Karl Hedin, som anklagas för grovt jaktbrott, reser landet runt och föreläser om ”problemen med vargen” och ”problemet med rättväsendet”. Men tar man jaktlagen i egna händer ska man få problem med rättsväsendet, skriver Mika Lindqvist från Revolution Rov i sin debattartikel.
DEBATT Karl Hedin, ägare av ett stort träindustriföretag, stor profil i Sveriges jaktkretsar samt huvudperson i det som kommit att kallas ”jaktbrottshärvan”. Han utreds för illegal jakt på varg, tingsrätten friade honom i våras men rättsprocessen fortsätter i hovrätten.
Hedin reser nu likt en eriksgata i landet, föreläser och bekräftas i jaktkretsar. I samband med Sunnemodagen i Värmland nu arrangeras föredraget Från problemen med vargen till problemet med rättsväsendet med Hedin i regi av Hagfors Jaktkrets och Arbetarnas bildningsförbund. Innehållet lär komma från boken Maktmissbruket som han skrivit med jaktkompisen Björn Törnvall och Sven Severin, brottmålsadvokat, specialist på jaktbrottsmål. Severin företräder Hedin i den pågående rättsprocessen, han är som han själv säger en hängiven och aktiv jägare sen 50 år tillbaka. Severin har företrätt flera av de jägare som blivit åtalade för någon form av jaktbrott, så var han har sina sympatier i frågan är inte svårt att förstå.
Grova jaktbrott som illegal jakt på varg är en sällan förekommande brottstyp och utgör en mycket liten del av miljöåklagarnas arbete. Dessa brott sker i skog och mark, där det av naturliga skäl inte finns några vittnen. Det råder dessutom en utbredd tystnadskultur hos jägarna. Erica von Essen, docent i miljökommunikation, skrev sin avhandling om illegal vargjakt. Hon säger att det blivit tabu att prata om illegal jakt i Sverige. Huvudskäl till att jägarna ursäktar illegal jakt är att de ser en massa maktresurser i samhället som de som jägare inte kan använda.
En jägare uppgav att han inte skulle anmäla om han skjutit en varg ens om det gjordes för att skydda boskap, eftersom det ”bjuder in till en lång utredning där man ifrågasätts på alla punkter.” Hellre gömmer man vargen i busken helt enkelt. Det är ganska talande, menar Erica.
I det ämnet reser Hedin runt och föreläser. Han har sagt att han anser att Sverige inte behöver en enda varg och en av åtalspunkterna mot honom handlar om att han försett andra med gift för varg som lagts ut, något han nekar till, men säger att han kan förstå att man gör.
Vi går nu tillbaka till föredraget i Sunnemo om problem med varg och rättsväsendet, då slås man av frågan om det är en slump att föredraget hålls i området där en nyfödd vargvalp hittades i somras under märkliga omständigheter och som sen slogs ihjäl, utan att det blev någon vidare undersökning? Hur kan ABF som är Sveriges ledande studieförbund vara med och arrangera och därmed stödja ett föredrag som mer eller mindre är en fortbildning i jaktbrott? Är Hedins eriksgata egentligen en värvarresa som ska sammansvetsa dem i deras gemensamma intresse, att bli av med två problemområden, vargen och rättsväsendet runt den … ?
Organiserad brottslighet och kriminella nätverk är begrepp som nämns ofta i nyheterna just nu. Många tänker då på mc-gäng, förortsgrupperingar, maffiaorganisationer eller knarkhandel.
Enligt Brottsförebyggande rådet finns det ofta en ”kravprofil” för att bli en del av ett kriminellt nätverk; det är förtroende och lojalitet, kompetens, kontakter och förmåga samt en villighet att ta risker. Kriterier som alla skulle kan passa in på grupperingar inom jägarkåren som systematiskt arbetar och stöttar varandra i frågor kring illegal jakt på varg.
Att begå grovt jaktbrott är en kriminell handling, samhället får aldrig hjälpa till de med kryphålen. Tar jägare ”problemet”, vargen, på det sättet i egna händer ska/måste det ge kännbara problem med rättsväsendet.
