Två professorer i ekonomi tar ner frågan om Cementa i Slite på jorden i en debattartikel i DN. Nej, det kommer inte att kosta samhället särskilt mycket om Cementa lägger ner, anser Per-Olov Johansson och Bengt Kriström. Det kan bli förseningar i byggprojekt och kostnader för arbetslöshet, men ingenting ohanterligt.

Eftersom Cementa ägs av tyska Heidelberg förs dess vinster ändå ut ur landet, skriver de. Och om ett produktionsstopp i Slite ”medför att samhällsekonomiska slukhål, typ höghastighetsbanan Stockholm-Göteborg-Malmö, senareläggs är det en bonus för landet Sverige”.

Det är uppenbarligen en annan bild än den som högeroppositionen och gruv- och byggbranschernas organisationer ger. Under veckan har de klagat över att mötena med näringsminister Ibrahim Baylan (S) inte har gett dem vad de vill ha. Baylan sa i princip till dem att regeringen undersöker hur de kan minimera risken för att cementkrisen ska få allvarliga konsekvenser för samhället, och noga räknat är det förmodligen vad en moderatledd regering hade gjort också.

Men Lars Hjälmered (M) säger till SvD Näringsliv att han hade velat se en plan. Han vill veta om Västlänken och Förbifart Stockholm riskerar att stoppas om det blir brist på cement. Och Joar Forssell (L) hade hoppats på löften om ändrade lagar eller att Cementas verksamhet på Gotland skulle klassas som riksintresse, alltså så viktig att man kan tillåta mer miljöpåverkan.

Det är intressant att ekonomiskt liberala partier vill att staten i princip ska garantera företagen en friktionsfri tillvaro och långsiktiga vinster. Som en sorts bakvänd planekonomi, som utgår från företagens behov istället för befolkningens.

Jag kanske har för låga tankar om Socialdemokraternas integritet, men det ser ut som om de kan tänka sig att spela med, om än under ordnade former, utan alltför uppseendeväckande lagbrott. Men det borde inte kunna ske i samarbete med Miljöpartiet.

Miljöpartiet de gröna på Gotland skriver på Facebook att deras position i fråga om Cementa i Slite alltid har varit självklar. Grundvattnet, naturen och det gotländska jordbruket går före cementen.

Amanda Palmstierna och Maria Gardfjell, miljöpartistiska riksdagsledamöter, skriver i en debattartikel i Aftonbladet att det är viktigt respektera miljöprövningar. ”De ska skydda det allmännas bästa, till exempel slå vakt om grundvattnet som vi alla är beroende av för vår överlevnad. De finns för att inte såga av grenen vi sitter på.”

Annars är det kusligt tyst från Miljöpartiet i den här frågan. På partiets rikssida på Facebook hittar jag inte ett enda ord om kalkbrotten på Gotland sedan 2012 när Ojnareskogen räddades. Inte ens ett inlägg som välkomnar Mark- och miljööverdomstolens beslut att underkänna Cementas ansökan. Ingenting, fast det inte gärna kan vara tyst internt.

Utifrån ser det ut som om Miljöpartiet har lagt sig. När TT frågar Märta Stenevi om Miljöpartiet kan tänka sig en speciallag för att hantera konsekvenserna av Mark- och miljööverdomstolens beslut säger hon först bara att det inte är aktuellt just nu. Men sedan säger hon att “om risken för väldigt allvarliga samhällskonsekvenser bekräftas så kommer vi inte att tveka att agera”.

Regeringen väntar på en konsekvensanalys som konsultföretaget Ramboll har fått i uppdrag att göra. Bland annat ska de utvärdera branschorganisationernas egen ifrågasatta analys, som visar att det blir stor byggkris med hundratusentals arbetslösa om Cementa inte får bryta kalk i Slite.

Catharina Elmsäter-Svärd, vd för Byggföretagen, säger till SvD Näringsliv att hon inte tror att Rambolls studie kommer att ge en annorlunda bild, bara större, eftersom de ska titta på konsekvenserna för hela samhället.
– När de använder vårt underlag, och har längre tid, så kommer deras resultat inte vara bättre än vårt – snarare värre, säger hon.

Om den analys Rambolls ska utvärdera inte är deras enda underlag kanske hon inte ska vara så tvärsäker.

Men Miljöpartiets uppgift borde inte vara att vänta på Rambolls. Om fler blir arbetslösa eller om vägar och järnvägar blir klara senare får vi hantera det. Ett tillstånd att bryta kalk gäller i tjugo år – låt oss säga att Cementa får det. Den nya ”klimatneutrala” fabriken ska vara färdig 2030 och då är det elva år kvar på tillståndet. När det går ut, ska de slå igen sin nya, fina fabrik då? Eller ska de torrlägga nästa tredjedel av ön?

Cementa har inte kunnat visa att det är hållbart att låta dem bryta kalksten på Gotland. Grundvattnet som de spolar ut i havet är förlorat för alltid – de ska ersätta det med en avsaltningsanläggning för att få fram dricksvatten, men det är ju patetiskt, varken till hjälp för naturen eller jordbruket. De har inte ens kunnat visa omfattningen på de skador de hade tänkt ställa till under de kommande tjugo åren. 

Vad vi behöver göra nu är att utforska alternativa byggnadsmaterial, och om en massa människor kommer att bli arbetslösa kan vi passa på att utforska alternativ till arbetslinjen också. Ett parti som vågar stå för det skulle verkligen behövas i riksdagen.