För mer än ett år sen skrev jag en ledare om vad jag hoppades skulle bli de bestående effekterna av coronakrisen. Även om det var i ett väldigt tidigt läge – vi var då än så länge bara precis i början av pandemin – så står sig mycket av det jag skrev då än i dag.
Det handlade bland annat om att vi måste bygga upp vårdkapaciteten, sluta med vårt hänsynslösa utnyttjande av djur som hela tiden riskerar att skapa nya pandemier och resa betydligt mindre. Samtidigt varnade jag också för att ”de tillfälliga lagarna som införs nu, precis som den tillfälliga migrationslagen i Sverige, kommer bli allt annat än tillfälliga”.
Just nu börjar länder runtom i världen att öppna upp samhället igen, men i Sverige finns fortfarande ingen färdig plan för hur vi ska öppna upp – trots att dödstalen nu är väldigt låga. Smittotalen är förvisso fortfarande höga, men även de börjar vända nu.
Till TT har Lena Hallengren sagt att ”även när Sverige fått pandemin under kontroll, så behöver inte det innebära att samhället kan bli som det var före pandemin. Regeringen vill att FHM analyserar vad ett ’nytt normalläge’ kan innebära.”
Det är ett minst sagt oroväckande uttalande. Man kan hoppas att det hon menar är det som jag skrev inledningsvis. Men mer troligt är att hon menar att en del av de restriktioner som har införts under pandemin kanske kommer finnas kvar i en eller annan form även i framtiden.
Även om man kan säga att Sverige har haft en mjukare linje än många andra länder så har vi även här infört åtgärder som för några år sedan hade varit helt otänkbara. Mest allvarligt är att vi har inskränkt mötes- och demonstrationsfriheten. Att kunna demonstrera och offentligt uttrycka sin åsikt är en fundamental del av en demokrati. Med tanke på hur situationen har sett ut är det begripligt att större folksamlingar inte har tillåtits.
Men fokus nu borde vara på att få bort de här inskränkningarna skyndsamt, men samtidigt smittsäkert, och se till så att vi aldrig behöver hamna i den här situationen igen.
Det är bra att regeringen tar fram en plan för att öppna upp Sverige, även om det kunde ha skett tidigare. Men jag tror också det behövs en långsiktig strategi där vi slår fast hur viktig friheten att mötas är, samtidigt som vi diskuterar förebyggande åtgärder för att vi ska slippa att återigen hamna i den situation vi har varit. Där handlar det om just de sakerna jag skrev i början – etiskare djurhållning, mindre resande (framför allt med flyg) och större satsningar på vården.
När pandemin väl är över hoppas jag att allt blir som vanligt igen, men samtidigt helt annorlunda.
Sverige vaccinerar i en allt snabbare takt.
Många länder i världen har fortfarande inte kunnat vaccinera mer än en bråkdel av invånarna.
