma mål. Hon pekar på motorvägsbygget Förbifart Stockholm som inte bara påverkar klimatet, utan också kommer ge luftförenoreningar runt invandrartäta Tensta. Här kommer nämligen vägen gå i öppen dager, medan en 18 kilometer lång tunnel skonar det vita och välbärgade Ekerö från lokal miljöpåverkan. Miljöhot och rasism hör ihop, hävdar Aysha Jones bestämt.

– Om inte världen ska gå under av både klimatkris och humana kriser måste vi börja alliera oss med varandra.