Sverige är sämst i Europa på att ge trygga villkor åt människor som inte är fast anställda. Vissa menar att en ny typ av daglönare har kommit tillbaka. Kan de med gigjobb och otrygga anställningar få bättre ekonomisk trygghet genom facklig kamp eller lagändringar?
Under de senaste 30 åren har andelen väldigt osäkra anställningar ökat markant. Det handlar om personer som kallas in vid behov eller är anställda på timme och där schemat kan ändras från dag till dag eller månad till månad.
Dessutom har ett nytt fenomen dykt upp på senare tid – de så kallade gigjobben. Det är tillfälliga påhugg som förmedlas via appar. Ofta ges uppdragen sporadiskt, med kort varsel och ibland rör det sig om jobb på bara en, två timmar i stöten.
En av dem som jobbar inom gigekonomin är Fransisco Beltran. Han och hans tjej kom hit från Uruguay 2017 för att plugga masterkurser på KTH. Efter ett år började sambon jobba extra på matleveransföretaget Foodora och tyckte att det var kul. Fransisco Beltran bestämde sig för att pröva också.
– I början var det roligt. Vi var som ett team, säger Francisco Beltran.
"Som siffror i ett excelark"
Men snart ändrades villkoren. Foodora ville expandera och företaget började stressa sina anställda allt mer.
– De började behandla människor som siffror i ett excelark. De tog ingen hänsyn alls till om en person hade en dålig dag. Hade du inte tagit tillräckligt många beställningar och var tillräckligt snabb blev du av med jobbet, säger Francisco Beltran.
Kontrakten var ofta korta, ibland bara en månad långa. När nästa schema kom kunde timmarna helt plötsligt ha skurits ned till fem i veckan – utan att cykelbudet hade förvarnats eller fått någon förklaring. Företaget informerade inte heller innan ifall de ville att ett cykelbud skulle sluta, utan de anställda behövde ofta själva fråga om kontraktet skulle förlängas. Ibland var svaret nej.
I början när Francisco Beltran var ny på Foodora tyckte han timlönen var bra, eftersom den var ungefär samma som en ingenjör tjänade i Uruguay. Men det var innan han hade förstått hur höga levnadskostnaderna var i Sverige.
Cykelbuden tjänade 70 kronor i timmen på vardagar och 90 kronor i timmen på helgen, plus att de fick 20 kronor extra per leverans.
Men arbetsdagarna var inte åtta timmar i sträck, utan dagsschemat bestod ofta av ett kort pass på lunchen och sedan jobb runt tre timmar vid middagstid. Timmarna däremellan var obetalda. Missade någon att ta en beställning inom ungefär 1 minut och 30 sekunder riskerade de att bli av med en halvtimmes lön. Samma sak om appen råkade sakna internetuppkoppling. Det räknades som ogiltig rast.
Obetald arbetsskada
När Francisco Beltran jobbade som mest, runt 30 timmar i veckan, fick han ut 12 000–13 000 kronor i månaden efter skatt, inklusive semesterersättning. Cyklar och mobiltelefoner var cykelbudens privata. Gick de sönder eller om en cykel fick punktering fick de själva stå för kostnaderna.
Dessutom var det oklart om cykelbuden var försäkrade. I flera år försökte fackliga ombudsmän på Transport få reda på vilken försäkring cykelbuden hade, men fick inget svar. Det fick dem att tvivla på om det ens fanns någon försäkring, rapporterar tidningen Arbetet.
Francisco Beltran själv skadade ryggen efter att ha cyklat med den tunga Foodoraryggsäcken, och han vet flera andra kollegor som har gjort sig illa i jobbet.
– En var med om en olycka och skadade sin axel. Han fick betala 1 800 kronor ur egen ficka, säger Fransisco Beltran, och förklarar att kollegan inte hade svenskt personnummer och därför inte fick den subventionerade sjukvård som de flesta är vana vid i Sverige.
Kollektivavtal i hamn
Men i slutet av februari tecknade Foodora kollektivavtal med Transport, och i det avtalet finns flera förbättringar. Alla cykelbuden omfattas nu av en försäkring, tjänstepension och årliga löneökningar. Timlönen höjs under obekväm arbetstid och de garanteras minst 100 kronor i timmen även om de inte skulle ha några leveranser. De får också viss ersättning för förslitningar på cykel och annan utrustning – runt 3 000 kronor om året för den som är heltidsanställd.
Men osäkerheten kring anställningen består.
– Där lyckades vi inte nå framgång, säger Mats Andersson, central ombudsman på Transport, som skötte förhandlingarna.
Han anser att det dock också är en fråga att driva politiskt. För som lagen ser ut nu är det okej att anställa en person månad efter månad och skifta antalet timmar, i varje fall i två års tid under en femårsperiod.
Cykelbuden på Foodora är inte ensamma om att jobba med osäkra kontrakt. Andelen personer som hoppar in vid behov eller är anställd per timme har ökat kraftigt under de senaste 30 åren, visar en ny LO-rapport. Det rör sig alltså om personer som blir inkallade när det behövs. Eller som får ett nytt schema med vilka timmar de ska jobba vecka för vecka eller månad för månad.
Sverige sticker ut
Förra året hade 279 000 personer sådana väldigt osäkra anställningar, jämfört med 1990 då endast 42 000 var anställda vid behov eller timme. Ökningen är störst inom arbetaryrken och handlar framför allt om anställningar i hotell- och restaurangbranschen. Därtill finns ytterligare över 40 000 personer som har allmän visstidsanställning, vilket också är en osäker anställningsform som innebär att arbetsgivaren inte behöver uppge något skäl till varför hen tar in en person tillfälligt.
Tillsammans med andra tidsbegränsade anställningar såsom vikariat och projektanställningar handlar det om 637 000 personer.
Faktum är att Sverige sticker ut när det gäller hur lagen är utformad för personer som har tidsbegränsade anställningar.
– Sverige har en av de mest generösa lagarna att anlita folk på tidsbegränsade anställningar jämfört med hela Europa, säger Patrik Vulkan, lektor i sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Han har jämfört statistik från OECD-länderna som tydligt visar att Sverige är bland de länder med sämst skydd för personer som inte är fast anställda.
– Även om det kan vara svårt att jämföra länders olika lagar är Sverige ett av de länder som genomgått mest dramatiska förändringar när det gäller arbetslagstiftningen. Det krockar med den svenska självbilden av att Sverige skulle ha bland de mest oflexibla eller strikta lagstiftningarna. Det gäller bara för tillsvidareanställningar, säger Patrik Vulkan.
Den största förändringen skedde 2007 då allmän visstidsanställning infördes i lagen om anställningsskydd, LAS. Den innebär att arbetsgivaren kan anställa personen i korta perioder utan att ange någon anledning till det korta kontraktet. År 2008 kom finanskrisen, som ledde till ytterligare uppsving av de osäkra anställningarna. Och därefter ”tickar det på” enligt Mats Larsson, utredare på LO.
– Det har gått slentrian i de här osäkra behovsanställningarna. Det borde ju gå att avgöra om det finns behov av att ha en extra personal efter bara några månader, säger han.
Dessutom fångar inte siffrorna över tidsbegränsade anställningar upp alla personer med osäkra anställningar. För även bland de med fasta anställningar finns det människor som bara har ett schema på deltid eller kanske några timmar i veckan, som de sedan behöver komplettera med inhopp för att få ekonomin att gå runt.
Saknas i statistiken
I statistiken över de tidsbegränsade anställningar saknas också en del gigjobbare. För vissa gigjobbare har eget företag, till exempel ett antal av Ubers chaufförer. Hur många som tar gigjobb på enskild firma tycks dock vara svårt att få fram, eftersom gränsen mellan gigjobbare och egenföretagare suddas ut. Dessutom är det oklart om vissa gigjobbare arbetar svart, vilket vi ska återkomma till.
De flesta gigjobbare tycks dock vara anställda, och ingår alltså i de 637 000 personerna med tidsbegränsade anställningar. Men oftast är de inte anställda i något appföretag utan i så kallade egenanställningsföretag. Att vara egenanställd kan låta som om personen har enskild firma. Men det stämmer inte. Själva affärsidén bakom egenanställningsföretag är att de säger sig vara arbetsgivare åt personer som tar uppdrag åt andra företag. Exempel på egen-anställningsföretag är bland andra Frilans finans, Cool company eller Gigger.
Egenanställningsföretaget betalar in arbetsgivaravgifter och skatt åt uppdragstagaren och på så vis kan gigföretaget säkerställa att de som använder appen inte svartjobbar.
Egenanställningsföretagen fungerar alltså som en sorts bemanningsföretag, men där den anställda själv letar upp sina uppdrag. Samtidigt är det oklart om alla dessa egenanställningsföretag verkligen kan ta lika stort ansvar för giggarna som en vanlig arbetsgivare.
– En arbetsgivare har till exempel ett arbetsmiljöansvar och ett ganska omfattande rehabiliteringsansvar om en person skulle bli sjuk. Kan de här egenanställningsföretagen verkligen ta det ansvaret? frågar sig Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO.
Olika villkor
Även om vissa egenanställningsföretag skulle svara att de tar sitt ansvar som arbetsgivare, så gäller det inte alla. För beroende på när kontraktet skrivs mellan egenanställningsföretaget och uppdragstagaren så gäller olika villkor.
Om giggaren utför ett uppdrag och först efteråt tar kontakt med egenanställningsföretaget för att lösa skatter med mera, ses inte egenanställningsföretaget som arbetsgivare, enligt ett mål som Arbetsmiljöverket förlorade i domstol.
Personen måste istället ta kontakt med egenanställningsföretaget redan innan uppdraget utförs för att egenanställningsföretaget ska räknas som arbetsgivare. Därför har Frilans finans börjat säga åt alla sina anställda att kontakta dem innan de tar ett uppdrag, så att Frilans finans kan ta sitt arbetsgivaransvar, berättar deras grundare Stephen Schad.
Appföretaget Uber eats har å sin sida som rutin att låta sina matbud skriva kontrakt med ett så kallat egenanställningsföretag innan de börjar jobba, enligt Niklas Selberg, universitetslektor i arbetsrätt vid Lunds universitet som har forskat mycket om gigföretag.
Men det finns andra gigföretag som avsäger sig ansvaret helt över dem som använder appen. Taskrunner och företaget Tiptapp menar att deras appar endast är till för att förmedla tjänster. Huruvida någon betalar skatt efter att de har burit upp en soffa eller åkt med skräp till återvinningen, är upp till individen själv. Skatteverket har kommit fram till samma slutsats, enligt en artikel i SvD. Men samtidigt genomför Taskrunner anställningsintervjuer innan de låter personer börja sälja sina tjänster via appen, visar radioprogrammet De nya daglönarna i P1. Om de ska räknas som arbetsgivare eller inte kommer nu utredas i förvaltningsrätten efter Taskrunner överklagat Arbetsmiljöverkets beslut om att app-företagen måste ansvara för uppdragstagarnas arbetsmiljö.
Korta anställningar
I Sverige tycks det främst vara Foodora och Yepstr som har sin personal anställd i det egna gigföretaget. Men medan Foodora åtminstone ger minst ett månadskontrakt åt sin personal är giggarna hos Yepstr endast anställda under tiden de utför uppdraget. Det handlar om några timmar åt gången när de till exempel extrajobbar som barnvakter eller klipper gräsmattor.
– Det är inte speciellt stor skillnad mot de andra gigföretagen eller det som förr kallades sms-jobb. Personerna har inte rätt till en viss arbetstid i veckan utan är bara anställda under den korta tid de har uppdraget. Enda skillnaden mot andra app-företag är att Yepstr har sin egen HR-avdelning medan Uber eats istället använder till exempel Cool company som HR-avdelning, säger Niklas Selberg.
De gigjobbare som är anställda av ett egenanställningsföretag borde rimligtvis kunna bli fast anställda om de jobbar så pass länge att anställningen övergår till en tillsvidareanställning. Men Stephen Schad på Frilans finans, säger att de endast har tillsvidareanställt en person under åren. Orsaken är att deras anställda främst har giggen som extraknäck, enligt honom.
Samtidens daglönare
Men det finns folk som faktiskt försöker försörja sig på heltid genom gigjobb, menar Niklas Selberg. Han anser att gigjobbarna är samtidens daglönare.
– I princip finns väldigt stora likheter. I hamnen gick hamnarbetarna till stora salar och där fick de ta en nummerlapp. De som kom tidigt fick jobba, de andra gå hem. Nu är apparna dagens stora uthyrningssalar, där det gäller att vara snabb när det plingar till i telefonen. Det är precis samma förutsättningar i dag, säger Niklas Selberg.
Samuel Engblom, utredare på TCO, håller med.
– En del försöker undvika regler genom att säga att vår affärsmodell är så ny att vi inte kan följa samma regler som andra. Men har du en standardiserad tjänst där du sätter upp regler för dem som ska utföra tjänsten och det får konsekvenser för dem som inte följer reglerna, då är du arbetsgivare eftersom du leder och fördelar arbetet. Uber fälldes i fransk domstol med samma argument som ett annat taxibolag år 1909, säger Samuel Engblom.
Sämre arbetsmarknad
Han anser att den här typen av gigarbeten får arbetsmarknaden att fungera sämre.
– Arbetena styckas upp och företagen har bara personal på marginalen i stället för att man anställer så att man har luft i bemanningen, säger Samuel Engblom.
Niklas Selberg instämmer.
– Anställningsförhållandet som sådant har många fördelar. Det är en långsiktig relation där parterna kan ställa krav på varandra och förbättra arbetet. Sköter man sig kan man vara kvar och ha kul och arbetsgivaren investerar i en, vilket gör det dumt för arbetsgivaren att sparka någon eftersom det skulle bli dyrare att anställa en ny, säger han.
Ett sätt att förbättra arbetsvillkoren för gigjobbarna kan vara att få företagen att skriva kollektivavtal, som Foodora och Transport alltså gjort. Även personer som är anställda av ett egenanställningsföretag kan organisera sig i en fackklubb och försöka teckna kollektivavtal med egenanställningsföretaget.
– Men det skulle kanske bli svårt att veta vilka frågor man skulle driva eftersom folk jobbar i helt olika branscher, säger Niklas Selberg.
Osäkra anställningar trots kollektivavtal
På Foodora är Francisco Beltran nöjd med att Transport har skrivit kollektivavtal med Foodora.
– Det är jättebra. Men det är synd att avtalet inte kom åt de osäkra anställningarna, säger han.
Vad gäller avdragen på lönen om matbuden inte tar en beställning tillräckligt snabbt eller tappar internet, så är det olagligt att göra avdrag på folks lön, enligt Mats Andersson, central ombudsman på Transport.
Foodoras informationschef, Johanna Lindskog Lindell, svarar inte på Syres fråga om avdragen på lönen eller de korta scheman som ofta ändras med kort varsel. Men hon säger att de visst har haft försäkring tidigare. Att fler inte kan få heltidsarbete förklarar hon med att deras beställningar kommer in under få timmar under dagen.
– Det finns personer som vill ha fler arbetspass, det är bland annat ett kvitto på att de anställda trivs hos oss. Vi är en arbetsgivare som har låga trösklar in på arbetsmarknaden. Foodora skapar jobb, vi ersätter inte andra jobb, skriver Johanna Lindskog Lindell på mejl.
Ett vanligt argument för gigjobb handlar just om att dessa skulle vara en språngbräda för utlandsfödda som sedan kan få tryggare anställningar. Den idén tycks delvis bekräftas av Arbetsmarknadsekonomiska rådets rapport från 2018. I den står det att personer som är födda utanför Europa har större chans att få en fast tjänst om de har visstidsanställningar.
Men räknar man bort vikariat med mera och tittar enbart på behovs- eller timanställda handlar det om bara 3,9 procent som går vidare till en fast anställning. Räknas även svenskfödda och födda inom Europa med är siffran ännu lägre. Bara 1,9 procent av de behovs- och timanställda får en fast tjänst.
Ger gig-erfarenhet nya jobb?
En annan rapport som kom i slutet på förra året visar att det är lika svårt att få andra jobb för arbetslösa nyanlända som för dem som har tagit gigjobb, vilket Syre skrivit om tidigare. Rapporten är gjord av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. De skickade nästan 10 000 fiktiva jobbansökningar till företag som hade platsannonser med enkla jobb där det varken krävdes eftergymnasial utbildning eller tidigare arbetslivserfarenhet.
Resultaten visade att för personer med svenskklingande namn var det möjligtvis en liten fördel att ha erfarenhet av gigjobb jämfört med att inte ha jobbat alls. Men skillnaden var så liten att den skulle tolkas med försiktighet, enligt rapporten. För personer med arabiskklingande namn spelade det dock ingen roll om de hade tagit gigjobb, andra jobb eller varit helt arbetslösa.
”Vi (finner) inget stöd för hypotesen att gigekonomin skulle hjälpa minoritetsgrupper att få fotfäste på arbetsmarknaden”, skriver rapportförfattarna.
Läs mer:
Så kan tryggheten förbättras för osäkert anställda (Syre 9/3-2021)
S-krav på bättre arbetsvillkor syns knappt i januariavtalet (Syre 10/3-2021)
De här olika anställningsformerna finns
• Tillsvidareanställning är det som i dagligt tal kallas fast jobb. Det innebär att arbetsgivaren behöver ha särskilda skäl för att säga upp en person.
• Vad gäller tidsbegränsade anställningar finns flera olika stycken i lagen om anställningsskydd, las.
• Vikariat, provanställning, säsongsanställning, samt pensionär som fyllt 67 år kräver alla att arbetsgivaren måste ange ett specifikt skäl till tidsbegränsningen.
• Allmän visstidsanställning skiljer sig åt. Här behöver inte arbetsgivaren ange något särskilt skäl till tidsbegränsningen.
• Förutom de olika tidsbegränsade anställningsformerna i las finns det andra tidsbegränsade anställningsformer som regleras i kollektivavtal, till exempel anställd per timme och anställning vid behov. De innebär ofta att personen bara är anställd under de tider som hen jobbar.
• Om en person har haft allmän visstidsanställning, eller är anställd per timme eller vid behov, i sammanlagt mer än två år under de senaste fem åren övergår anställningen till en tillsvidareanställning, enligt las.
Källa: LO och LO:s rapport Anställningsformer år 2020